När dags att tänka om? Krävande jobb och barn

När det inte längre fungerar för dig själv och resten av familjen är det dags att tänka om, och den gränsen är ju redan passerad hos er.

Det låter inte direkt som ett spännande, utmanande och kul jobb på din beskrivning. Snarare en belastning, något du "borde" gilla. Nej, lägg ner det, är mitt råd. Barn och familj, samt din hälsa på sikt, är viktigare. Som sagt, det låter inte ens som om du gillar jobbet.

Jag skulle definitivt ha gett upp jobbet. Viktigare att vara hemma mycket med barnen när de är små pch verkligen ha tid med dem. Även om de roligaste jobben inte växer på träd så finns det säkert fler chanser senare i livet.

Jag avbröt min chefskarriär och bytte till att bli specialist inom ett lugnt område när jag insåg att jag inte tyckte om mig själv längre. Jag var arg och grinig konstant pga stressen och pressen, både mot min familj och mot mina medarbetare. Nu jobbar jag 8 timmar om dagen, hinner göra ett bra jobb så att både jobbet och jag är nöjda, kommer hem till familjen och är glad och pigg. Det karriärbytet var det bästa jag har gjort!

Det behöver inte vara ett motsatsförhållande mellan karriär och familjen. Men för att det ska fungera måste man göra karriär på rätt arbetsplats och TT arbetsplats har inte sådana chefer som du beskriver. Nu fanns det inte mycket liknande i närheten men det lär ju ändå dyka upp något som kanske inte är exakt samma men som kan erbjuda dig både karriär och en balans.

Så länge behöver du vara tydlig med hur mycket man hinner göra på 40 timmar och att du har arbetsuppgifter som är mer än det. Fråga chefen om du själv ska prioritera bort saker eller om han vill göra det.

Är det samma för alla, att hela avdelningen verkar överbelastad eller är det bara du?

Jag har gjort ett liknande beslut. När jag sa upp min chefstjänst var min chefs reaktion att jag hade för höga ambitioner, och det är klart, hade jag varit nöjd med att göra ett halvdant jobb på 80% arbetstid hade det kanske kunnat funka. Men sån är jag inte så jag bytte inrikting och blev mer specialiserad. Sedan dess har jag kunnat styra mina tider mer efter eget huvud och kollegor och kunder accepterar om jag säger att jag inte hinner.

Jag tänker ibland att jag gärna skulle bli chef igen för jag älskar att jobba med människor och deras utveckling men barnen måste bli betydligt större. Det som är positivt är dick att jag har minst 20 års arbetsliv kvar så vill jag ge mig in på den banan igen finns det tid för det.

Även om det är en liten marknad hu har ts kanske du också kan tänka så? Eller är den här tjänsten once in a liftetime?

Tack för era svar. Det känns bra att jag inte är ensam. Det blev en sömnlös natt med grubblerier. Stannade hemma idag för kroppen värker och jag är helt ur gängorna. Någonstans är det så att jag givit upp, att beslutet är fattat: så här kan jag inte ha det. Jag vill inte mer, är tvärless.

Jag vågar inte skriva så mycket detaljer om jobbet, arbetsgivaren m m men det finns ju HR att dra i för att lösa läget och kanske hålla ut ett tag till, men jag tror inte att det gynnar mig att dra in HR. Jag har dålig erfarenhet av att göra det. Jag tror inte att jag kan ändra på min chef. Bättre fly än illa fäkta. Jag måste hitta något annat, men vad? Bättre work-life balance behöver jag ha. Är gräset grönare någon annan stans?

Samtidigt så är det här är så surt. Jag har ju kämpat jättehårt för att ta mig dit jag är idag. Det här jobbet hade i förlängningen öppnat fler dörrar, vilka som helst inom min bransch. Lönen, tja vi kan väl leva utan en hög lön, dvs jag kan tänka mig att halvera den.

Så hur avslutar jag det här på ett snyggt sätt? Min chef känner många i min bransch och att kasta in handduken efter cirka ett års arbete ser märkligt ut på CVt och jag vet inte hur det blir med referenser osv. Nej jobbet är inte once in a lifetime, men kommer man ur sitt spår är det svårt att hoppa på tåget igen senare. Just nu överväger jag fullt spårbyte.

Har du goda orsaker så är en enstaka kortare anställning ingen fara på CV:t och att det här arbetet du har nu inte passar ihop med ditt familjeliv är en bra orsak. Du vill väl gå till en arbetagivare som har en mer hälsosam inställning till arbetstider mm? Och vad gäller chefen så måste ju denne ha förstått vid det här laget att det inte funkar så bra för dig och därmed acceptera din uppsägning. Om inte så kanske du kan ta snacket med en chef högre upp?

Har du ett arbete som du själv kan starta eget inom? Det kan ju vara en temporär lösning medan du funderar på vart du vill ta vägen? Vill man inte dra igång hela bolagsbiten kan man jobba via egenaställningsföretag.

Känns som om du beskriver exakt varför kvinnors karriär så ofta skiter sig! Du tar hänsyn till alla, men ingen tar hänsyn till dig. Din man måste självklart arbeta heltid, i omvänd situation, om deta var hans chans hade du säkert gått ned i tid. Och din chef som vill att du jobbar mer än heltid trots att du har småbarn! Fan vad jag blir förbannad.

Om det är så illa att du funderar på att sluta trots att det egentligen är ditt drömjobb, ge inte upp utan att ha försökt. Var extremt tydlig med att du jobbar 40timmarsvecka, vill de ha mer jobb gjort får de anställa någon mer. Berätta att du kommer leta efter andra jobb om det inte blir bätte. Om cefen är ett stolpskott måste du kontakta facket och hr så att hen inte bara glider vidare uppåt i organisationen utan att någon vet att hen är en dålig chef.

Hur ofta har du inte klarat av att leverera allt som läggs på dig? Så länge du sliter ut dig för att rädda situationen kommer din chef inte förstå (kunna välja att inte förstå) att du har för mycket och kan avfärda dig som gnällig.

Ta kontroll över situationen! När du får en arbetsuppgift du inte hinner med säg helt lugnt att du kan titta på detta först nästa fredag (eller när du nu har tid). Behöver det göras tidigare får något annat prioriteras bort eller någon annan ta det. Sedan står du fast vid det även om det innebär att saker skiter sig, först då kommer din chef inse att det är en ohållbar situation.

Jag skulle inte börja tjafsa om arbetstimmar (framstår bara som konfliktsökande). Var lite street smart! Jobba dina timmar, gå sen hem, det som inte hinns, hinns inte. Prata inte om hur mycket du jobbar, gör väl inget om de tror att du jobbar mer än vad du gör. Har du bara flaggat innan vad som inte kommer hinnas med är det din chefs problem att lösa det.