Nu ska kvinnor som behållt barnet mot pappans vilja tjäna ännu mer pengar på mannen

Boendekostnad ska inte räknas med eftersom lågavlönade har möjlighet till bostadsbidrag. Barnomsorgen baseras på din inkomst och har du låg inkomst så betalar du mindre. Beräknar man eget underhåll får man, om jag inte minns fel, ta med boendekostnaderna och så räknas vars och ens överskott ut. Det är alltså inte inkomsten per se som ligger till grund för underhållets stl utan överskottet.

Man måste skilja på utgifter som man väljer att ha och utgifter som man måste ha. Man måste inte ha varsitt rum till barnen även om det är önskvärt, man måste inte ha senaste modell av mobiler, kläder etc, man väljer det. Man måste inte köpa allt nytt, man väljer det.

Jag säger inte att inte uf ska betala, inte alls, men jag motsätter mig gnället om att pengarna inte räcker när faktum är att bf inte behöver betala en krona själv förrän barnet är ca 7 år och inte behöver betala mer än uf förrän pojkarna är 14 år.

Att det sen är tufft många gånger, det säger jag inget om, jag har varit själv med mina barn sedan äldsta var 5 år och yngsta 2. Jag blev dessutom utan pengar pga att pappan tog ut alla från vårt gemensamma konto efter försäljningen av huset. Jag hade inget jobb för jag hade precis avslutat en utbildning, jag kunde inte flytta dit jobben fanns, jag kunde inte ta jobben eftersom jag då inte hann hämta på förskolan, jag fick inte försörjningsstöd förrän efter 6 månader då vi fortfarande var gifta under betänketiden men pappan bidrog inte med en enda krona så jag hamnade i skuld både här och där.

Pappan påstod att han hade barnen varannan vecka så jag fick heller inget underhåll förrän jag efter 6 månader kunde bevisa att han ljög. Jag hankade mig fram på vikariat, timmar här och där och barnbidraget.

Detta var länge sen, numer hamnar man inte mellan stolarna på det viset med försörjningsstöd har jag förstått vilket är kanonbra.

Det är gnället jag stör mig på.

Använd uträkningen på FK´s hemsida och räkna ut vad var och en av er ska betala och ha inte minimibeloppet som norm. DÄR finns dock en sak man bör göra och det är att se till att det beloppet dras direkt på uf´s lön så att bf inte behöver vänta och tjata efter pengarna i de fall där uf gärna tjafsar om det. Detta bör också omräknas varje år eller så, så att ingen sitter och får mer än de ska och att ingen betalar mindre än de ska.

Det fanns inget att göra eftersom kontot var gemensamt, han hade rätt att ta ut pengar/använda pengar från det kontot liksom jag. Anmälan ledde ingenstans.

Ja, jag lyckades ju bevisa att barnen alltid var hos mig, läste du inte det? Det tog dock 6 månader eftersom förskolan inte ville 'lägga sig i' innan de insåg hur han var.  Han hämtade dem då och då till en början, men de sov nästan aldrig hos honom trots att det var sagt så, han kom 7 av 10 tillbaka med dem.

Jag är absolut inte avundsjuk och ser det inte som att stå upp för sina barn att kräva den andre föräldern på mer pengar av olika orsaker. Var och en ansvarar för sin egen försörjning, barnens delar man på och som jag också skrev, är man inte nöjd med minimibeloppet får man använda sig av det alla egentligen ska; att räkna ut vars och ens överskott och vad var och en ska betala för sina barn.

Inkomstbortfallet vid vab är svårt att få in, alla barn är inte sjuka lika mycket och som jag er det är det är en risk man måste ta med i beräkningen när man skaffar barn, de kan bli sjuka ofta.

Samma med vem man skaffar barn med, ingen kan veta hur en person blir efter skilsmässa, man kan bara hoppas att personen är sund och vill göra rätt för sig.

Mina barns pappa var tex den drivande i att skaffa barn även om jag också ville, men att ta hand om dem var uppenbarligen inte alls vad han trott eller vad det nu var som gjorde att han inte gjorde det sen.

Det var en del i att vi skildes, att han inte tog något ansvar för barnen alls och att han plötsligen ansåg att allt hemarbete låg på mitt bord, han skulle jobba, komma hem och bli serverad mat, kolla lite på tv, gå på toa, duscha, sova. Inget mer.

Inte bara under min föräldraledighet utan även efter att jag börjat jobba/plugga.

Jo, han lämnade dem utanför dörren om jag inte var där. Eller, som han sa den gången han inte fick tag på mig i tfn; dumpade dem hos min pappa.

När jag var föräldraledig var det inget problem att ta hand om ruljansen. Vi valde att han skulle få satsa på sin karriär och starta eget då, men när jag började arbeta igen så hade han lagt ner företaget och blivit anställd igen för han insåg att det var mer tråkjobb med eget än han ville lägga tid på. Han ansåg dock ändå att det var jag som skulle sköta allt.

Du får tro att jag är en offerkofta och du får ha en annan åsikt än jag ang underhållet det spelar ingen roll. Jag vet att du har fel ang offerkoftan och jag tycker att mitt sätt att se på underhållet är rätt.

Ang pengarna så fanns som sagt inget att göra, det var ett gemensamt konto och eftersom huset såldes innan vi var skilda, det tar ju som bekant 6 månader när man har barn under 16 år, så hade han samma förfoganderätt över kontot som jag. Han hade dock kortare väg hem än jag. Du har dessutom ingen aning om vad jag gjorde för att försöka bevisa att jag hade barnen på heltid, jag gjorde allt. Kvinnan på försäkringskassan var otroligt hjälpsam och gav mig tips men kunde så klart inte på eget bevåg bestämma att jag hade rätt, även om hon trodde det och när det hela var utrett och jag skulle få underhåll ringde hon upp mig och rekommenderade mig att ta det via dem, det har ju alltid varit meningen att man ska räkan ut underhållet och sköta det sins emellan, men många har ju valt att strunta i det. Så jag gjorde allt jag kunde.

Iaf, hon ringde upp mig och rekommenderade att jag skulle ta det via dem, pappan hade nämligen varit i kontakt med henne och begärt att de skulle begära in kvitton på allt jag köpte för hans pengar, för hans pengar skulle ju inte gå till att försörja mig. Av samtalet förstod hon att han inte skulle betala i tid och att han skulle krångla varje månad.

Jag leker inte martyr, jag berättar bara hur det var för mig Jag har släppt detta helt och när pappan bytte sambo så tog han plötsligt kontakt, har bett om ursäkt och ville ha helgumgänge med barnen, som då var i mellanstadieåldern/tonåren, igen. De var där varannan helg något år men har sedan själva valt att inte åka dit mer. Jag ville bara påpeka för de som anser att underhållet är alldeles för lågt att det faktiskt är så att underhållet plus barnbidrag helt försörjer barnen de första ca 7 åren. Vad de sen själva väljer att lägga på barnen är deras sak., inte den andre föräldern.

I den bästa av världar delar man på dyrare kostnader, men är man inte överens är det till syvende och sist ens eget ansvar att sköta sin egen ekonomi.

Ang vab, ja så klart vabbar bara den som har barn, det var väl aldrig frågan här? Det är som sagt en risk man tar när man väljer att bli förälder och hade man haft varannan vecka hade man förhoppningsvis inte bara haft barnen sjuka när det är ens egen vecka. Så ser inte verkligheten ut för alla dock och då får man se över sin ekonomi. Det är ju vansinne att skattepengar ska gå till att någon kanske måste vabba. Ett alternativ är ju att de som har barn med konstaterat lågt immunförsvar eller annan problematik som gör att man måste vabba ofta kan få en högre vabbersättning. Jag vabbade ofta med ena barnet, väldigt sällan med det andra, att då få högre underhåll på skattebetalarnas bekostnad för båda är i min värld galet.

Detta är dock totalt OT för tråden och du har bestämt dig för att jag är en offerkofta och att jag har fel ang underhållet, så det får vara bra så. Ha ett gott liv.