Hej,
Finns det flera som har svårt att bli gravida och som längtar efter fler syskon? Vi har (i mars 2018) försökt att bli gravida i 3 år.
Här kan vi stötta varandra när det är som jobbigast och följas åt tills vi får vårt plus.
tinis- Om du har lågt progesteronvärde så försök få recept på Crineone eller Lutinus.
Eller om man vänder sig utomlands så finns det progesteronsprutor där (mer effektivt, men finns inte i Sverige endast utomlands).
tinis- Om du har lågt progesteronvärde så försök få recept på Crineone eller Lutinus.
Eller om man vänder sig utomlands så finns det progesteronsprutor där (mer effektivt, men finns inte i Sverige endast utomlands).
tinis- Om du har lågt progesteronvärde så försök få recept på Crineone eller Lutinus.
Eller om man vänder sig utomlands så finns det progesteronsprutor där (mer effektivt, men finns inte i Sverige endast utomlands).
Borde ju vara självklart för en bra läkare att ge dig Lutinus om du har progesteronbrist, men tyvärr är inte alla läkare bra....Om hon nekar dig, sök då genast en annan läkare !
Välidgt komstigt isf...
Nu har jag i två dagar testat negativt och jag vet att jag egentligen inte borde då det är bim-3 typ. Förra gången plussade jag på bim.
OM jag nu skulle vara gravid kan det vara så att jag blivit en "låghormonare" när det gäller hcG också (då jag har lågt pregesteron)?
Blir tokig snart!!! O kommer mensen tidigare än lördag så kommer jag inte kunna ta någon letrozolkur denna perioden eftersom att läkaren är ledig till måndag. (Ska börja dag 3 isf o måste väl prata med henne först)...
Välidgt komstigt isf...
Nu har jag i två dagar testat negativt och jag vet att jag egentligen inte borde då det är bim-3 typ. Förra gången plussade jag på bim.
OM jag nu skulle vara gravid kan det vara så att jag blivit en "låghormonare" när det gäller hcG också (då jag har lågt pregesteron)?
Blir tokig snart!!! O kommer mensen tidigare än lördag så kommer jag inte kunna ta någon letrozolkur denna perioden eftersom att läkaren är ledig till måndag. (Ska börja dag 3 isf o måste väl prata med henne först)...
Hej! Blev glad åt att kunna skriva anonymt i den här nya tråden. Följt den gamla under rätt lång tid men då mitt nick är känt av andra som jag inte ville berätta detta för så ville jag inte skriva.
Vi har två barn. Satsade på en trea, gick rätt snabbt att bli gravid när vi började försöka men sen missfall i typ v 9, efter att jag sett hjärtat slå någon vecka tidigare. 
Sen snabbt gravid igen och snabbt missfall igen.
Sen blev jag inte gravid igen. Gick på utredning på Sophiahemmet, inga fel eller så, men jag verkade inte få ÄL varje månad. fick köra pergotime i ett antal omgångar osv. Till slut efter över ett års kämpande efter det andra missfallet sa Sophiahemmet att de inte kunde göra mer, ville jag ha mer hjälp så var det insemination eller IVF som gällde.
Där sa min man att han inte längre ville ha en trea, att han ångrat sig.
Så nu har det gått typ tre år sedan dess och jag tänker på detta varje dag. Men nu är åldersskillnaden för stor för fler barn, jag är för gammal och vi har lagt småbarnsåren bakom oss. Så jag måste ju acceptera faktum, men det är svårt att inte sörja.
Vi gick i familjerådgivning efter hans beslut och sen har jag gått hos psykolog. Hjälpte säkert lite grann men sorgen finns ju kvar även om jag inte gråtit över det på länge nu, vilket jag gjorde konstant i början varje gång vi pratade om det.
Hej! Blev glad åt att kunna skriva anonymt i den här nya tråden. Följt den gamla under rätt lång tid men då mitt nick är känt av andra som jag inte ville berätta detta för så ville jag inte skriva.
Vi har två barn. Satsade på en trea, gick rätt snabbt att bli gravid när vi började försöka men sen missfall i typ v 9, efter att jag sett hjärtat slå någon vecka tidigare.
Sen snabbt gravid igen och snabbt missfall igen.
Sen blev jag inte gravid igen. Gick på utredning på Sophiahemmet, inga fel eller så, men jag verkade inte få ÄL varje månad. fick köra pergotime i ett antal omgångar osv. Till slut efter över ett års kämpande efter det andra missfallet sa Sophiahemmet att de inte kunde göra mer, ville jag ha mer hjälp så var det insemination eller IVF som gällde.
Där sa min man att han inte längre ville ha en trea, att han ångrat sig.
Så nu har det gått typ tre år sedan dess och jag tänker på detta varje dag. Men nu är åldersskillnaden för stor för fler barn, jag är för gammal och vi har lagt småbarnsåren bakom oss. Så jag måste ju acceptera faktum, men det är svårt att inte sörja.
Vi gick i familjerådgivning efter hans beslut och sen har jag gått hos psykolog. Hjälpte säkert lite grann men sorgen finns ju kvar även om jag inte gråtit över det på länge nu, vilket jag gjorde konstant i början varje gång vi pratade om det.
Hej! Blev glad åt att kunna skriva anonymt i den här nya tråden. Följt den gamla under rätt lång tid men då mitt nick är känt av andra som jag inte ville berätta detta för så ville jag inte skriva.
Vi har två barn. Satsade på en trea, gick rätt snabbt att bli gravid när vi började försöka men sen missfall i typ v 9, efter att jag sett hjärtat slå någon vecka tidigare. 
Sen snabbt gravid igen och snabbt missfall igen.
Sen blev jag inte gravid igen. Gick på utredning på Sophiahemmet, inga fel eller så, men jag verkade inte få ÄL varje månad. fick köra pergotime i ett antal omgångar osv. Till slut efter över ett års kämpande efter det andra missfallet sa Sophiahemmet att de inte kunde göra mer, ville jag ha mer hjälp så var det insemination eller IVF som gällde.
Där sa min man att han inte längre ville ha en trea, att han ångrat sig.
Så nu har det gått typ tre år sedan dess och jag tänker på detta varje dag. Men nu är åldersskillnaden för stor för fler barn, jag är för gammal och vi har lagt småbarnsåren bakom oss. Så jag måste ju acceptera faktum, men det är svårt att inte sörja.
Vi gick i familjerådgivning efter hans beslut och sen har jag gått hos psykolog. Hjälpte säkert lite grann men sorgen finns ju kvar även om jag inte gråtit över det på länge nu, vilket jag gjorde konstant i början varje gång vi pratade om det.