Miaaasand skrev 2017-09-25 13:19:29 följande:
Hej, jag har precis börjat ssk utbildningen och är utan familj och släkt (dvs ingen kontakt med dem) och inga vänner, endast kuratorer. Har långdistans i ett långtidsförhållande med en konservativ lojal snubbe som vill ha barn. Vi träffas då och då, han bor i grannlandet, jag i Sverige, med 5 timmar resetid totalt med tåg, inte superdyrt att resa heller. Var hos honom ett tag sedan och vi slarvade med sexet så det var oskyddat. Nu har jag haft graviditetssymptom i en vecka, och ska snart ta grav. test. Troligen är jag gravid, det har vårdpersonal uteslutat som det mest troliga i mitt fall så det är det jag förväntar mig. Börjar därför nu undra hur det ska gå till att plugga som ensamstående och vara gravid, om det funkar, med tanke på praktik och föreläsningar osv som man går på om man har en nyfödd? Han skulle kunna vara här och ta hand om nyfödda när jag är i skolan, men originalplanen var att han ska jobba där han är (han har militärmeriter och dylikt som han kan få jobb för där) och att om möjligt att jag skulle göra klart utbildningen och sen lära mig hans språk och flytta in hos honom och jobba som ssk där. Hur lär det bli nu om jag får barn på ssk utbildning här, hur behöver vi justera saker? Går det att ta uppehåll och flytta till DK där han bor och bo där och få barnet medan han jobbar? Kan man ens göra så, att bli folkbokförd där? Vet inte riktigt hur jag ska planera detta. Barnet vill vi ha och känner oss redo mentalt för ett barn, vi behöver bara planera det praktiska. Hans mamma och syster finns till hands i DK också samt hans morföräldrar som ställt upp ekonomiskt och mentalt tidigare när jag hälsat på, så där är jag inte ensam, och han är bestämd att ställa upp och vara där om jag är gravid. Vet att det är tidigt att planera nu innan grav.test men jag vill inte att allt kommer som en chock om det är positivt. Uppskattar ett öppetsinnet svar, dömandet som typiskt kommer när ett ogift par kanske väntar barn händer för ofta och hjälper inte ett dugg.
Jag och min sambo ska ha barn i februari. Det är väldigt välkommet men det är inte planerat då jag studerar till tandsköterska. Blir dock klar i Juni 2018 och vi ska ha i Februari. Det första jag gjorde var att ringa min lärarinna och förklarade situationen men hon tog det mer lugnt än jag. Utbildningen är på distans men under v10-17 under våren så har vi sista praktiken. Men min har dem flyttat fram så jag gör min praktik v47-4. Vår lille är beräknad i slutet på v.7. Så det blir lite mer att bita i då jag får 100% skola samt 100% praktik när övriga klassen bara har 100% skola. Men det är ju samtidigt ett val jag gör så det handlar mest om prioriteringar.
Hitills har jag haft en bra graviditet och jag hoppas på fortsatt bra graviditet men vad som helst kan ju hända. Foglossningar / sammandragningar / sängliggandes pga olika anledningar. Har även en defekt livmoder så jag har stor risk att dessutom föda tidigt. Fast det kan ju vilken kvinna som helst göra. Det är bara att hoppas tr lilleman trivs i magen och ligger kvar så länge det går. Försöker tänka positivt men det är klart det kan komma till att bli jobbigt. Efter v.10 kommer vi vara i skolan som ligger i annan ort men dit får jag ta med mig barnet. Men ibland kommmer jag behöva att pappan tar föräldradagar då jag inte alltid kan ta med barnet pga metodövningar och tentor. När han är på jobbet och jag är hemma och pluggar kan jag få hjälp om så krävs av min mamma och bror samt hans pppa och mamma och andra väldigt närstående släktingar. Vi har väldigt stort nätverk som kommer vilja vara här dagligen , oavsett om jag behöver hjälp eller ej.
Jag tror att det är möjligt att plugga och ha ett litet barn om du skulle ha din pojkvän på plats eller annan som kan hjälpa dig med avlastning. Din utbildning är ju också mycket längre än vad min är och du ska orka vara mamma och student. Det kan gå galant och som på is men det kan också bli tufft med långa vakna nätter om barnet ex får kolik eller dygnsrytmen är helt fel. Man vet ju dessvärre inte förrän man är där. Du kan komma till att må jättebra inde graviditeten eller må jättedåligt och inte orka. Personligen skulle jag nog välja att flytta till Danmark och plugga sen. Där har du din partner samt ett nätverk.
Jag vet dessvärre inte hur det fingerar med flytt och studier och allt runtomkring , det får di nog vända dig till skolan om och fråga och jag kan inte svara på hur det är att flytta och hur det fungerar med folkbokföring.
Önskar dig all lycka och att du och din partner kommer fram till rätt beslut för er.
