Hej.
För en tid sedan upptäckte jag termen högkänslig personlighet/högkänslighet. När jag läste på om detta fick jag något av en aha-upplevelse, då jag känner igen mig oerhört i de olika beskrivningarna. Då detta är relativt nytt för mig skulle jag vilja komma i kontakt med andra personer som är högkänsliga eller misstänker att de är det. Finns det några här, som kanske skulle vilja vägleda en vilsen men väldigt intresserad person?
Hej.
För en tid sedan upptäckte jag termen högkänslig personlighet/högkänslighet. När jag läste på om detta fick jag något av en aha-upplevelse, då jag känner igen mig oerhört i de olika beskrivningarna. Då detta är relativt nytt för mig skulle jag vilja komma i kontakt med andra personer som är högkänsliga eller misstänker att de är det. Finns det några här, som kanske skulle vilja vägleda en vilsen men väldigt intresserad person?
Här är en till (antar jag. Det är åtminstone mycket som stämmer in på mig)!
En till här. :) Högbegåvad och högkänslig, inte så kul som man skulle kunna tro alla gånger. ;P
Vad roligt med svar så snabbt. Tack!
Jag vet egentligen inte vad jag är ute efter. Jag har läst på en del, gjort ett självtest med frågor av Elaine Aron och jag tror att det här är jag. Men kan man veta säkert? Vet ju att det inte är en sjukdom som går att diagnostisera, men finns det något sätt mer än att "känna igen sig"?
Jag är också högkänslig. Har funderat på en sak senaste dagarna. Hur klarar ni andra högkänsliga av att vara i förhållande, jag menar hur får ni er egentid? Känns som att jag skulle behöva va ihop med nån som reser mycket i tjänsten för att stå ut i en relation.
Jag är också högkänslig. Har funderat på en sak senaste dagarna. Hur klarar ni andra högkänsliga av att vara i förhållande, jag menar hur får ni er egentid? Känns som att jag skulle behöva va ihop med nån som reser mycket i tjänsten för att stå ut i en relation.
Vad roligt med svar så snabbt. Tack!
Jag vet egentligen inte vad jag är ute efter. Jag har läst på en del, gjort ett självtest med frågor av Elaine Aron och jag tror att det här är jag. Men kan man veta säkert? Vet ju att det inte är en sjukdom som går att diagnostisera, men finns det något sätt mer än att "känna igen sig"?
Här är en till! Men ts, det är ingen sjukdom utan ett personlighetsdrag :)
Jag märker nog mest min högkänslighet när jag är runt barn (mycket ljudkänslig) och i relationer (mycket intuitiv och kan läsa människor även när de försöker låtsas).
Jag ser det ärligt talat som en gudagåva att vara högkänslig! Nackdelarna är väl att man reagerar kraftigare än andra på saker och här närmare till smärta och att man lätt blir ofokuserad. Men utöver det är det en välsignelse! Vi har lättare att njuta av livet, vi kan se skönhet i flera saker än andra, att ha sex är fullkomligt underbart när man är högkänslig...
Jag tror att allt handlar om inställning! Högkänslighet är ingenting negativt utan det är tvärtom något fint och bra!
Här är en till! Men ts, det är ingen sjukdom utan ett personlighetsdrag :)
Jag märker nog mest min högkänslighet när jag är runt barn (mycket ljudkänslig) och i relationer (mycket intuitiv och kan läsa människor även när de försöker låtsas).
Jag är också högkänslig. Har funderat på en sak senaste dagarna. Hur klarar ni andra högkänsliga av att vara i förhållande, jag menar hur får ni er egentid? Känns som att jag skulle behöva va ihop med nån som reser mycket i tjänsten för att stå ut i en relation.
Jag ser det ärligt talat som en gudagåva att vara högkänslig! Nackdelarna är väl att man reagerar kraftigare än andra på saker och här närmare till smärta och att man lätt blir ofokuserad. Men utöver det är det en välsignelse! Vi har lättare att njuta av livet, vi kan se skönhet i flera saker än andra, att ha sex är fullkomligt underbart när man är högkänslig...
Jag tror att allt handlar om inställning! Högkänslighet är ingenting negativt utan det är tvärtom något fint och bra!
Förhoppningen är väl att komma till en sån inställning, eller i närheten av den iallafall, nu när jag faktiskt vet om detta och kan sätta mig in i det. Tidigare har jag bara fått höra att jag är annorlunda, lat och tråkig när jag inte har orkat samma takt som mina bekanta, överkänslig när jag ger uttryck för mina starka och skiftande känslor, att det är onödigt att älta och "bara att tänka på annat" när jag fastnar i mina grubblerier. Efter 20+ år av detta börjar man (tyvärr) lyssna på dem. Men jag hoppas ta mig ur det tankemönstret så småningom:)
Hör Asperger och högkänslighet ihop? Någon som vet mer om det?
Jag har just insett att jag är högkänslig. För några dagar sedan bara. Eller rättare sagt har jag just förstått att det finns ett ord för det jag är.
Tex känner jag av andras sinnesstämning direkt (det är inte förrän nu jag insett att alla inte gör det och inte förrän nu har jag insett varför det är så jobbigt för mig när andra är upprörda. Jag har också nyligen varit dra bort mattan under föttterna-kär och inser nu att jag kände det så vansinnigt starkt när han var nära är för att jag kände av hans känslor också), jag är koffeinkänslig, smärtkänslig, temperaturkänslig ljudkänslig och doft/smakkänslig.
Jag har också väldigt lött för att läsa av människor, jag ser små små förändringar i andras ansiktsuttryck.
Jag har dock inte så jobbigt med det. Det enda jag eg tycker är jobbigt är just i stunden när någon är väldigt upprörd (jag har inte förstått förrän nu att det är för att jag känner av dens känslor som det känns så jobbigt, jag har trott att det är jag som känner så och inte riktigt förstått varför men det är det ju inte. Det jobbigaste är ju om det är många som samtidigt är väldigt upprörda eller uppjagade. Då blir det liksom överväldigande för mig med alla känslor) och att jag är så väldigt smärtkänslig. Jag känner inte att jag blir trött av det eller behöver vara ifred.
Sen är det endel grejer i sånna tester som inte alls stämmer på mig. Jag är inte blyg eller tillbakadragen alls tex, snarare är jag väldigt socialt kompetent eftersom jag läser av personer och situationer så bra och jag är inte kreativ eller en idéspruta. Jag är inte en sån som inspirerar andra.
Hur går det för dig TS?
Jag har just insett att jag är högkänslig. För några dagar sedan bara. Eller rättare sagt har jag just förstått att det finns ett ord för det jag är.
Tex känner jag av andras sinnesstämning direkt (det är inte förrän nu jag insett att alla inte gör det och inte förrän nu har jag insett varför det är så jobbigt för mig när andra är upprörda. Jag har också nyligen varit dra bort mattan under föttterna-kär och inser nu att jag kände det så vansinnigt starkt när han var nära är för att jag kände av hans känslor också), jag är koffeinkänslig, smärtkänslig, temperaturkänslig ljudkänslig och doft/smakkänslig.
Jag har också väldigt lött för att läsa av människor, jag ser små små förändringar i andras ansiktsuttryck.
Jag har dock inte så jobbigt med det. Det enda jag eg tycker är jobbigt är just i stunden när någon är väldigt upprörd (jag har inte förstått förrän nu att det är för att jag känner av dens känslor som det känns så jobbigt, jag har trott att det är jag som känner så och inte riktigt förstått varför men det är det ju inte. Det jobbigaste är ju om det är många som samtidigt är väldigt upprörda eller uppjagade. Då blir det liksom överväldigande för mig med alla känslor) och att jag är så väldigt smärtkänslig. Jag känner inte att jag blir trött av det eller behöver vara ifred.
Sen är det endel grejer i sånna tester som inte alls stämmer på mig. Jag är inte blyg eller tillbakadragen alls tex, snarare är jag väldigt socialt kompetent eftersom jag läser av personer och situationer så bra och jag är inte kreativ eller en idéspruta. Jag är inte en sån som inspirerar andra.
Hur går det för dig TS?
Hör Asperger och högkänslighet ihop? Någon som vet mer om det?
I somras insåg jag att jag va både introvert o högkänslig. Ojojoj, säger jag bara. Jag ringde syrran o mådde så dåligt över d. Varför kunde jag inte få va normal? Syrran sa t.om att hon hade märkt att d va nåt som va annorlunda men valt att inte säga nåt. D gjorde bara saken ännu värre.
Med tiden så läste jag på mer o såg på videor om detta vilket gjorde mej gladare o gladare över att ha blivit skapad så här. Jag kan få ut ännu mer av film, böcker o musik än andra som inte är högkänsliga. Jag kan njuta av naturpromenader till fullo. Vänner behöver inte prata för att göra mej sällskap, endast gemenskapen räcker.
Ofta när man läser om högkänslighet så står d i negativ form. D e (tror jag) för att inte alla på vår jord e högkänsliga o så fort någonting sticker ut från normen så e d fel. Varför kan inte samhället bara se att alla e olika o att väldigt få personer passar in i den där normen? Tänk om 75% hade varit högkänsiga, då hade ju d varit normen.
Hoppas att du snart kan komma att njuta av din högkänslighet, för den förgyller verkligen livet!