Bör man vara feminist?

För att det är så verkligheten ser ut? Begreppet "jämställdhet" är enbart självklart för den som inte ser andra perspektiv än sitt eget.

Inom politiken så tvistar man man utifrån olika perspektiv på jämställdhet - det är det som färgar hela ens diskurs på området, vilka medel som man kan tänkas förespråka, vad man anser behöver förändras i samhället och så vidare.

Det här är fundamentalt. Det går inte bedriva politik utifrån osäkerheter kring ett ledande begrepp. Jämför med området ekonomi och hur dysfunktionellt det vore utan liberala, socialistiska, anarkistiska, kapitalistiska (samt alla övriga) perspektiv.

Ska vi bara gissa att resultaten och vägen dit blev som majoriteten ville ha det? Hur ska man politiskt organisera sig för att nå en majoritet, om olika perspektiv inte förklaras närmare i vardera ideologi?

Världen är inte så simpel att räcker att vara för jämställdhet och för ekonomi och sedan invänta självklara resultat.

Hur ska ekonomin upprätthållas - med gemensamma investeringar eller med konkurrenskraftiga skatter?
Hur ska jämställdhet upprätthållas - med en lagstadgad kvotering på arbetsmarknaden eller med stimulerande morötter?
Vad är en god ekonomi - den som har fokus på det gemensamma eller det privata?
Vad är god jämställdhet - när uppdelningen är så nära 50/50 som möjligt eller när statusen för "manligt" och "kvinnligt" är lika hög?

Det är dock våra politiker som ska spåna i sådant här (tack och lov) men vi (som i folket) bör iallafall ha en överblick över politikens ideologiska struktur - då det är det som möjliggör medvetna val och det som kan ge folket/majoriteten politiken som de ha överhuvudtaget.

Av vilken outgrundlig anledning då?

Feminism är inte enbart kvinnosaksfrågor utan det politiska område som berör begreppet "jämställdhet".

Fokuset på kvinnosaksfrågor idag beror på att etablissemanget är utstakat radikalfeministiskt sedan 70-talet - det villa säga att etablissemanget bejakar den ideologi som anser att tesen om "Patriarkatet" som sann.

Inom den tesen/ideologin så är kvinnan automatiskt ett offer för ett systematiskt förtryck (läs: "Patriarkatet" förtrycker kvinnor) och de politiska medlen tenderar därmed att kompensera för det förtrycket (genom att exempelvis ge kvinnor fler privilegier än män).

Jaha, du tittar i medier istället för i politiken.

Mediafeministen får sin makt av att folket(/du) tar dem på allvar. Ägna inte en sekund åt dessa nötter, de är maktlösa utan vår uppvaktning.

Feministerna som representerar svensk feminism på riktigt återfinns inom politiken, helt enkelt bland våra politiska företrädare.

Att rikta sitt missnöje mot en mediabild lämnar fältet öppet för mindre önskade politiker/feminister att greppa taget om den egentliga makten. Rikta missnöjet mot det som inte är önskvärt - socialistisk radikalfeminism (den ideologiska hållningen som Gudrun Schyman, Åsa Romson, Kakan Hermansson, Lady Dahmer och kompani har gemensamt).

Etablissemangets motståndare heter i sin tur liberalfeminister och/eller särartsfeminister - feminister som är emot kvotering, emot öronmärkt föräldraledighet och som inte är radikalfeministiskt övertygade överhuvudtaget

Observera att "antifeministen" inte ens existerar på den politiska arenan. "Antifeminism" är vad folkmunnen förvirrat kallar liberal- och/eller särartsfeministiska åsikter för.

Feministiskt Initiativ sammanfattar inte ens lite av feministisk ideologi. De är socialistiska radikal- och queerfeminister, vilket är väldigt snävt.

Hela högerblocket i vår riksdag - plus Sverigedemokraterna - består av feminister som har helt andra åsikter.

Jag tycker att skeptikerna i det här ämnet ska vara mindre misstänksamma och bilda sig mer. Våra skolor och gymnasier har aldrig förmedlat en komplett bild över feminism, bilden som förmedlas är så tarvlig att den inte ens återspeglar det feministiska innehållet i vår egen riksdag.

Du kan mena vad du vill. Bilden du gav stämmer ändå inte överens med den politiska situationen. Den kanske stämmer överens med din närmiljö men det är tämligen oväsentligt.

Ditt perspektiv på jämställdhet är inte det enda som existerar - tänka sig - varför det i andras ögon kan finnas mycket kvar att göra. Perspektivet som du har går under särartsfeminism och utöver det så finns en hel drös till.

Jag tvivlar på att du har förstått vad feminism är då du gång på gång lyckas bevisa motsatsen.

För övrigt så är det beklagligt ytligt när du hanterar feminism som om samtliga feminister skulle ha med varandra att göra. Det är en lika djup analys som att påstå att socialister och nyliberaler skulle ha med varandra att göra, för att de kallar sig för demokrater.

Hur tror du vår politik fungerar egentligen? Tror du att det är "antifeminister" som röstar ner förslag om kvotering i riksdagen eller feminister?

Att det går att ha sådana intellektuella och personliga problem med ett ord. Makalöst.

Nja, intellektuella problem med ett ord skrev jag. Du vägrar ta till dig av dess definition, enligt det svenska språket och den svenska humaniorans högsta instans - varken etablerade ordlistor eller etablerade encyklopedier, kan du förhålla dig till.

Du förhåller dig inte ens till den feministiska politiken i vår egen riksdag.

Feminism är inte dina samhällsreflektioner, funderingar eller teorier. Det har varit ett specifikt område i hundratals år och med en given historia bakom sig.

Vart hämtar du citatet ifrån? Källor som styrker påståendet tack tack.

Verkar det för din del vettigt att politiken förhåller sig till feminism på ett vis som har hundratals år av politisk tradition bakom sig eller som du och andra har fått för er att man ska förhålla sig till feminism?

I dagens Sverige så tar omkring 75% av befolkningen avstånd från feminism men ändå ser man inga större förändringar. Är inte det ett konstigt tillstånd i en demokrati?

Varför tror du att det ser ut så, i en demokrati Sverige?