Hej.
Vi måste tyvärr göra en sen abort (20+5) pga bebisen överlever troligtvis inte livet utanför magen. Detta är en mardröm för mig och jag är så rädd när det är dags.
Ni som har gjort en sen abort och tittat på bebisen, Hur gick det? Hur såg bebisen ut? Kanske konstig fråga men jag vill nog se bebisen men "rädd" att man ska ångra sig.... Tack för svar!
Dom är såå fina! Dom är precis som pyttesmå bebisar och jag tycker absolut du ska se hen! Tror det hjälper mycket i sorgeprocessen.
Är så ledsen att läsa detta. :( Beklagar verkligen er svåra situation.
Måste ni avsluta livet nu?
Är det ett alternativ att låta graviditeten gå, och så får det bli som det blir vid födseln?
Ursäkta om jag gör dig ledsen, är inte min mening alls, vill bara kolla om detta inte är ett alternativ...
Hur gjorde de förr tänkte jag bara.
Många många kramar till dig i sin svåra situation!
Jag är så ledsen för er skull..
Jag gjorde ingen abort men fick ett sent MA och fick därför föda ut barnet. Jag såg och höll i det och jag är mkt glad för att jag valde att "ta adjö". De sänkte ljuset, kom in med barnet efter att de tvättat och lindat in i filt. Det var en fin stund mitt i allt som var jobbigt.
Kram till er <3
Jag beklagar er förlust. Vi var också tvunga att avbryta vår graviditet i v 20 pga fosteravvikelser, en enorm sorg. Det har nu gått lite mer än 5v och vissa dagar känns det fortfarande som att sorgen är överväldigande.
Jag visste direkt att jag ville se henne när vi fick besked om att hon var sjuk, min sambo var tveksam. Men när hon kom så fanns ingen tvekan längre för min sambo. Bm hade tvättat och bäddat ner henne i en liten korg med lite orkideer och hon var så fin, helt perfekt. Det var svårt att förstå att hon var så sjuk när hon var så fin. Hon såg ut som en minibebis fast mörkare hudton, jag antar att det är för att de aldrig får i sig syre men jag vet inte. Vi fick även kort med fot och handavtryck och tog bilder på henne. För mig har det hjälpt att jag fick se henne, att jag kan titta på bilderna av henne, hon kommer ju alltid vara vår förstfödda. Jag tror ni känner hur ni ska göra när hon väl kommer, vad som är rätt för er.
Beklagar att ni måste gå igenom det här. Jag fick föda ut min lille i v 21+2. Han hade avlidit några dagar tidigare. Jag råder också dig att titta på barnet. Jag bad min man titta först, var lite rädd att den lille skulle se konstig ut, men han var jättefin! Precis som någon annan här nämnde såg han ut som en minibebis, lite röd i huden bara. Vi tog också bilder, vilket jag är glad för idag.
Aldrig. Men tiden går och jag har numera två fina killar att förundras över.
Jag hoppas det går bra för er i allt också.
Även om det är fruktansvärt jobbigt just nu...
Sorry, lägg ner. Anonym (M) har ingen anledning att skämmas och jag håller fullständigt med hen. TS har uppenbarligen redan fått rådgivning/landat i beslutet om att abortera och det var inte det här tråden handlade om alls. Det är fruktansvärt nog att befinna sig i den här situationen då det handlar om omöjliga val. Att frossa i att ge andra skuldkänslor i onödan är bara dumt och oansvarigt.
Nu vet inte jag om TS tog illa upp men alla är olika och ibland kan det vara bäst att låta bli sina "goda råd" även om de är i all välmening.Hej,
Vad ledsen jag blir att läsa om er situation. Jag har inte varit med om detta men har flera kompisar som har. De har sett barnet, efter tvekan såklart, men var glada att de gjort det i efterhand. Den ena sa att smärtan blev mer påtaglig efter att ha sett barnet, men att det samtidigt var fint. De har alla fotat barnet. Däremot vet jag att den ena pappan inte klarade att se sitt barn, och jag vet heller inte vad han tänker om det (har inte frågat honom). Det kändes nog mest rätt för honom. Det finns bilder för honom att se en dag om han så skulle vilja.
Jag tänker att oavsett om du/ni beslutar er för att se barnet eller inte, kan ni ju ha en fin ceremoni för er själva ändå? Med ljus, bilder (foster, ritade egna bilder), musik eller liknande för att ta farväl på erat sätt.
Önskar dig all styrka,
Kram
Vi såg bebisen. En sån liten fin flicka. Förlossningen var värre än med min första dotter. Fy så jobbig. Men nu är allt "över". Har Inte gråtit något än, men jag är väl i chock....
Hej,
Jag kan inte ens föreställa mig den sorg du/ni måste uppleva nu, jag beklagar verkligen. Hoppas att du mår ok trots omständigheterna. Vad fint att ni fick se er lilla dotter.
Tänker på dig!
Styrkekramar
Hon var säkert jättefin, er lilla flicka! Beklagar så att hon inte kunde vara med längre.
Låt allt ta den tid det tar, låt ingen bestämma när du har sörjt klart eller om du ska gråta eller inte! Dina känslor i allt det här är dina! Gråt och sörj, men glöm inte le ibland, det är ok! Jag hade jättemycket skuldkänslor och blev arg på mig själv i början när jag gjorde något roligt. Efter ett tag fattade jag att det ju inte hjälpte någon, och att vad jag än möjligtvis hade gjort fel när han fanns i magen så var det inget jag kunde hjälpa! Många kramar till dig
Hej igen.
Jag gjorde ju ett abort i v 21 (tror jag) idsg är det lördag och på måndag var det 3 veckor sedan. Första veckan hade jag inte eftervärkar alls men nu 2-3 veckor efter så känns det som eftervärkar. Hade ni samma ? Är det vanligt att värkarna kommer veckor efter ?!