Olika känslor för två olika män
Jag känner mig lite förvirrad just nu. Jag är tillsammans med en jättefin man som behandlar mig väldigt väl. Jag överväger inte att lämna honom eller vara otrogen. Jag har aldrig varit otrogen mot någon eftersom jag anser att det är ett val man gör, inget som bara händer. Jag är förälskad i den här mannen på ett sunt och moget vis. Jag tror att vi har något stabilt att bygga på.
Nu plötsligt från ingenstans hör mitt ex av sig och rör upp en massa känslor, Det var jag som lämnade honom. Jag klippte helt eftersom jag inte gillade hur jag blev med honom. Han var inte elak på något vis men svår att förstå. Jag var ganska säker på att han kände starkt för mig men han kunde inte uttrycka det då. Nu gör han just det. Han skriver till mig på ett sätt som han inte gjorde förut. Han vet inte att jag har träffat en ny man och det han skriver verkar komma från hjärtat. Jag trodde att jag hade kommit över honom, inte helt men nästan, fast nu känns det som om ingen tid har passerat.
Det finns personer som gör ett oerhört starkt intryck på en och som man kommer närmare än andra. Vi hade en sådan djup intensiv kontakt. Jag har nog aldrig träffat någon människa, varken man eller kvinna, som är så lik mig och förstår mig helt och fullt som han. Jag har saknat honom något otroligt, inte bara som man utan människa. Det går inte riktigt att beskriva. Jag blir så sorgsen när jag tänker på det.
Jag vet inte varför han kontaktar mig nu. Han uttrycker ingen vilja att börja om, han skriver bara om hur mycket jag har betytt för honom. En del av mig vill vara hos honom igen och känna den där otroliga närvaron, en annan del vill definitivt stanna hos mannen jag är tillsammans med nu. Hur kan det vara så? Jag vet att jag är förälskad i min nuvarande. Jag har alltid vetat när jag är förälskad och inte. Han känns bekant på något vis, som om vi hör ihop på ett naturligt sätt och jag vill verkligen inte förlora honom.
Jag respekterar min nuvarande och får så dåligt samvete över att jag har känslor kvar för den andre mannen. Jag har aldrig varit med om det förut. Jag har alltid kunnat gå vidare men det är som om han har direkt tillgång till mina känslor. Jag tror att jag aldrig kan komma över honom helt. Det är därför jag inte vågar föreslå att vi ska vara vänner, inte för att jag inte litar på mig själv, utan för att det skulle göra för ont. Jag tänker att det bästa är att hålla mig bort från honom, jag har den självdisciplinen, jag var ju tvungen att göra det när jag lämnade honom. Nu känns det som om jag måste gå igenom den processen igen.
Jag har ingen att ventilera med just nu, väninnorna är upptagna eller bortresta, så jag skriver här. Hur hanterar man en sådan situation? Du som har erfarenhet av något liknande, hur resonerade du och vad gjorde du?