Har han rätt till umgänge?

Sonen är 16 månader och har aldrig träffat sin biologiska fader. Mitt numera ex kom in i bilden under graviditeten.

Han hävdar att han kommer se till att få umgänge trots att han inte är barnets pappa.

Har han nån chans att få igenom det? Det är väl barnet som har umgängesrätt isf, inte exet? För barnet kvittar det ju.

För barnets skull så klart. Ville du att han skulle hålla sig distanserad och låta bli att behandla och tänka om barnet som vare det hans medan ni var ihop också, eller? Jag tänker mig att det förmodligen är mycket lätt för någon som tar sig an ett förhållande med en kvinna som är gravid med en annan mans barn att knyta an till bebisen när den väl kommit. Spädbarn har ju den fördelen att de och deras utsatthet, oavsett vem som avlat dem, talar till de flesta välfungerande människor. Så jag kan utan vidare förstå hans känsla, men det är ju bara du som vet om du väljer bra män eller inte. 

Jag anser inte att min bonusdotters är "min egen" - däremot älskar jag henne som om hon vore det.

Att ta till sig ett litet barn som sitt eget när man lever med föräldern är inte speciellt ovanligt. SPECIELLT om det inte finns någon annan förälder.

Men du kanske hellre ser att barnet växer upp med ngn som inte tar till sig barnet?

Stackars stackars barn också som har en morsa som inte inledningsvis duger till att beskriva hur den avslutade relation som hon sedan väntar sig få råd om har sett ut. 

"Vi har aldrig bott ihop och har under ett års tid setts på helgerna då vi också sov över hos varandra. Nu har förhållandet tagit slut och mitt ex vill ha umgängesrätt med mitt barn som han alltså inte är pappa till - kan han på lagligt sätt få igenom sådana krav?"

Det behöver ju inte vara synd om barn som umgås med föräldrarnas tidigare partners heller, och att låta dem göra det är förstås inte heller det synonymt med ett dåligt föräldraskap. Om vi nu ska vara övertydliga, och det ska vi ju tydligen numera vara.