Panik, gravid & har redan två barn

Hej!

Jag vill helst inte uttala min åsikt eftersom detta är en känslig och intim fråga. Men jag tänkte dela min erfarenhet. Jag o min fru gjorde en abort efter första barnet på inrådan av en släkting och på grund av rädsla att inte mäkta med ett barn till. Vi var då utan fast inkomst och utan fast boende, hade inga föräldrar i närheten som kunde hjälpa oss, fast en förälder med psykiska problem som vi snarare fick ta hand om, vi var unga (båda under 20 år) och hade båda hoppat av gymnasiet samt hade redan en snart ettåring att ta hand om. Kort sagt en mycket otrygg situation. Det hör även till att vår relation var rätt osäker under denna period.

Även om vi än idag kan förstå beslutet att göra aborten är det något vi bär med oss som ett familjesår hela tiden, och helst skulle ha valt annorlunda, kunde vi valt idag. Men då visste vi inte det vi vet idag om vår relation och om hur det är att bära efteråt.

Nu har vi efter 11 år är livet helt annorlunda, mer som du beskriver er tillvaro. Vi har båda tagit ikapp skola/utbildning, vi har köpt hus och jag har fast jobb sedan 6 år. Min fru har bra jobb som hon trivs med. Vi har ändå vårt att arbeta med. T ex bygga kök i vårt torp som vi renoverat på sen vi köpte det. Betala av billån och försöka klämma in en till bil i budgeten och så vidare.

Vi har nu ett till barn och väntar det tredje. Med vår bakgrund vet vi att livet kan vara enormt oroligt, och nu när vi har en ekonomi som ger en någotsånär trygg tillvaro, utan risk att bli vräkt eller liknande, ser vi det som en stor glädje att få möjlighet att låta ett till barn få växa upp i denna trygga miljö och med trygga föräldrar.

En människa på min frus jobb, (ålderdomshem) sa att man bör väga valen i sitt liv genom att tänka sig vad man eventuellt skulle ångra att man gjort eller inte gjort när man sitter på hemmet. Jag tror inte jag skulle ångra eventuella bilbyten, krångliga ombyggnationen, svåra avbetalningar på skulder eller flyttar mm om jag vägde ett helt människoliv i den andra handen. Ett liv som jag fått följa och gett en bra start genom en trygg kärleksrelation med min äkta hälft och t o m ekonomisk trygghet. Då finns förutsättningar för ett underbart liv.

"Att ge är bättre än att få" sägs det och när man har en trygg kärleksrelation och trygg tillvaro och livet självt sått ett frö i denna kärleksrelation skulle det kunna vara ett tillfälle att upptäcka, kanske på sikt, kanske genom prövning och möda, att just att ge detta barn allt det goda som ni hoppas på att livet ska börja innehålla för er, att detta kanske skulle innebära en ännu större lycka och tillfredsställelse än att behålla det för er själva.

Ja, där kom mina känslor till uttryck, fast jag är pappa. Förlåt ifall det blev långrandigt eller svårt. Men det viktigaste är att göra det man känner är rätt innerst inne. Förnuft eller hjärta, vad är viktigast i slutändan? Vad säger den innersta intuitionen, den sannaste längtan och samvetet? Det vet bara du o din man.

Lycka till och riktigt god Jul!