BF närmar sig - inga förvärkar

Med första barnet hade jag inga förvärkar. Vattnet gick vid 17, slemproppen i samma veva. Värkarna drog igång ganska direkt på detta. Sen var han ute vid lunch dagen efter.

Jag tog bara lustgas vilket hade gått bra om det inte varit så att han fastnat o vi fick ta till sugklocka.

Är ganska så färsk mamma och stod med samma frågetecken som dig. Har fått exakt en endaste förvärk en enda gång. Visste det inte ens då utan trodde det var någon form av kramp. Hade inte ens sammandragningar! Var orolig att jag var en av dom där som skulle föda i farstun, då jag inte fick någon som helst indikation på att jag hade öppnat mig 3 cm. Gjorde två undersökningar pga det! Det dem sa till mig var att jag märker när det sätter igång och att det är nästan helt omöjligt att gå igenom en förlossning där man får barnet smärtfritt. Jag avfärdade dem och tyckte att ?jamen hallå, hur fan ska kroppen veta att det sätter igång när den inte vet hur den ska göra!? Men tro mig, du märker när det sätter igång. Och du behöver absolut inte ha några som helst indikationer på att det är nära. Min slemmis gick inte förrän ca 12 timmar innan förlossningen och då kom den ut i pyttesmå bitar. Vattenavgång fick jag inte öht. Dom tog hinnorna på mig efter 12 timmar av värkar. Så för mig va det från 0 till 100 gällande indikationer.

Angående smärtstillande så fick jag allt! Men hade inte sovit på ett tag, så var extra känslig för smärtan tror jag. Rekommenderar eda. Den gjorde under! Hade det ganska så trevligt efter den satte igång. Min förlossning tog 22 timmar. Men det slutade i kejsarsnitt då lillen inte ville komma förbi bäckenet och jag var för utmattad för att fortsätta kämpa.

En positiv sak är att jag upplevde att tiden gick snabbare under värkarna! Så dom 22 timmarna kändes inte som mer än 5 :)

Jag har inte haft några förvärkar alls med något av mina två barn. Med båda gick det fort. Jag var hemma i ca en timme från värkstart och när jag sedan kom in var jag öppen sex centimeter båda gångerna. Första förlossningen stannade av pga epidural (tog ca sju timmar på plats på förlossningen) och med andra tog det ca två timmar innan bebisen kom.

Jag tycker inte att man ska planera så mycket utan försöka finna lugn i att man blir väl omhändertagen av människor som har detta med förlossningar som yrke - de kan detta.

Tack alla för era berättelser

Kul att läsa nu inför allt

Elyse; jag håller med. Jag har faktiskt inte planerat så mkt alls vad gäller smärtlindring. Har sagt till min BM att skriva i min journal att jag inte är emot det iaf men att jag så gott det går vill kunna ta det som det kommer och att försöka lita på FL personalen i deras rekommendationer kring smärtlindringen de anser vara bäst för en där och då.

Får se hur det går

Fler som vill dela med sig?

Med första barnet hade jag inga förvärkar eller andra tecken på att förlossningen var på gång. På natten 9 dagar innan bf gick vattnet och då var det ju ingen tvekan om att förlossningen startat. Värkarna drog igång en halvtimme efter vattenavgången och efter en timme med värkar hade jag knappt någon värkvila längre. Åkte in (tog nästan 3 timmar!) och vid första undersökningen var jag öppen 8 cm. Fick epidural så jag fick vila typ 30 min och få i mig en macka, mitt bästa val under förlossningen. Barnet föddes knappt 9 timmar efter vattnet gick.

Med andra barnet hade jag onda sammandragningar och förvärkar till och från i 1,5 månad innan bf. Sista två veckorna innan barnet föddes hade jag förvärkar varje kväll så tillslut såg jag dem inte ens som ett tecken på att förlossningen skulle starta utan bara som att kroppen lurades. Men så på natten 9 dagar innan bf (igen!) gick vattnet och då var det bara att köra. Värkarna kom igång efter 20 min och blev snabbt starka och regelbundna. Fick komma in direkt och var öppen 5 cm vid första undersökningen och tog epidural även den gången eftersom det funkade så bra tidigare (det funkade bra även andra gången). Barnet föddes knappt 6 timmar efter vattnet gått.

Jag har förstått det som att det är vanligt att inte känna av så mycket förvärkar och sammandragningar som förstföderska. Men det betyder inte att man inte har några. Har man redan fött barn känner kroppen igen dem och då känns de mer.

Med första barnet kände jag knappt något alls innan det var dags.

Då gick vattnet tidigt på morgonen, jag åkte in till fl för kontroll vid 9 blev hemskickad igen eftersom det inte startat.

Vid 12.30 började jag känna värkar och vid 18.15 var jag tillbaka på FL.

Vid det laget hade jag så förbannat ont att jag trodde jag skulle dö, kunde inte gå själv ens.

Minns att BM frågade om kvaddlar och efter allt negativt jag hört är jag helt hundra på att jag sa nej men av någon anledning stack det ändå till bak i ryggen på mig och det började toksvida,

Men när den smärtan la sig var kvaddlar faktiskt helt min grej..

Körde kvaddlar och lustgas under hela förlossningen efter det.

Dottern var ute 22.45.

Med de andra två körde jag samma strategi, hann iofs inte få så mycket mer med tvåan som kom lite väl snabbt för min smak.

Och jag lär köra samma nu med fyran som ska ut i januari :)

Ang förvärkar har jag känt mer och mer för varje barn nu har jag dem typ konstant känns det som.. allt blir mer för varje barn till och med eftervärkar, haha ville ha morfin vid varje amning efter tredje förlossningen, de eftervärkarna var inte att leka Med!!

Jag hade inga förvärkar med något av barnen och slempropprn vet jag inte när den gick nån av gångerna

Första barnet startade med vattenavgång kl 20.30 på 38+6 och jag fick komma in på kontroll eftersom vi bor en bra bit från sjukhuset. Värkarna drog igång på vägen in och vi var inne efter ca 1h. Använde lustgas och epidural. Fick även panodil och morfin att sova på men det hjälpte ingenting. Föddes 12.18 med hjälp av sugklocka så ca 16 h efter första symtom och 15h på förlossningen.

Andra barnet startade med värkar kl 8 på.bf. Stannade hemma för jag kände att det inte var på gång än. Åkte in för kontroll så vi var på sjukhuset 23.30 och fick stanna. Körde samma smärtlindring som första gången och den här gången hjälpte inte morfinet och panodilen heller Barnet föddes 14.05 så 30h efter första värk och 14.5 h på förlossningen

morfinet och panodilen kunde jag vara utan för det gjorde varken från eller till. Epiduralen hade jag inte klarat mig utan. Tack vare den fick jag sova en kvart -20 min båda gångerna och jag hade inte fixat nån av förlossningarna utan den tuppluren (första var gränsfall att det skulle bli kejsarsnitt för att både jag och barnet var helt slut). Lustgasen hade jag heller inte klarat mig utan, jag kände mer trygghet att köra ner näsan i masken än av sambon, haha Man blir ju lite snurrig av den däremot så första.förlossningen var som ett snurrig fylla

Jag har ju varit gravid och fött barn innan. Men det blev med kejsarsnitt tidigare än Bf. Så jag vet ju inte alls hur min kropp kommer hantera denna förlossning. På flera sätt är jag väl som en förstföderska. Men ändå inte då kroppen ändå burit på ett barn liksom.

Men vet att jag under tiden innan det blev KS vid flera tillfällen enligt ctg kurvorna hade sammandragningar som var ganska rejäla men jag kände inte direkt något.

Vi får väl se hur det blir här. Ännu inget iaf

Skulle ju vara kul om bebis kom innan jul ju men det lär nog inte hända :-/

Tack för din berättelse

Känner man alltid om slemproppeb går? Fick lite liiite blödningar för en vecka sedan men upplevde inte dom alls slemmiga. Pratade med förlossningen då men de tyckte inte det var något jag behövde åka in o undersöka. Om inte det ökade och gjorde ont.

Jag märkte aldrig av slemproppen med något av barnen.

Hade inte en enda varken förvärk eller sammandragning. Förlossningen började med en kraftig knäpp i magen, slemproppen kom ut, vattnet gick, och en halvtimme senare började värkarna. Redan ett par timmar senare var det mindre än tre min mellan värkarna, och jag fick komma in på förlossningen. Var bara 0,5 cm öppen då dock. Från det tog det 9 timmar tills krystvärkarna startade och bebisen ute 20 min senare. Tog alltså ca 15 timmar mellan att det inte var tillstymmelse till symptom och att allt var klart.

Jag fick en alvedon och lite morfin när jag kom in för att det var så långt kvar. Det gjorde att jag slumrade/sov de första 4-5 timmarna. Sen använde jag bara lustgas. Är supernöjd med det, men skulle nog ha hoppar morfinen. Visst gör set ont, men jagvle vara med och det var så häftig känsla att gå igenom förlossningen.

Åh vad kul att läsa! Inte kört än alltså att hoppas på en bebis innan jul för min del då haha har ju sammandragningar men inte så att jag upplever dem intensiva eller onda. Eller regelbundna för den delen heller. Men absolut varje dag flera ggr om dagen.

Lite nyfiken på denna berömda slempropp hahaha...

Tack för att du delade med dig. Kul att läsa hur det varit för andra i väntan på

God jul!

Hej! Jag hade aldrig heller känt av förvärkar utan bara precis som du, sammandragningar som kom lite titt som tätt. Någon vecka innan jag fick barn så kände jag något som nog var en värk men det kom inte tillbaka sedan. 05 på en måndag morgon går jag upp och kissar och känner direkt av en likadan värk, men denna gången fortsatte de att komma fler.

Det gick ungefär en kvart tills andra värken och sedan efter fyra/fem börjar så var det knappt 2 minuter emellan. Klockan 7 körde jag till förlossningen (ca 30 min) och var livrädd för att bli hemskickad igen för att jag kom för tidigt men jag kände bara att jag var tvungen att åka. Var öppen sju centimeter när jag kom dit och bebisen var ute klockan 11 :)

Jag hade alltså inte några som helst tecken på att det var dags förrän det verkligen var dags. Ingen vattenavgång eller något annat märkligt, jag födde i vecka 40+6 så jag var riktigt trött på det och letade tecken varje dag!!

Jag har inte haft förvärkar eller sammandragningar med något av mina barn. Inte förrän det varit dags på riktigt så att säga.

Första hade jag en asjobbig latensfas på några dygn. När vi väl åkte in var vi där i knappt ett dygn innan det blev akut kejsarsnitt pga värksvaghet. Hade tens som funkade sådär, mest bra att ha något att greja med. Även lustgas och epidural och det var en bra kombination. Tack vare epiduralen kunde man ju vila mellan varven och samla krafter.

Andra satte igång vid 18 på kvällen med värkar som snabbt blev regelbundna. Vid 03 på natten kom vi till förlossningen och ca 12h senare fick han också komma med snitt pga komplikationer. Struntade i att låna hem en tens den här gången men tog lustgas och epidural igen.

Ja, letar tecken OM jag gör! Haha!

Men idag har känts extra tungt. Sammandragningar mkt tätare än de brukar och även när jag bara legat i soffan. Man riktigt ser pp magen hur den spänns ihop.

Har även haft några som faktiskt gjort att jag fått stanna upp med disken t ex och små andas innan de släppt.

Inte ont så att jag behövt värktablett eller så. Men ändå annorlunda jämfört med hur det varit fram till idag.

Vad tycker ni det låter som? Har så svårt att värdera SD o förvärkar.

Hoppas hoppas att det innebär att bebisen snart är här och att det inte dröjer en vecka till eller mer...