Min sambos herpes skorpa försvinner aldrig?

Hej!

Jag har också herpes, både på läppen och i underlivet. ( hatar att ha det). Läppen har jag haft sedan jag var barn. Underlivet fick jag det i ( vad jag vet) för 2 år sedan, fick typ2. Jah försöker tänka på kosten, sömmen och äter inte mat som kan trigga, som exempelvis choklad, nötter, kaffe. Äter vitamintillskott såsom b-vitamin, multi, l-lysin som ärmen essentiell aminosyra som kroppen själv inte kan producera. Jag har inte haft så många utbrott där nere, peppar, peppar, men jag lever med en konstant oro som går upp och ned. Tittar varje dag i underlivet med spegel så allt ser ok ut. ( vet att det inte låter klokt). Min pojkvän/ nästan sambo vet inte om att jag har det i underlivet. Vi träffades efter jag haft det. Handhar aldrig fått symtom. Jag vet inte vem som smittade mig, men bara att leva med detta. Har alltid valaciklovir nära tillhands om jag skulle känna att ett utbrott är på G.

Hade mycket hellre fått tex klamydia eller liknande som man faktiskt blir av med än detta lömska jävla virus, ( även om det är ofarligt , dock ej vid förlossning). Inte alls lätt att prata om med vem som helst och så. 2 av mina vänner har också herpes, fast den ena har typ 1 i underlivet och endast haft ett utbrott som var helt vidrigt. Men typ 1 i underlivet brukar inte komma tillbaka. Typ 2 som jag har där nere är mer aggressivt. Vågar knappt åka på solsemester längre eftersom som är en triggar. Innan kunde jag sola massor( inget att eftersträva dock). Vet någon här om ett vaccin för reda smittade är på väg? Skulle vara så skönt att döda detta virus en gång för alla, men det är väl en ouppnåelig dröm. Skönt att skriva av sig här dock. Vet att man inte är ensam, men ibland känns det så. Livet är inte rättvist. Känner mig så äcklig:(.

Jag är annars en person som har ett stort renlighetsbehov och att bära på både. Typ1 och typ2 herpesvirus gör mig olycklig. Så fort jag känner något äe på g så blir jag helt låg.

I skrivandes stund befinner jag mig utomlands, ska försöka fånga dagen och göra den till det bästa.

Hej!

Jag har också herpes, både på läppen och i underlivet. ( hatar att ha det). Läppen har jag haft sedan jag var barn. Underlivet fick jag det i ( vad jag vet) för 2 år sedan, fick typ2. Jah försöker tänka på kosten, sömmen och äter inte mat som kan trigga, som exempelvis choklad, nötter, kaffe. Äter vitamintillskott såsom b-vitamin, multi, l-lysin som ärmen essentiell aminosyra som kroppen själv inte kan producera. Jag har inte haft så många utbrott där nere, peppar, peppar, men jag lever med en konstant oro som går upp och ned. Tittar varje dag i underlivet med spegel så allt ser ok ut. ( vet att det inte låter klokt). Min pojkvän/ nästan sambo vet inte om att jag har det i underlivet. Vi träffades efter jag haft det. Handhar aldrig fått symtom. Jag vet inte vem som smittade mig, men bara att leva med detta. Har alltid valaciklovir nära tillhands om jag skulle känna att ett utbrott är på G.

Hade mycket hellre fått tex klamydia eller liknande som man faktiskt blir av med än detta lömska jävla virus, ( även om det är ofarligt , dock ej vid förlossning). Inte alls lätt att prata om med vem som helst och så. 2 av mina vänner har också herpes, fast den ena har typ 1 i underlivet och endast haft ett utbrott som var helt vidrigt. Men typ 1 i underlivet brukar inte komma tillbaka. Typ 2 som jag har där nere är mer aggressivt. Vågar knappt åka på solsemester längre eftersom som är en triggar. Innan kunde jag sola massor( inget att eftersträva dock). Vet någon här om ett vaccin för reda smittade är på väg? Skulle vara så skönt att döda detta virus en gång för alla, men det är väl en ouppnåelig dröm. Skönt att skriva av sig här dock. Vet att man inte är ensam, men ibland känns det så. Livet är inte rättvist. Känner mig så äcklig:(.

Jag är annars en person som har ett stort renlighetsbehov och att bära på både. Typ1 och typ2 herpesvirus gör mig olycklig. Så fort jag känner något äe på g så blir jag helt låg.

I skrivandes stund befinner jag mig utomlands, ska försöka fånga dagen och göra den till det bästa.

Förstår dig helt. Har typ2 både i underlivet och läppen. Mår så jävla dåligt, varje dag. Jag kämpar för att inte bli mer deprimerad över detta än vad jag redan är. Jag ser ingen framtid, ser mig själv leva i celibat dom närmsta åren till det lugnat sig, men orka det? Jag som äntligen hade börjat känna mig mer bekväm med allt vad sex innebär så fick jag detta, helt jävla sjukt orättvist, och har inte legat med många. Har haft det över ett år nu men det verkar inte bli bättre, har gått på långtidsbehandling två omgångar det hjälpte lite, men det påverka mitt mående negativt, blev mer nere av tabletterna och vill inte behöva ta tabletter. Så jag vet inte hur jag ska göra framöver, det går ju att ligga om man inte har utbrott och tar tabletter, men är tabletternas biverkan (på mig) värt det? Jag vet inte, jag vet bara att jag saknar närhet. Nu när jag inte tagit tabletter på några månader så får jag utbrott varann vecka, jag tänker på allt gällande kost och sömn men endå fortsätter det komma där nere. På senaste tiden har några av utbrotten blivit så små att jag knappt ser dom och känner dom inte, vilket kanske visar att det håller på att minska, men då kanske jag missar att se ett utbrott och ligger med någon som då blir smittad (vilket jag tror är vanligaste smittotillfället för alla som blir smittade, tror inte det smittar utan utbrott). Det är rädslan för att smitta någon som förstör mig, jag hade inte kunnat leva med det.  Jag är så trött på att må dåligt, så trött på veta att det var så här mitt liv skulle gå? Varför? Jag kommer ihåg hela dagen vem det var och allt, jag är så arg på denna människa att jag hade kunnat döda honom. Jag hade varit beredd att sitta i fängelse i några år för det, han har endå förstört mitt liv. Han visste om det men brydde sig inte. Varför ska jag visa någon respekt tillbaka då? Kommer inte göra det då jag inte är psykiskt störd, men hade velat. Låter hårt, men han har tagit mitt liv från mig.
Jag tänker ibland på tiden innan, när man tyckte man hade motgångar och problem i livet då och då, men efter det här vet jag att jag visste inget om motgång då. Det här är det absolut värsta som hänt mig och jag bryts ner mer och mer för varje dag. Tänk om man bara kunde ändra en sak i sitt liv, en enda sak.

Och vaccin hade dom pågång, men det misslyckades tyvärr.
Skönt du inte får det så ofta, hur länge har du haft det? 

De känslorna som du beskriver hade jag med i flera år. Jag var så jävla äcklad och förbannad på personen så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag hade tätt återkommande utbrott hela första året. Nu har jag haft skiten i 10 år och har nästan aldrig utbrott. Så jävla skönt att det lugnade sig redan efter andra året och efter det kan jag typ räkna på en hand hur många utbrotten varit. Och jag vet vad som framkallar dem också. Man har liksom lärt känna skiten så man kan undvika att trigga igång. Nu stör jag mig knappt på det längre. Känns extra skönt att min sambo har det också. Tror du kommer släppa de tankarna så som jag gjort så fort de lugnar sig.

Hej. Har iofs " bara" herpes på munnen men äter aciklovir i tablettform i förebyggande syfte så får jag nästan aldrig utbrott längre. Får de utskrivet av läkaren på årsbasis 1 tablett om dagen. Får man fråga om ni provat det för att slippa dessa hemska utbrott?

Hej!

Det är oerhört psykiskt påfrestande att leva med herpes. Att ha munherpes som cirka 80% av Sveriges befolkning har är väl okej, men att dessutom få typ 2 i underlivet kändes som en kniv rakt genom hjärtat. Jag äter lysinkapslar från hälsokost och ökar dosen om jag känner något konstigt. Får ändå munsår då och då som jag behandlar med compeed munsårsplåster och valaciklovir i 5 dagar. Nu när jag var på semester så har jag sovit dåligt och blev förkyld och vaknade med små små blåsor på nederläppen som gränsade morgonsoffan av läppen. Tog då tabletter och det fock över på 2,5 dag, som var tur. Har ätit dem nu i 5 dagar så det hann kanske stoppas ändå. Hade inte munsår på 3 år, men 2017 haft det 3 gånger ????. Genitala herpesen har säkert varit skonsam om man jämför med andra, men jag är manisk med att kolla mig varje dag där nere med spegel och äcklas av mig själv då jag bär på hsv2 viruset. Tur i oturen hade varit om man hade hsv1 där nere istället eftersom den inte tenderar återkomma där som hsv2. Vet att man ska berätta för sin partner men jag har inte klarat av detta och jag har aldrig haft sex närmjag haft/ känt utbrott på g och han har aldrig sagt han känt något konstigt på sig. Han är endel äldre än mig och vet att herpes inte är farligt. Lyder ej under smittskyddslagen och jag orkar liksom inte vara någons slags herpes ansikte utåt. Är extremt noga med min hygien, kanske lite för renlig och det är heller inte bra. Framställandet av vaccin gick åt helvete så det kändes som det lilla hoppet släcktes totalt. Vet inte vad göra, för detta begränsar mitt liv. Jag äter inte choklad, nötter eller kaffe eftersom det kan trigga utbrott, men jag tror mer på att stress och dålig sömn är mer triggande. Livet är inte orättvist och jag försöker tänka att jag inte är ensam med detta, men det är lättare sagt än gjort. Sedan bomben släpptes att jag hade hsv2 så är livet helt förändrat. Jag njuter inte av sex längre, tänker på herpes hela tiden (inte klokt jag vet) men försöker tänka bort det på jobb etc.

Jag vet inte vem som smittade mig, kan ju haft det länge tillbaka men första märkbara utbrottet fick jag hösten 2015. Har en vän som haft hsv1 där nere och fick ett gräsligt utbrott ( hon hade aldrig haft herpes) innan men får inte det där nere längre. Jag blir nojjog så fort jah tex ser ngn rött eller liknande där. Brukar ha solskydd på läpparna vid tex sommaren.

Vet någon om det forskas på vaccin som inte misslyckats som Gen 003 gjorde?

Drömmen vore att kunna döda detta virus en gång för alla .

Kram till er alla.

Så skönt (om man ska se något positivt i detta) att du inte hade problem under fler år än så med täta utbrott!  Jag kan kanske stå ut 1-1,5 år till med den frekvens jag har nu på utbrott (varannan vecka) men inte fler år än det, då skiter jag i hela livet istället.
Men känns så bra att läsa det du skrev, det finns kanske lite hopp för mig med att det lugnar sig nu under andra året.

Vad framkallar det för dig? Känner du alltid det när det är på gång? Jag är så rädd att missa mina då dom på senaste tid knappt syns om jag inte har stark lampa och förstoringsspegel och känner dom knappt,  inte ens "signalerna" innan känner jag mer än ytterst lite, men det kan vara tillfällighet för mig nu, kanske kommer tillbaka till det vanliga igen..

För mig är det stress och dålig sömn framförallt. Mina utbrott försvinner på ca 10 dagar. Får också tydliga signaler när det är dags, men de kan variera från gång till gång, jag känner oftast i låren eller skinkorna, att det känns ?kallt? eller molande, andra gånger kan det klia. Men tycker inte du ska ha sån extrem ångest. Alla människor bär på någon form av herpesvirus, som kah brukar säga till folk med könsherpes, det är väl 1000 gånger bättre än att ha munherpes, tänk dig massa äckliga sår runt munnen som alla ser och som sitter nära när man äter. Fy då väljer jag min könsherpes alla dagar i veckan. Vet att du kommer släppa den där oron med tiden.

Hej!

Jag har både mun och könsherpes( äcklas av det) men munherpes har nästan alla, typ 80%. Könsherpes har jag också och det gjorde mig helt förkrossad när jag fock beskedet om. Förmodligen smittad av ngn utan utbrott. I förrgår så var det lite rött och jag tittade med spegel och pillade etc. ( givetvis noga med tvätta händerna innan och efter). Vaknade igår av att inre blygdläppen var helt svullen, gjorde inte så ont men lite rött på 2 ställen. Osäker på om det är/ var ett skov men har ej tagit tabletter. Det är redan bättre idag och som en liten liten rund skorpa. Kan herpesskkov verkligen börja läka redan? ( dvs på 2 dagar)?

Fick herpes av min nuvarande sambo. Han sa ingenting och jag fick heerpes och gick till läkaren och fick bekräftat. Han låtsades att de vae skavsår från allt sex.. men jag fick utrksivet medicin åt han också och han tackade och tog emot och har sällan och aldrig besvär. Jag däremot får utslag en gång i månaden typ. De är fruktansvärt. Ni som ens gnäller över ett utbrott per år vet intr vad ni snackar om. Min kille vägrar sex när jag har de och jag har de sååååå ofta och får såååå ont. Dessutom är jag gravid så får ej ta bromstabletterna som annars hjälper ganska bra! Så jag har ett living hell. Jobbar dessutom i ett yrke där jag måste saxa en sadelstol hela dagarna och får gå och smörja för att de ej ska klia osv. Mitt liv är totalförstörd. Jag kommer aldrig våga ha sex med någon annan än min karl om vi skulle göra slut. Mitt liv är totalt paj sen 2 år. Min kille bryr sig nada. Skyller de på sitt äckliga ex. Min förlossning är "under utredning" hur de ska gå till då jag har utslag hela tiden. Kul? Nä. De är faktiskt så sjukt jävla synd om oss drabbade. Hade haft klamydia hellre 5 ggr om året föralltid hellre än detta../24 år och trasig föralltid

Jag fick herpes typ 2 för några månader sedan. Mitt tips är att bara ta hand om sigsjälv. Då får man inte lika ofta och när man får det är det inte så farligt. Första gången var hemsk! Och I början kunde jag inte gå en dag utan valaciclovir utan att det kom tillbaka. sen upptäckte jag att jag hade vitaminbrist. Efter lite kosttillskott och eliminera anledningen till vitaminbristen så gick min herpes från att vara där hela tiden till en gång varannan månad. Det är fortfarande ofta, men varje gång är det länge och längre i mellan varje gång. Nu när jag får ett utbrott så kan jag få kanske en blåsa eller ingen alls, jag känner det mest i att det dunkar och gör lite småont, sämre kissblåsa/kissnerver, lite dåliga flytningar but thats it! Och jag har inte ens haft det i ett år än. Hjälpen är att bli ett sånt där hälsofreak haha. Motionera och ta hand om dig!

Herpes gör ont, psykiskt påfrestande och begränsar mitt liv. Jag har slutat med sådant som km trigga som typ choklad,nötter men får ändå några utbrott per år. Inte nog med att haft det på munnen hela mitt lov så skulle man få det i underlivet också. Det är sämre prognos att ha typ 2 i underlivet än typ 1 eftersom typ1 oftast inte kommer tillbaka i underlivet. Jag vågar knappt sola på sommaren/ eller liknande av rädsla att det ska trigga. Önskar också jag hellre haft klamydia som går väck med

Antibiotika och inte ha detta jävla virus för all framtid i kroppen! Kommer aldrig vilja dejta tex ngn ny om mott nuvarande skulle ta slut. Pallar inte säga att jag har herpes, en jävla könssjukdom, vet ju inte vad den personen skulle säga. Vågar knappt slarva med sömn eller ngt av rädsla att skiten ska poppa upp. På mig svullnar ena inre blygdläppen upp och innan dess som röda märken.

Önskar så att det kom ett botemedel!????????????

Tänker på herpes varje dag och det låter sjukt jag vet det, men det är min verklighet. Har alltid medicin i handväskan.

Mår skit över detta????

Förstår verkligen hur det måste va för dig :(  Hur länge har du haft det? i 2 år? Har det minskat något med tiden? Om din pojkvän inte visar mer att han bryr sig så ha sex med han endå även när du har utbrott (så länge det inte gör för ont för dig såklart) och säg inget till honom att du har utbrott just då så får han skylla sig själv om han inte kan bry sig mer. Han borde ju verkligen förstå om han redan har det. Men sex kan samtidigt trigga igång fler utbrott, men vet inte om det stämmer.

Om jag hade pojkvän som gett mig det och dessutom ljugit till en början, så hade jag troligen gjort slut. Hade hellre förlåtit otrohet än att få detta jävla skitet. Och jag hade hellre blivit våldtagen än fått detta.
Jag har typ 2 och mitt liv är också förstört, jag vet inte hur många gånger jag funderat på självmord sedan jag fick det.

Alla gånger man känner man bara vill gå hem med någon är borta, för det kan ju finnas något där nere som man inte känt, och jag kan inte leva med att smitta någon. Jag går på medicin just nu sen 2 veckor tillbaka och har inte haft något än men det kommer säkert inom några dagar, för varför ska jag få ha det bra och slippa det?
Jag tänker sen om några år när man levt med det i några år (om jag överlever till dess) och man kanske bara får 1-3 utbrott per år, ska man behöva sitta och titta varje dag då med? för att vara säker att inte smitta även om det bara är så få utbrott per år? Är det så ens liv ska se ut..? tittandes i underlivet innan exakt varje ligg? Jag har inga ord.

Problemen med mina utbrott är också att jag blir extremt deprimerad, jag tappar all den minimala livsglädjen jag har i vanliga fall. Jag vet inte om det har med att jag blir påmind om herpesen när jag ser det eller om det är något med viruset som gör att jag blir psykiskt ostabil, tror mest på det sista. Så istället för så mycket känningar där nere så märker jag på mitt humör direkt när ett utbrott är pågång. Hatar det. Hatar allt som har med detta att göra. Vet inte hur många gånger jag har gråtit och gråtit över detta. Folk ligger med 50 personer, 100 personer men blir inte smittade, och jag har legat med 3 stycken och får det? Varför.

Hej!

Mitt första utbrott i underlivet fick jag hösten 2015. Svårt

Att säga när jag blev smittat men aldrig haft sår/ blåsor där nere innan. Munsår/ Munherpes har jag haft sedan jag var barn och lidit av det också. Dock är munsår ok att leva med men herpes i underlivet är också för mig oerhört tärande. Jag tittar med spegel varje dag och har alltid valaciklovir till hands. Mitt senaste utbrott var ändå milt, tog inga tabletter, men rädslan av att det kanske är på G är tär på mig. Jag tvättar mig med DeoDoc intimtvål, ej inuti och efteråt så smörjer jag in mig med olivolja. Hade vitt vaselin innan som kändes bra, men de innehåller petrolatum / mineralolja och det skapar nix endast ett beroende Så håller mig till olivolja istället och sover alltid utan trosor. Är en person som är extremt noga med hygienen och vetskapen av att lan bärnpå ett virus är hemsk. Alla gånger hellre tex klamydia än detta.

Jag äter inte choklad, nätter, eller dricker kaffe. Gelatin som finns i godis undviker jag också, detta begränsar mitt liv, men jag vill inte ? trigga viruset att vakna?. Vågar knappt sola längre eftersom det också kan trigga. Försöker att inte tänka på det så mycket, men lättare sagt än gjort (:. Hur gammal är du förresten? Jag är 33.

Dricker sällan alkohol, men ibland unnar jag mig drink, cider eller champagne. Måste ju för tisan få få leva, men tänker på herpes jämt. Om kah bokar en resa så kommer säkert skiten etc. Några av mina väninnor vet ( de har typ 1 i underlivet) men får inte besvär längre. Typ 2 är myclet värre arr ha där nere. Jag är också deprimerad över detta. Kommer aldrig våga erkänna art jag har det där nere och om jag måste så funderar jag på säga att jah smittat mig själv tex när man haft munsår. Orkar inte vara en slags herpes ansikte utåt, räcker väl med att man lider av att få skov... :( skulle aldrig ha sex vid utbrott eller så. Min sambo har inte fått ngt utbrott och vi har varit tsm i 2 år. Äter l-lysin kapslar samt multivotamin från greath earth som köper på hälsokosten eller Apotea.se.

Tror sömn är viktigt för oss med herpes.

Stor kram till dig!