Hur hittar man en seriös donator?

En mycket läsvärd blogg. Min situation är snarlik Peters och er beskrivning av hans situation fångade förstås största delen av mitt intresse. Stor igenkänningsfaktor i svårigheterna med att göra sin del i någons badrum! :) Det funkar för mig att göra så, men är obekvämt och tar längre tid jämfört med t.ex min sköna kontorsstol hemmavid.

Nu är ju allt sagt och gjort och allt ser ut att ha fått ett lyckligt slut. Men kände ni någonsin i inledningen en oro över att Peter skulle vilja engagera sig i barnens liv?

Jag ska inte säga att jag känt motsatt oro, att jag skulle känna ansvar för barnen jag hjälpt till världen eller oro jag skulle få faderskänslor. Men å andra sidan har jag inte hjälpt någon i min bekantskapskrets och inga av barnen bor ens i samma stad som mig, så det är en obefintlig risk att så att säga springa på varann på stan när de är ute med barnvagnen. Jag vet inte om jag skulle kunna göra samma val för det hade nog känts för nära på något sätt. Men verkar ha funkat utmärkt för er :)