• Zwillinge86

    Äggdonation 2017

    Sara761 skrev 2018-03-03 09:17:50 följande:

    Hej på er

    Nu var det slut för denna gång! Fått missfall precis:(

    Så fruktansvärt. Hade hcg på över 15000 (v5+4)häromdagen och allt såg fint ut. Nu är det borta.

    Hur ska man orka...

    lycka till ni som ruvar!


    Beklagar verkligen! Har varit i samma situation och det är verkligen fruktansvärt när det som alldeles nyss såg perfekt och lovande ut plötsligt är över. Tand om dig!
  • Zwillinge86
    Sara761 skrev 2018-03-03 09:53:51 följande:

    Hur gör ni? Har lyckats eller är i processen med ÄD nu?


    Vi lyckades på första ÄD-försöket via landstinget 2014, men då kombinerade jag med immunsupport (kortison, fragmin, trombyl, IL-dropp och omega3) så svårt att säga vad som gjorde att vi äntligen fick barn. Har flera ivf med dåliga resultat bakom mig (låg äggreserv) samt många missfall efter spontana graviditeter. Nu när vi gör syskonförsök har jag återigen kombinerat ÄD och immunsupport, men har inte lyckats trots fina embryon. 2 insättningar hittills och 2 blastocyster kvar i frysen i Umeå. Vet inte riktigt hur vi ska gå vidare för att lyckas.
  • Zwillinge86
    Swoosh skrev 2018-03-05 13:13:20 följande:

    ÄNTLIGEN!!! Imorse fick jag ett strålande blått plus! Hoppas nu bara att det lilla livet vill stanna!


    Stort grattis!
  • Zwillinge86
    Bell13 skrev 2018-03-06 06:01:29 följande:

    Jag testade idag på ruvardag 8. Helt blankt test. Känner mig så ledsen även fast jag vet att det kanske är i tidigaste laget. Jag har alltid plussat sent. Som allra tidigast på ägglossning + 12 när jag blivit gravid på naturlig väg eller vad man säger.

    Känns bara så väldigt tomt. Tänker att jag testar på fredag igen, ruvardag 11 då borde jag få ett resultat att lita på va?


    Så tråkigt, vet så väl hur det känns. Började testa på ruvdag 5 senast och det var helt blankt fram fram till ruvdag 10,

    . Var lite hoppfull de första dagarna då det som du skriver är tidigt, men jag visste ganska snabbt att det var kört. Tog blodprov på ruvdag 8 för att få svart på vitt att jag hade rätt, orkade inte med ångesten längre. Nu hade ju jag en svag hcg-stegring visade det sig, men graviditeten måste ha avstannat direkt efter infästningen så jag räknar det som minus. Med det sagt, är det såklart inte säkert att det är kört för dig. Du kan mkt väl plussa senare! Håller tummarna för dig! Ruvdag 11 borde absolut visa tillförlitligt svar.
  • Zwillinge86
    Bell13 skrev 2018-03-07 05:29:45 följande:

    Känslan jag har är att det är kört. Det bara känns så. Har ju varit gravid tidigare och liksom vetat innan jag testat att det ska bli plus.

    Känns så ledsamt för jag trodde verkligen på det här. Men jag ska testa på fredag igen.


    Håller tummarna ändå!
  • Zwillinge86
    Linsi skrev 2018-03-14 18:36:37 följande:

    Just hemkommen från IVF-kliniken - avbrutet försök pga för få blåsor. Så ledsen för tillfället. Detta var vårt andra försök, men jag åldern emot mig (fyllde nyss 41) och vi har även manlig faktor.Läkaren sa att man i min ålder har bäst chans att lyckas på första försöket då brukar man få ut flest antal ägg, sedan blir äggstockarna trötta och reserven minskar.Jag har sedan tidigare tittat lite på äd och har även varit i kontakt med Vitanova i Köpenhamn för prisuppgifter och väntetid.Läkaren föreslog embryodonation - men det är jag inte helt säker på att sambon är så sugen på.Han är även tveksam till äggdonation pga att han inte tycker att det skulle vara vårt barn.Hur har era män reagerat? Och är det någon som även har manlig faktor av er?


    Tråkigt att ni fått avbryta. Att acceptera är ju en process som tar olika lång tid för olika personer, men för min del var det efter 3 misslyckade ivf:er och lika många missfall en lättnad att få göra ÄD. Men så kände jag inte när de först förde det på tal. Då sörjde jag att barnet inte skulle vara mitt genetiskt. Men å andra sidan kände jag typ lika dant när vi fick beskedet att vi behövde ivf; då sörjde jag att vi inte skulle lyckas under "romantiska" former. Konstigt nog verkar inget av det här rent känslomässigt ha påverkat min sambo. Själva behandlingarna och allt som hör dessa till har tagit hårt på honom stundvis, men att barnet kommer till via ivf eller med donerat ägg har inte bekymrat honom. Vi har resonerat som så att barnet ju enbart kommer till tack vare vår längtan och vårt kämpande, och nörd er gäller ÄD så får ju kvinnan bära barnet och det påverkar såklart gener till viss del. Kan tillägga att jag inte en enda dag sen jag fick min ÄD-som ägnat en tanke åt att han inte bär mina gener :)

    Hoppas ni finner en ny väg att hitta styrka i och att ni snart lyckas via ÄD eller på annat sätt!

    Vas gäller Vitanova har jag också varit i kontakt med dem till och från det senaste året och har bara gott att säga om kontakten med dem.
  • Zwillinge86
    smurfen 11 skrev 2018-04-13 09:33:34 följande:

    Ska ha testet i åtanke, är det nåt jag kan tänka mig göra så är det det.

    Med Invimed, ja, vet inte får se hur allt utvecklar sig där...


    Jag hade också InviMed i åtanke efter att ha läst tre bloggar där samtliga blivit gravida med tvillingar på första försöket. Verkade smidigt och förhållandevis billigt. Men förstår att det finns en helt motsatt bild också...
  • Zwillinge86
    Bell13 skrev 2018-04-15 07:43:19 följande:

    Vad har hänt med Invimed? Lurar de folk?


    Jag är inte den bästa att besvara den frågan då jag inte läst kritiken själv utan fått den återberättad för mig.
  • Zwillinge86
    Asil76 skrev 2018-04-19 12:48:54 följande:

    Det här med hgc... Nån som vet?

    Jag tog blodprov igår. 11 dagar efter befruktning (7/4)och rd 8. (Transfer 10/4) Jag fick svar idag och mitt hgc ligger på exakt 5. Varken mer eller mindre. Svaret från läkaren var i princip "kanske".

    Förra gången jag tog (var ej gravid) låg jag på 2.

    Så. Hur ska jag tolka det här? Hur högt kan man ligga utan att vara gravid? Finns det något som kan påverka värdena? Hur snabbt bör nivåerna stiga de närmsta dagarna, OM jag mot förmodan skulle vara gravid?


    Jag hade ju liknande scenario för någon månad sen, tog hcg tidigt då jag misstänkte att försöket inte gått vägen. Hade hcg 15 vilket jag förstod var för lågt för en normal graviditet. Tog om hcgnågra dagar senare och då var det under 5 så då kunde jag utesluta (hoppet) om långsam hcg-utsöndring. Hoppas du har turen med dig!
  • Zwillinge86
    Asil76 skrev 2018-04-22 19:40:29 följande:

    En dum fråga kanske.. Men kan man ha för högt progesteron? Eller kan man bara öka dosen riskfritt oavsett? :/


    Jag tror inte att det är farligt med högt progesteron men du kommer skett att märka biverkningar om du står på en hög dos. När jag dubblade från 1x3 till 2x3 så blev jag extremt kissnödig och törstig. Trodde jag var gravid, men fick förklarat att det höga progesteronet triggade utsöndringssystemet på nåt sätt. Men utöver det märkte jag inga förändringar.
  • Zwillinge86
    Asil76 skrev 2018-04-27 11:50:50 följande:

    Tyvärr har mitt hcg minskat till 38, så vi misslyckades tyvärr den här gången också. :(


    Beklagar verkligen!
  • Zwillinge86
    Asil76 skrev 2018-04-28 09:29:25 följande:

    Jag tror inte att jag har så många kloka ord att komma med, men så här tänker jag.

    Om man bortser ifrån sorgen över att vi faktiskt nu kommer vara barnlösa resten av livet, är det någonstans också lite skönt att det är över. Nu vet vi. Vi kan slippa undra och hoppas, slängas mellan hopp och förtvivlan, och istället börja lägga våra pengar, tid och energi på varandra och det vi vill göra. Jag har klarat mig utan barn i 41 år, så jag kommer göra det framöver också, även och det inte var vad jag ville. Men jag har så mycket annat att glädjas över. En härlig sambo, en fantastisk hund och en familj som jag älskar. Livet tar nya vägar, och jag får anpassa mig efter det. Det kommer att bli bra.

    Jag kommer försvinna härifrån, det är ett steg i att lägga det här bakom mig.

    Jag har en massa mediciner kvar, Estrofem (progynon) Duphaston (progesteron) accard, Metypred och lutinus/luteina. Om någon i Stockholm vill spara in lite pengar och ta över medicinerna, är det bara att höra av sig!

    Kram på er alla och tack för all stöttning med kunskap och varma ord!


    All kärlek och värme till dig!
  • Zwillinge86
    Myran1979 skrev 2018-10-18 10:41:57 följande:

    Åhhh tusen tack för det fina svaret! Vart fick ni hjälp? Något du kan rekommendera?


    Vi blev gravida på första ÄD-försöket i Sverige. Det var vårt andra landstingsfinansierade försök då vi svarade dåligt på ivf. Fick en son tack vare ÄD och/eller immunsupport från dr.D på Lifeclinic i Grekland. Gjorde igår min 4:e och sista insättning på Livio i Umeå, så nu hoppas vi att det tar sig denna sista gång. Tycker verkligen inte du ska ge upp hoppet, men det är såklart bra att vara realistisk. Eftersom vi lyckades på vår första ÄD (trots dåliga resultat pch bara ett livsdugligt embryo) så hade jag höga förhoppningar inför våra syskonförsök. Men trots bättre resultat och samma medicinering har jag ännu inte lyckats, och då har varje insättning sett lovande ut. Så det jag vill skicka med dig är att ÄD verkligen kan kännas som ett lotteri. Gör man ÄD utomlands gör de oftast fler tester och kan därmed erbjuda mer skräddarsydd-behandling utifrån just era förutsättningar. I Sverige kör man mer bara på och skyller på otur och det naturliga urvalet, vilket kan kännas som ett hån om man senare får veta att man behövt mer behandling än ett donerat ägg, som tex donerade spermier eller immunsupport. Inget av detta testas det dock tillräckligt för i Sverige, så när de säger att allt ser bra ut så är det en sanning med modifikation.
  • Zwillinge86
    Myran1979 skrev 2018-10-19 05:26:53 följande:

    Usch jag börjar bli så less...6 dagars för tidigt gravtest visade neg just. Jag är sååå ledsen! Tack alla ni som ger så bra och utförliga svar!


    Vad tråkigt, känner såväl igen känslan när hoppet börjar rinna en ur händerna. Men du än behöver det ju inte vara över. Vilken dag har du officiell testdag, ruvdag 14 eller 21? Var det en blastocyst? Vilken känslighet hade testet? För om du ruvar på en 3-dagars och har testat 8 dagar efter återföring (alltså 6dagar för tidigt om testdag var ruvdag 14) då är det ju inte konstigt att testet är negativt. Särskilt inte om det har en känslighet på 25mIU som är standard. Har du däremot testat med ett känsligare test på ruvdag 15 (6 dagar för tidigt om OT var ruvdag 21) då bör du istället kunnat anta att testet speglar verkligheten. Särskilt om du återfört en blastocyst. Så omständigheterna kring ditt negativa test är väldigt avgörande för om du över huvudtaget ska lägga någon tyngd vid resultatet. Du kan inte ta ett blodprov via werlabs istället? Jag har kunnat få positiva resultat på ruvdag 10 med 3-dagars embryo då. Håller tummarna!
  • Zwillinge86
    Myran1979 skrev 2018-10-20 06:33:10 följande:

    Ruvdag 11 (ska testa dag 14), digitalt test nu idag också negativt! Har testat för hundratals kronor bara denna gång! Flera test flera gånger om dagen. Det gäller att fatta att det är negativit. Jag måste inse att "det" är gone, nada, niet, fucking nothing there! Dessutom har den grymma mensvärken satt igång men fortfarande inget rött. Testerna har inte ens litet svagt indikerat det utan det är fett 0 gravid! ...


    ska inte ge dig falska förhoppningar, antagligen är din magkänsla rätt. Jag gav också upp när mina test var blanka på ruvdag 11. Blodprov efteråt visade hcg på 5 så embryot hade troligen fäst men släppt ganska omgående. Så för mig är det viktigt att ta blodprov för att få veta hur det gått.

    Men om vi skulle leka med tanken att du är låghormonare och utsöndrar hcg långsamt då är det fortfarande relativt tidigt. I en naturlig cykel skulle ju inte ens din mens vara sen än.
  • Zwillinge86
    linanton skrev 2018-11-04 12:05:38 följande:

    Har genomgått en äggdonsyrionsbehandling och satte in ett embryo i veckan. Är på min ruvdag 6 och undrar hur man ska känna sig vid det här laget om det gick vägen?

    Har haft ont i magen till och från samt i ryggen och brösten. Hugger till ibland i magen.

    Sover dåligt. Humörsvängningar, började gråta från ingenstans idag.

    Men känner inget illamående.

    Tar lutinus så kan bara vara biverkningar efter dem??


    Kan absolut vara gravidsymtom, även om progesteronet också kan orsaka det du känner. Jag plussade för ett tag sedan efter ÄD med blasto, och jag kände kraftig mensvärk på ruvdag 2 och sedan inte så mycket mer alls, än att jag var törstig och ibland galet irriterad. Plussade svagt på ruvdag 6.
  • Zwillinge86
    linanton skrev 2018-11-04 13:09:44 följande:

    Åh hoppas verkligen det, blir lite orolig då andra känt sig illamående vilket jag inte varit.


    Förstår precis! Inget illamående eller känningar i livmodern för mig såhär långt heller. Och då vet jag ändå att mitt hcg stegrats bra hittills. Så förhoppningsvis kan vi vara lugna båda två :)
  • Zwillinge86
    joy85 skrev 2018-11-30 12:32:20 följande:

    Hej! Vi har fått en liten kille via äggdonation för bara några veckor sedan. Jag gick in i lycklig bebisbubbla direkt och älskar denna lille hur mycket som helst. Dock hade vi en sköterska som klantade sig rejält. Hon hade inte läst vår journal eller hans journal och började prata gener med längd osv.....sedan kallade hon även donatorn för mamma. Jag blev jätte ledsen och kan nu inte sluta gråta och tankar började snurra. Tänk om vår lille pojk ser det så i framtiden med...helt plötsligt blev det jobbiga känslor som bubblade upp. Jag började tänka på att spelar dna någon roll, varför är jag ledsen över det när jag kämpat för att komma hit och få honom i famnen i flera år. Någon som har fått barn via äggdonation som berättat för sitt barn eller som fått varn som vill dela tankar? Hur ser ni på vad omgivningen tycker eller har ni inte berättat? Skulle verkligen behöva prata med någon i samma situation och dela tankar.


    Usch vad hemskt! Jag har en son via ÄD, född 2015 och jag har inte tvivlat en sekund sen jag fick honom. Han är min och bara min. Det är mitt blod svett och tårar som är anledningen till att han finns, inget barn kan vara mer efterlängtat än något som man behövt kämpa så mkt för. Jag kan också se att han utseendemässigt har drag från mig och när det kommer till beteende så är han en kopia av mig som liten. Det är inte bara miljö, det finns forskning om att barnet ändå påverkas av den bärande mammans gener.

    Vi berättade direkt för våra närmsta att det var ÄD och de har aldrig uttryckt att de känner eller tänker nåt annorlunda pga av det. Dock valde jag när jag började gå ut med graviditeten offentligt att inte berätta om donationen, mest för att jag blev så trött på frågan om hur vi blivit gravida. Kände att nu när det äntligen ser ut att gå vägen så ska folks nyfikna och taktlösa frågor ändå få mig att känna mig onormal. Ville ju bara få njuta av min graviditet, och folk som inte har fertilitetsproblem behöver minsann inte redovisa hur deras barn blir till så jag totalvägrade att svara på dessa frågor.

    Vi har däremot varit öppna mot sonen hela tiden. Han vet att han varit efterlängtad i flera år och att mammas ägg är gamla och att vi fått låna ägg för att få honom. Han har som treåring stenkoll på detta och det är inga konstigheter alls. Nu när en förskolepedagog var gravid så frågade han vilken doktor som stoppat in bebisen och om hon fått låna några ägg eller fiskar <3 Jag tänker att ju mer han pratar om det under sin uppväxt desto fler kommer få reda på hans bakgrund och det har jag inget problem med.

    Barnmorskorna på förlossningen var fantastiska utifrån informationen att vi gjort ÄD. Däremot så blev min son allvarligt sjuk och då skulle vi som föräldrar lämna blodprov för att undersöka det genetiska varpå jag berättade jag att han kommit till via ÄD varpå vi var överens om att mina gener var oviktiga. Det störde mig dock att de pratade i termer av att jag inte var biologisk mamma, fick påpeka att jag faktiskt både burit och fött honom vilket för mig är högst biologiskt. Jag är däremot inte genetisk förälder.

    Hoppas du kommer ur din kris och kan njuta av tillvaron. Din son hade inte varit här utan dig och det är det enda som betyder något, din kärlek till honom!
Svar på tråden Äggdonation 2017