• Anonym (dubbe­lliv)
    Äldre 9 Oct 14:23
    71381 visningar
    271 svar
    -2
    271
    71381

    Att ha en otrohetsaffär

    Jag har en otrohetsaffär. Trodde aldrig att det skulle hända mig, att jag skulle göra en sådan sak. Men nu har det hänt. 

    Mitt förhållande är överlag ett bra förhållande. Kanske lite vardagligt men ändå fyllt med skratt och samma värderingar. I vårt förhållande är det sexet som tryter. Jag vill mer och har alltid velat mer, jag är ganska öppen och vill prova på det mesta medan han är mer killen som nöjer sig med ett ligg i veckan och lite egna handtrallor. Trots detta har vårat förhållande knatat på år efter år och vi planerar en framtid tillsammans.

    Men så dök han upp. Han jag har en affär med. Vi har varit ytligt bekanta i några år men alltid haft ett gott öga för varandra, något vi aldrig pratat om direkt men vi har bara märkt av det. Av en slump hamnade vi i samma kretsar och vi började tala och väldigt tidigt började vi flirta. Vi drogs till varandra likt magneter och det tog inte lång tid innan vi hade ett hemligt möte och hade sex.
    Helt fantastiskt underbart sex. Från första stund. Jag slappnade av totalt, jag gav mig till honom helt. Han är dominant och sådär galet kåt hela tiden som jag är. 
    Vi har en affär nu, vi träffas i smyg och har sex, helt galet bra sex, flera gånger på raken. För första gången någonsin har jag kommit under samlag. Det var fantastiskt,

    Hur underbart och fantastiskt det än är med min älskare så kvarstår det faktum att jag bedrar min man, på värsta tänkbara sätt. Har jag ingen skam i kroppen kan man fråga. Min älskare vill mer, han står redo att öppna sitt hem för mig, han vill ha mig helt för sig själv. Jag vill dock inte lämna min man och det liv vi har men jag vill heller inte sluta ha sex med min älskare. Jag står inför ett val och jag måste välja snart.

    Jag vill höra era historier, ni som haft en otrohetsaffär. Hur slutade det hela eller pågår det fortfarande?

    Moralkärringar undanbedes. Jag är fullt medveten om att det jag gör är hemskt, vidrigt och elakt mot min man. Jag är medveten om att det inte ens är jag som borde få ha ett val. Hur skulle jag känna om min man gjorde så här mot mig? Ja hemskt, fruktansvärt, såklart. Nu är det som det är.

    Finns det ens ett lyckligt slut på en sådan här otrohetsaffär? 

  • Svar på tråden Att ha en otrohetsaffär
  • Anonym (broke­n)
    Äldre 7 Dec 23:51
    Anonym (dubbelliv) skrev 2017-10-09 14:23:07 följande:

    Jag har en otrohetsaffär. Trodde aldrig att det skulle hända mig, att jag skulle göra en sådan sak. Men nu har det hänt. 

    Moralkärringar undanbedes. Jag är fullt medveten om att det jag gör är hemskt, vidrigt och elakt mot min man. Jag är medveten om att det inte ens är jag som borde få ha ett val. Hur skulle jag känna om min man gjorde så här mot mig? Ja hemskt, fruktansvärt, såklart. Nu är det som det är.

    Finns det ens ett lyckligt slut på en sådan här otrohetsaffär? 


    Svar nej. Antingen blir du lite ledsen, eller så krossar du din man  - kanske för alltid. Och i värsta fall även barnen.
  • Äldre 8 Dec 10:29
    Anonym (Anonym) skrev 2017-12-07 23:18:18 följande:
    Det tycker jag med . Så ni får ur er bitterheten.
    Man är inte bitter för att man är emot otrohet.
    Carpe Diem
  • Äldre 8 Dec 10:33
    Anonym (Anonym) skrev 2017-12-07 23:18:18 följande:
    Det tycker jag med . Så ni får ur er bitterheten.
    Anonym (Anonym);

    Det var nästan en gullig grej av dig att skriva.
    Men läs mitt inlägg nästa gång.
    Jag bad personerna pm:a mig på premisserna att en var otrogen och en hade blivit utsatt för otrohet och att det skulle vara utan dömande. 
    Med andra ord vill jag ha båda sidornas tankar.
    Hur du fick in bitterhet i det, förstår jag inte alls...
  • Anonym (typis­kt)
    Äldre 8 Dec 11:58
    +3
    Ensombryrsig skrev 2017-12-08 10:33:43 följande:
    Anonym (Anonym);

    Det var nästan en gullig grej av dig att skriva.
    Men läs mitt inlägg nästa gång.
    Jag bad personerna pm:a mig på premisserna att en var otrogen och en hade blivit utsatt för otrohet och att det skulle vara utan dömande. 
    Med andra ord vill jag ha båda sidornas tankar.
    Hur du fick in bitterhet i det, förstår jag inte alls...
    Det har med skuldkänslor att göra. Människor som gör saker de vet är fel kommer alltid att utveckla en stark allergi mot all slags kritik och ifrågasättande eftersom det triggar deras skuldkänslor och det vill de absolut inte för det eroderar lite på alla självlögner de använder sig av för att rättfärdiga sina handlingar för sig själv (och andra). Vad som helst som påminner dem om deras skuld och skam kommer trigga ilska och till och med hat.

    Min erfarenhet är att människor kan gå väldigt långt och göra de mest märkliga sakerna för att undvika att känna skuld och skam. Det är till exempel väldigt vanligt att den som är otrogen skyller allt på sin partner och utvecklar slags ilska och hat mot personen som hen bedragit. Jag känner till ett fall i min bekantskapskrets där kvinnan som varit otrogen lät sprida ut att mannen var en kvinnomisshandlare när han berättade för sina vänner och släktingar vad hon hade gjort och varför de skulle skiljas.
  • Anonym (typis­kt)
    Äldre 8 Dec 12:05
    +3
    Anonym (Anonym) skrev 2017-12-07 23:18:18 följande:
    Det tycker jag med . Så ni får ur er bitterheten.
    Du blandar nog ihop saker. Att tycka illa om handlingar som sårar och förnedrar andra människor är en självklarhet inte bitterhet. Bitterhet är det du ger exempel på när du reagerar på att kritiseras över handlingar som du egentligen vet är fel. Du blir bitter över att påminnas om din skuld och din skam för det du gör mot din partner.
  • Anonym (typis­kt)
    Äldre 8 Dec 12:41
    +3
    Anonym (dubbelliv) skrev 2017-10-09 14:23:07 följande:

    Jag har en otrohetsaffär. Trodde aldrig att det skulle hända mig, att jag skulle göra en sådan sak. Men nu har det hänt. 

    Mitt förhållande är överlag ett bra förhållande. Kanske lite vardagligt men ändå fyllt med skratt och samma värderingar. I vårt förhållande är det sexet som tryter. Jag vill mer och har alltid velat mer, jag är ganska öppen och vill prova på det mesta medan han är mer killen som nöjer sig med ett ligg i veckan och lite egna handtrallor. Trots detta har vårat förhållande knatat på år efter år och vi planerar en framtid tillsammans.

    Men så dök han upp. Han jag har en affär med. Vi har varit ytligt bekanta i några år men alltid haft ett gott öga för varandra, något vi aldrig pratat om direkt men vi har bara märkt av det. Av en slump hamnade vi i samma kretsar och vi började tala och väldigt tidigt började vi flirta. Vi drogs till varandra likt magneter och det tog inte lång tid innan vi hade ett hemligt möte och hade sex.
    Helt fantastiskt underbart sex. Från första stund. Jag slappnade av totalt, jag gav mig till honom helt. Han är dominant och sådär galet kåt hela tiden som jag är. 
    Vi har en affär nu, vi träffas i smyg och har sex, helt galet bra sex, flera gånger på raken. För första gången någonsin har jag kommit under samlag. Det var fantastiskt,

    Hur underbart och fantastiskt det än är med min älskare så kvarstår det faktum att jag bedrar min man, på värsta tänkbara sätt. Har jag ingen skam i kroppen kan man fråga. Min älskare vill mer, han står redo att öppna sitt hem för mig, han vill ha mig helt för sig själv. Jag vill dock inte lämna min man och det liv vi har men jag vill heller inte sluta ha sex med min älskare. Jag står inför ett val och jag måste välja snart.

    Jag vill höra era historier, ni som haft en otrohetsaffär. Hur slutade det hela eller pågår det fortfarande?

    Moralkärringar undanbedes. Jag är fullt medveten om att det jag gör är hemskt, vidrigt och elakt mot min man. Jag är medveten om att det inte ens är jag som borde få ha ett val. Hur skulle jag känna om min man gjorde så här mot mig? Ja hemskt, fruktansvärt, såklart. Nu är det som det är.

    Finns det ens ett lyckligt slut på en sådan här otrohetsaffär? 


    Som svar på din fråga TS, NEJ det finns inget lyckligt slut på ett förhållande som bygger på att du sårar och förnedrar din partner. Det blir kanske lyckligt för dig en stund, men även den lyckan solkas ner av skuld och skam. När det kommer fram kommer du med egna ögon få erfara hur det känns att totalt krossa en annan människa eller människor (era barn kommer också få ta del av konsekvenserna för dina handlingar), först då kommer du inse hur totalt värdelösa alla fina förklaringar du använder dig av för att rättfärdiga din otrohet för dig själv. Skulden och skammen du kommer känna då och sorgen och smärtan din partner (och era barn) kommer känna då är något jag inte önskar någon.

    Istället för att försöka intala dig själv att det du gör kan sluta bra (vilket i sig är totalt irrationellt för hur kan något gott komma ur svek, lögner och förnedring?) borde du ställa dig själv följande frågor.

    Är du beredd att handskas med skulden över att ha sänkt din partner totalt?

    Är du beredd att handskas med hans smärta, sorg och ilska och vetskapen om att det var du som orsakade den?

    Är du beredd att förlora din partner?

    Är du beredd att förlora halva tiden med dina barn?

    Är du beredd att möta dina barns besvikelse och att kunna förklara dig för dem?

    Är du beredd att möta omgivningens reaktion över dina handlingar?

    Om du inte är redo för detta så tycker jag du borde ta dig en ordentlig funderar över vad du håller på med, för det det är vad du har att vänta dig.
  • Anonym (???)
    Äldre 8 Dec 12:57
    +3

    Öppet förhållande och ligga och bekräftas runt sure,men ge fan i trogna människor och ge fan i att vara en lögnare och ge löfte om monogami om du behöver flera män till dit förfogande.

    Varför ska otrogna människor smutsa ner andras liv håll din smuts för dig själv åtminstone.

    "Det är som det är" .

    Jo. Det är som det är. En vuxen människa kan inte ta ansvar och ska förstöra för andra för att fylla sitt ego eller andra saker.

    Jag hoppas forskningen kommer på ett sätt att se i en gen i DNA:t om man vill knulla runt bakom sin partner. Då kommer du förbli singel och kan vara andras lakan för resten av ditt liv utan att trogna seriösa människor smutsas ner av dig.

  • Anonym (Anony­m)
    Äldre 8 Dec 16:24
    Anonym (typiskt) skrev 2017-12-08 12:05:00 följande:

    Du blandar nog ihop saker. Att tycka illa om handlingar som sårar och förnedrar andra människor är en självklarhet inte bitterhet. Bitterhet är det du ger exempel på när du reagerar på att kritiseras över handlingar som du egentligen vet är fel. Du blir bitter över att påminnas om din skuld och din skam för det du gör mot din partner.


    Jo det är bitterhet man lider av när man klankar ner på andra.
  • Äldre 10 Dec 13:43
    +1
    Anonym (Anonym) skrev 2017-12-08 16:24:06 följande:
    Jo det är bitterhet man lider av när man klankar ner på andra.
    Men är det inte exakt det du gör när du kallar andra för bittra pga att de blivit bedragna?
    Carpe Diem
  • Anonym (Anony­m)
    Äldre 10 Dec 13:54
    -1
    molly50 skrev 2017-12-10 13:43:51 följande:

    Men är det inte exakt det du gör när du kallar andra för bittra pga att de blivit bedragna?


    Nej inte alls men bara för att du har blivit bedragen så ger det dig inte rätten att tillrättavisa andras som är otrogna. Vi väljer själva och tar konsekvenserna av vårt handlande. Passar det inte dig så låt bli att läsa här . Den som startade tråden här vill säkert prata med likasinnade. Inte med moraltanter
Svar på tråden Att ha en otrohetsaffär