Dela på familjen?

Jag känner mig helt vilsen då familjen eventuellt är på väg att splittras. Jag försöker vara klar i beskrivningen och inte dra upp massa tycka synd om mig varianter för saker som sagts etc.

Vi har levt ihop i 20 år och varit gifta i  6 år. Vi har tre barn på 8,10,13.

Vi bor i huvudstaden sedan 18 år tillbaks men ingen av oss är härifrån, vår släkt bor 35 resp 65 mil bort och periodvis har man saknat avlastning som många familjer kan få ibland av sina närmaste. När barnen var små så fick min fru dra det större ansvaret eftersom jag jobbade mycket (för att bygga en ekonomisk grund för familjen) Jag kan nu i efterhand se att det var fel och lovat att det aldrig mer ska bli så igen. Vi har periodvis haft det jobbigt i relationen och mycket krävande barn är inget som har underlättat relationen. Har nu sedan ett antal år tillbaks ändrat det och har numera eget med en kollega, vilket går riktigt bra och resulterat i att de senaste åren har jag en ovanligt stor frihet. Jag lämnar alltid barnen på skolan, hämtar dem från skolan väldigt ofta eller när jag vill, kan alltid ta ledigt extremt mycket och ta den tid som behövs för familjen och barnen och fortfarande bra ekonomi. För ett antal år sedan köpte vi ett helt fantastiskt lantställe i skärgården (eftersom det var här vi skulle stanna) som jag och min pappa sedan renoverade under flera år, köpte pool för att familjen och barnen ska få det bättre när vi är där etc, och vi har även köpt hus för ett par år sedan som nu är totalrenoverat. Min fru har de senaste åren också haft ett bra jobb och det låter som att allt är perfekt.

Men min fru har mått dåligt en lång tid tid till och från och sedan 1,5 år tillbaks så har min fru sagt hon verkligen vill flytta hem till sin hemstad, till sin mor och bror. och har nu även sagt upp sig och ska flytta hem p.g.a. vantrivsel här. För mig så kom det som en chock (fortfarande chockad av tanken) då jag stortrivs och vi har rotat oss etc. Därför har jag inte tagit upp och samtalat om det i någon större utsträckning (vet att det är fel men det har varit så svårt när man verkligen inte vill) På andra plan så har jag verkligen visat min fru att jag älskar henne och ställer alltid upp, prioriterar henne, finns alltid till hands. Jag har försökt med allt för att underlätta vardagen och för att hon ska trivas: Letade reda på en mycket erfaren terapeut som jag tog med min fru till för att se om det kunde få henne att må bättre samt om vi kunde få det bättre, skaffat städhjälp, tagit med familjen på flera semesterresor, åkt iväg på resor med min fru, sagt att hon kan gå ner rejält i arbetstid om det skulle underlätta, supporta henne om hon vill starta eget mm, mm då jag tjänar bra. Allt för att hennes välmående skulle bli bättre, men inget har hjälpt hitintills. Jag ser att hon far väldigt dåligt och jag lider så enormt med henne, men det känns som en slags låsning eftersom ingenting kan få henna att ändra känsla numera.

Hon vill att hela familjen ska flytta, men säger att hon mår så dåligt här så att hon kommer flytta själv om jag inte går med på det. Det är ledsamt och sorgligt men nu kommer det bara bli så säger hon, och säger att vi måste sälja huset så att hon ska ha råd att köpa en lägenhet där, hon säger även att hon kommer ta med sig ett eller flera av barnen!, vilket känns hemskt att dela på syskonen.

Barnen vill helst inte flytta men flyttar mamma så är jag osäker på hur de ställer sig. Jag älskar verkligen min fru och barnen och kan göra allt för henne och familjen, men att slita upp hela familjen och släppa allt vi "byggt upp" här för att flytta 65 mil känns så svårt och motvilligt. Ena dagen känner jag att det viktigaste är att håll ihop familjen så jag får väl ge med mig, och nästa dag känner jag att man inte bara kan flytta för att en person vill hem när vi byggt upp våra liv här. Visst, min fru kanske mår bättre av en flytt men många andra saker kommer ställas på sin spets med oviss utgång.

Är det någon som har varit i samma situation? hur har ni löst det? oerhört tacksam för råd då jag är helt förkrossad och känner att jag mår så dåligt av detta.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-11-23 23:31
Efter "anonym (tre)" hade sitt inlägg känner jag att jag vill förtydliga lite:
Det är helt riktigt materiella ting men faktum är att min fru så gärna vill de de flesta av det jag räknat upp och jag såg kanske lite naivt på det och tänkte att det kanske skulle göra att hon mådde lite bättre. Sedan har min fru absolut mer mjukare värderingar gällande släkt etc.

Ja jag har hela tiden försökt att tänka ur hennes perspektiv, men kanske inser att jag inte alltid lyckats. Tvinga iväg henne stämmer verkligen inte. Jag gjorde research tog referenser etc för att hitta en som verkligen var rätt och kunnig eftersom hon själv försökt ett par ggr innan men hoppat av då det inte funkade. Sedan har vi diskuterat det och hon själv har velat och jag skulle aldrig tvinga min fru till det, utan bara för att jag vill hennes bästa.