Ångest över förskola.

Kan du jobba deltid? Då blir det korta dagar på förskolan och ett par av dem sover han dessutom troligen. De allra flesta barn har det utmärkt i förskolan, mina har tex älskat det sen första stund.

Jo ska jobba 80%. Även kvällar helger.. så innebär även mer tid hemma med pappan också. Så han kommer ju inte behöva få 5 dagar i veckan varje vecka.

Är mest orolig över det här att han efter inskolningen fortfarande gråter när jag lämnar visst det går över.. MEN för stunden känner han väl att jag överger honom o bara drar :( vändwr ryggen till.

Nej, det är inte skadligt. Särskilt inte deltid. Dessutom bättre ekonomi (till skillnad från pengar du egentligen inte har rätt till), visa honom att även mamma kan försörja familjen osv.

Hej! Det finns barn som börjar ännu tidigare än 17 mån. Man vill förstås vara med sitt barn så mycket som möjligt men man också behöva jobba, en ansträngd ekonomi är inte bra för någon. Barnen stimuleras och sysselsätts på ett helt annat sätt på förskolan, de utvecklas och man märker det inte minst på språket. Men du måste kunna känna dig nöjd och trygg med förskolan. Har du valt någon förskola än? Annars besök flera om ni har det nära, be att få prata med någon pedagog och ställ dina frågor, kolla av inre och yttre miljön. Gå på mag/mammakänslan :)

Pedagogerna på förskolan hanterar varje dag alla möjliga situationer med allt från pyttisar till de större barnen.

Jag tycker att man behöver vara lyhörd för hur långa dagar barnet klarar av och vanligtvis erbjuds man som förälder att vara med de första tre dagarna. Inskolningsveckan är det bra att avsätta tid för o vara tillgänglig. Barn är olika, man vet inte hur snabbt de anpassar sig till nya miljöer men de är mer anpassningsbara och tuffare än vad vi tror. Pedagogerna har dessutom en magisk förmåga att få allt o funka bra.

Det kan hända att barnet gråter i början o inte vill bli lämnad eller så gråter det inte alls o börjar med det när det är 3 år...Men det brukar gå snabbt över när de får syn på kompisarna/leksakerna. Beror på dagsformen...

Viktigt att man har en bra kommunikation med personalen på förskolan samt att man hemma som föräldrar samarbetar bra o kan fixa ett schema som funkar för hämtning och lämning. En flexibel arbetsgivare är guld värd, att man tex får börja jobba senare om man inte har en väldigt morgonpigg tott.Jobba deltid har fungerat bra för oss o det kommer dröja länge innan vi kör heltid.

Min pojke skolades in ca 17 mån, gick kalasbra o de fick honom att sova middag med andra barn i ett rum vilket jag aldrig trodde skulle hända...Hans språk utvecklades snabbt o han fick lära sig göra saker själv som jag inte trodde han kunde än. Det fanns yngre barn i hans grupp. Däremot att vänta med förskola till 3 år är inte alla förunnat. Jag upplevde att jag inte kunde ge honom tillräcklig stimulans hemma vid 1,5 år men barn är olika. Det är jobbigt när han ibland är ledsen när jag lämnar (ibland kan jag lösa det ibland tar personalen över o distraherar). Han är 3 nu och har en bästis på förskolan. Oftast säger han "gå nu mamma" när jag ska lämna. Jag tänker på honom o bekymrar mig över honom varje dag vilket hör till föräldraskapet men vet att pedagogerna gör sitt yttersta för att barnen ska vara trygga o lära sig saker.

Ursäkta om det blev ett långt svar, det var några tankar som jag upplevt det hela, önskar lycka till!

Min tjej är energisk och har stort stimumansbehov.

Det gick jättebra med inskolningen.

Men det visade sig att miljön gjorde henne introvert. En egenskap hon inte visat tidigare trots massa tid på öppna förskolan. Hon var ju jätteextrovert. Men känslig har vi nu förstått.

Personalen tycker hon är jättelätt såklart. Smart, duktig, leker så fint själv. Men nu märker jag ju att det var för tidigt. Hennes introversion mot andra barn är hennes tysta protest mot buller och bång och oberäkneliga barn som kommer och tar saker. Hon är en helt annan tjej när hon är ledig mer.

En unge som inte alls har anlag för att bli introvert tendenser hade varit en helt annan sak.

Så handen på hjärtat, hur är ert barn?

Men det är inget fel i att vara introvert! Det är ungefär lika vanligt som extrovert, och har olika goda och dåliga sidor. Introverta är ofta bättre lyssnare, kan knyta an till personer och skapa nära relationer med ett fåtal utvalda.

Absolut, men det är inte det jag menar. Däremot innebär det att hon kapslar in sig för att orka med dagarna på förskolan eftersom de sociala intrycken blir för mycket. Och jag ser att det inte är bra. De vuxna orkar inte bjuda in till lagom lek utan hon går där och lallar för sig själv och blir förvånade när de bjuder in till lek (nämen vad glad hon blev när jag föreslog...)

Hon är även blyg inför andra barn numera, så det har tagit på hennes självförtroende att hon inte kommer in i leken.

Anonym(hur är det med barnet?) det låter som du har en sämre förskola, alla är inte sådana. Alla ska jobba med att alla ska känna sig med och trivas.

Tack för svaren.. Vi har tittat på 4-5 olika förskolor som vi varit intresserade av. Idag fick vi en garantiplats. Är fullt i hela våran kommun. Sonen kommer inte få något av våra val förresten 8-9 månader senare än planerat. 

Garantiplatsen kändes inte bra..Miljön kändes smutsig. Personalen inte så muntra. En liten pojke på 1år saknade sina föräldrar efter 1månad på förskolan, så han grät hela mitt besök.. han försökte få pedagogens uppmärksamhet men pedagogen pratade bara med mig.. vilket kändes så fel. 

det positiva är att det är en liten avdelning för 1-2åringar. Runt 10 , max 15 småbarn.Gångasvstånd hemifrån.

Samtidigt sökte jag en privat förskola. Tar 15min att promenera dit vilket inte är så farligt, men då finns inga bussar därifrån så kommer få promenera vidare till jobbet ytterligare 20 min. Men det känns bättre, så kanske värt det, SÅLÄNGE, tills han får något av våra förstahandsval.

 

Grejjen som gör mig osäker är att där är dom totalt 20barn. Blandat mellan 1-6år. Någon med erfarenhet av det? 

Dom tar bara in cirka 2-4st 1åringar eftersom dom kräver större koll typ..

Jag är mest orolig för att han kanske några dagar blir ensam 1åring och dom större barnen inte vill vara med honom och det blir ensamt. Samtidigt som jag är rädd för att 20st på en avdelning kan bli för mycket i alla olika åldrar, även fast dom delas upp då och då. 

Pedagogen där tycker dock det är positivt då dom stora barnen gillar att "ta hand" om dom mindre och tvärtom.. 

 

Erfarenheter=?? VIlket av alternativen ska jag välja??

 

Sorry för långt inlägg men måste bestämma mig snart. 

 

 

Ja det låter ju onekligen inte bra om det är en reaktion på att hon inte trivs, eller att förskolemiljön är för mycket för henne. På min sons förskola är de 15 barn på avdelningen, men de delar alltid upp sig i mindre grupper så att de är 4-5 barn som gör något gemensamt, typ är ute på gården, åker på utflykt, målar eller skapar med lera eller papier maché, eller något annat. Jag tycker att det verkar gå bra och miljön verkar lugn och trygg, trots de många barnen, och det är aldrig bråk eller stök och stim, vad jag har sett.

Kanske var det för tidigt för er att skola in, men mest tycker jag att det låter som en dålig förskola. Har ni försökt att prata med pedagogerna och föreslå något som kanske skulle passa ert barn bättre? Eller att kanske inte ha henne där så långa dagar?

Den privata låter bättre och är inom rimligt avstånd. Kan ni få plats där?

Det låter mer positivt i den privata förskolan. Går det att cykla dit så spar du lite tid?

I vår förskola var småbarnen för sig själv och nu 3-6 åringar i samma grupp ca 20 barn. De har fått dela upp och göra olika saker med stora och små vilket är logiskt eftersom de inte har samma intressen eller koncentrationsförmåga. Om det inte finns andra småbarn några dagar måste väl pedagogerna kunna hantera det på ett bra sätt, förresten de minsta barnen leker mest bredvid varandra och inte med varandra. Om du fick en mer positiv känsla av pedagogerna i den privata har du ett stort plus att ta med när du ska fatta ditt beslut. I den andra förskolan kan det också vara så att de är underbemannade eller också uttröttade efter en hel termin, inte att de i regel ignorerar barnen som gråter.

Vill du veta om förskolan har anmärkningar i städning och rutiner kan du kontakta din kommuns miljökontor och be att få prata med en hälsoskyddsinspektör. De kan t.ex skicka dig protokollet från senaste inspektion på förskolan.

Bara läst ts. Dottern började 40 h i veckan i höst när hon var 14 månader. Hon verkar trivas väldigt bra Sedan sover hon ju bort 10 av dessa timmar varje vecka. Hon är väldigt energisk och blir lätt uttråkad märker man när man är hemma mef henne över jul. Många på fl skriker att man måste vara hemma till barnen är 3 men för 90 procent av alla ser livet inte ut så...

Blandade grupper är väldigt bra för social träning, både för de yngre och för de äldre. Min dotter gick på ett litet dagis ett tag (bytte enbart för att gå på samma ställe som brorsan när han började skolan), där var grupperna inte blandade, men alla hade samma gård, alla var ute större delen av dagarna och alla interagerade med alla. Att se min tvååring glatt grabba en innebandyklubba och ge sig in för att spela med killarna i 5:an var en syn. De blev förvånade men fann sig snabbt och anpassade spelet efter henne  
Dottern började vid 13 månader och det fungerade klockrent. Jag har sett äldre barn som varit hemma längre och även om de träffat andra barn på öppnis och andra ställen har de haft mycket svårare med omställningen än mindre barn.

Båda mina barn har fixat den första inkolningen (13 resp 16 mån) jättebra, men båda har bytt dagis vis ca 2 år, och den ena hade en jättejobbig inskolning då medan den andra inte hade några som helst problem.

Jag tror också att blandade åldersgrupper är mycket bättre för barnen!

Jag tror inte det är så farligt att börja förskola tidigt, tror det är viktigast att dagarna är korta.

Sonen gick på åldersblandad liten förskola, och de äldre barnen var jättegulliga mot honom. Eftersom de äldre är mer självständiga fanns det ofta en ledig famn.