Anonym (Jen) skrev 2017-12-27 12:37:54 följande:
Men älskar du honom fast han inte älskar dig?
Jag anser att otrohet kommer på frågan när man slutat älska sin partner, man bryter löftet att förhålla sig till sin partner man är mer motiverad att tänka på sin egen vinning än på hur ens partner känner man kör eget race.
I ytterst få fall leder otrohet till ett starkare band mellan två stycken, men det kanske är en relation på tusen. Det beror på omständigheterna och hur tilliten ser ut i övrigt och tidigare erfarenheter / i viken mån det skapar otrygghet i relationen/ hur man är villig att förlora och kunna gå vidare och acceptera eventuella sprickor.
Jag tycker personligen att har du valt att vara otrogen har du självmant valt att välja bort din partner, då har du inget förhållande längre för har du haft ett förhållande hade du förhållit dig - till den du älskar No matter what.
Vi har jobbat mycket med relationen sedan detta hände, avslöjandet kom i oktober och sedan dess har vi haft många samtal och diskussioner, gått i terapi och parsamtal på familjerådgivningen. Han säger att han älskar mig och bedyrar sin kärlek.Han säger att otroheten kommer av att jag var mycket arg tidigare och anklagade honom för saker han inte gjort eller på annat sätt var skyldig till. Den stora krisen som kulminerade i otroheten kom när jag på eget bevåg bestämde mig för att flytt tillbaka till min hemstad.
När vi träffades bodde vi 35 mil ifrån varandra och efter många om och men blev det hans stad som "vann" och jag och mina två barn flyttade in i hans hus. Jag började jobba på ett ställe jag vantrivdes på och efter 1.5 år där bestämde jag mig (efter övertalning från hans sida) för att säga upp mig från jobbet. Detta var i februari i år. Under hösten året innan bestämde sig ett av mina barn för att flytta tillbaka till pappa i vår tidigare hemstad jag bestämde mig då för att flytta tillbaka till min tidigare hemstad och jag berättade om mitt beslut för honom och att jag hoppades att han ville flytta med. Han sa att han ville det. Vi sökte båda nya jobb (och fick dom) i min tidigare hemstad och blev beviljade pengar från banken för att kunna köpa bostad. Sedan visade det sig att mitt andra barn som bor med oss inte vill flytta, eftersom hen lyckats få kompisar på den nya orten, vilket hen inte haft tidigare. Jag hade då inte hjärta att flytta pga av att jag inte ville förstöra detta för mitt barn, samt att vi inte hittade lämplig bostad efter ca 6 månaders letande och jag berättade då för sambon att vi kan inte flytta pga av detta. Han blev inte alls glad och trött på mitt velande samt att jag aldrig säger hur jag känner innan jag bara har bestämt något.
Hans förklaring till otroheten är att jagvarit sur och otrevlig varje dag när jag kom hem från jobbet under 1.5 års tid,samt att i jag våras körde över honom så han kände sig maktlös och otroheten var ett sätt för honom att "ge igen". Han säger att nu när vi börjat prata med varandra så är det annorlunda, för nu bryr vi oss om varandra istället för att ta varandra för givet och han säger att han vill att vi ska vara tillsammans och satsa på vår relation. Han säger även att han behöver tid för sig själv och tänka, vilket var exakt dessa ord han använde vid de tillfällen då jag vet att han varit med den här tjejen. Har påtalat detta för honom och då säger han att: Men skillnaden är att nu ÄR det ingenting, nu HAR jag ju inget med den här tjejen. Jag undrar då hur jag ska kunna veta det och han håller med mig och säger sig förstå att jag har problem med tilliten till honom. Vill att det ska fungera och hoppas ibland att jag ska vakna och upptäcka att det bara var en mardröm.
