alicesprings skrev 2017-12-13 14:43:17 följande:
Krusbärskompott:
Tack för dina tankar. Tror du har fångat hur jag känner innerst inne. Blir lite ångestfylld av känslan jag får när jag läser. Har sagt till honom så många gånger att jag är trött på mig själv, att han behöver berötta mer om sina visioner om familjeliv, att jag behöver prata om framtiden och att han ska vara mer konkret. Vad väntar han på är precis vad jag undrar. Vi känner varandra utan och innan vid det här laget. Jag känner redan av bitterheten och att jag börjat ge honom kommentarer. Han är dock sån till person att han inte tar åt sig och tror vi skämtar med varandra som vanligt.
Angående jobb behöver jag jobba med att hjälps människor. Det brinner jag flr. Inte sitta vid en dator och känna mig som en kugge i maskineriet.. även om vi alla är det...men jag menar jag jag verkligen behlver hitta ett meningsfullt jobb. Utan det har jag ingenting att bygga mig själv vidare på, som det heter i behovstrappemodellen. Vi har inte ens en trevlig lägenhet just nu på grund av hur läget med bostäder är här.
Om du redan börjat bli bitter är det ingen bra grundplåt för familjebildning. Tyvärr. Och en bebis låser dig till utlandet för lång tid framöver.
Den situationen du har just nu verkar du själv inte se något positivt med ju? Killen vill vänta med barn, du har okvalificerat jobb som är tråkigt, er lägenhet är inte särskilt bra, ekonomin i landet är dålig? Även om han ändrar sig ändrar sig inte de andra tre?
Vad har du för anledning att stanna kvar? Kärlek? Trots att du redan börjat bli bitter...?
Jag hade åkt hem och börjat plugga.