Jag skulle nog tycka att det skulle vara väldigt svårt att lämna bort ett barn. Ständigt dåligt samvete. Däremot hade jag gjort abort. För mig vore det valet självklart.
Man kan ju inte styra över hur ett foster blir men man kan se till att man inte är för gammal eftersom det då är störrre risk att man får ett barn som det är nåt fel på.
Ni som är så fördömande mot tanken att lämna bort ett handikappat barn; har ni erfarenhet av hur livet med ett svårt sjukt barn kan se ut?
Ständig beredskap, sjukvårdsbesök, mediciner, behandlingar, träning. Mitt i detta ska man försöka fiungera som en familj, kanske med fler barn och som par. Och hur samhället skurit ner på hjälpen dessa familjer får.
Det är ovanligt att handikappade barn lämnas bort idag. Mycket mycket ovanligt vågar jag påstå. Men det är en i högsta grad relevant fråga.
Att vara förälder till ett svårt handikappat barn är en så svår påfrestning att de flesta av oss knappt ens kan föreställa oss det. Och om föräldrarna till slut inte orkar mer så blir det inte bra för barnet. Då kanske det är bättre att lämna bort barnet. Inget lätt beslut för någon, men ibland det bästa eller enda alternativet.