Kejsarsnitt eller vaginalt? Traumatisk upplevelse tidigare förlossning
Har fått en tid till arurora-barnmorska i december. Så tänkte be om lite råd här först då jag inte riktigt vet hur jag vill. Är idag i v 24 och väntar andra barnet. Ursäkta långt inlägg.
Dottern slutade med akut kejsarsnitt. Det hela började med att jag fick puppp (väldigt ovanlig klåda) i v 36-37 som gjorde att jag inte kunde sova. På grund av det togs beslutet i vecka 41+1 att sätta igång mig då jag redan var totalt slut pga sömnbrist.
Jag fick värkstimulerande dropp och allt satte igång. I början gick det rätt bra men tillslut fick jag aldrig vila mellan värkarna. Epidural sattes men jag upplevde ALDRIG Någon skillnad förutom lite domnade ben i början. Jag öppnade mig väldigt långsamt. På 13 tim från 3cm till 7. Dotterns hjärtljud gick här även ner men dom fick upp dom snabbt igen. hon låg i vidöppet hjässläge (ansiktet uppåt istället för bakåt) och även så låg hon snett.
Dom ökade droppet. Och jag fick ingen vila. Efter att ha hållt på i 16 tim så var jag så slut att jag skre inte ens längre för jag hade ingen ork. Sambon fick ringa på barnmorskan flera gånger för han trodde jag tuppat av och slutat andas. Barnmorskorna var jättebra och dömde ut situationen ganska tidigt och kallade in läkaren FLERA gånger för ny bedömning om hur de skulle gå vidare. Men läkaren sa hela tiden fint vi väntar 1 tim till...
Tillslut var det en barnmorska som bad sambon gå in till läkaren direkt och säga sitt ord. Vilket han gjorde. In kommer läkaren irriterad med ett helt team och frågar hur jag vill ha det. Ja söv mig gör vad du vill jag klarar inte detta.. jag har liksom inte sovit på fleeera veckor (vilket dom även visste då det även var anledningen till igångsättningen från första början).. tillslut beslutar dom om kejsarsnitt pga inget hände och jag var totalt utmattad.
När jag ligger där och dom är klara med alla förberedelser så känner dom det sista med en bomullstuss om jag känner kyla. Det gör jag! Så dom säger vi väntar några minuter till. Dom känner igen och jag känner fortfarande kyla, dock kanske inte lika mycket säger jag för jag både hör suckar och ser himlande ögon. Vi väntar några minuter till suckar läkaren.
När dom känner tredje gången så vet jag inte om jag känner, men lite tror jag. Men det avvisar läkaren snabbt med att känna kommer jag göra, rörelser alltså men ingen smärta.
Så dom börjar... något sticks och gör lite ont är min första tanke (första snittet här).. sen i helvete!!!!!!! Jag känner visst! Min kropp hamnar i chock!!! Den studsar högt upp o ner i britsen så flera får trycka ner mig.. bedövningen har inte tagit och det sista jag hör är söv henne söv henne söv henne!
Tydligen har epiduralen (som man även ger bedövningen genom vid ett kejsarsnitt) inte suttit helt rätt så därför tog den inte som den skulle. Det händer men är väldigt ovanligt. Därför jag heller aldrig märkte någon skillnad när jag fick den från första början. Kan tillägga att jag mådde väldigt dåligt efter denna förlossning..
Det är förlossningen i korta drag. Min fråga är nu då jag kan få ett kejsarsnitt igen hur ni skulle gjort!? Jag är rädd att få puppp igen, att barnet ska fastna och ligga fel som dottern, att inte ha någon kontroll, att få känslan av att dom kör över mig (hela upplevelsen kändes som ett tvång och ett påhopp mot mig), att även detta barn ska vara stort osv. Men samtidigt skrämmer kejsarsnitt mig också som ni kanske förstår. Men dom jag pratat med säger alla att det är stor skillnad på ett planerat snitt och ett akut snitt där man även gått igenom nästan en hel förlossning också. Och jag vet att det inte behöver bli likadant men är ändå rädd för ovan. Obs jag är inte rädd för själva smärtan under förlossningen utan det är komplikationer och en lång utdragen förlossning som skrämmer mig mest när det kommer till vaginal.