Slentrian i sexlivet

Där har vi svaret på att varför man inte får så mycket sex hemma, man är för snäll och tar hand om hushållet för mycket! Dags att trappa ner på det????

Otäckt likt min situation! Min fru kör också ?ställa-upp-sex? en gång i veckan. Alltid på samma dag och tid. Jag går också och längtar hela veckan på den stunden trots att sexet är likadant varje gång: Inget förspel, inga kyssar, inget smek överhuvudtaget, samma ställning, bägge kommer dock alltid så det funkar bra. Mår alltid dåligt efteråt för att jag aldrig får känna mig åtråvärd och eftertraktad någon gång. Har inte smekt en fitta på många år nu vilket jag älskar och saknar. Hon säger bara att det ger henne inget när jag försöker men bryr sig inget om att låta göra det för min skull. Blir jag upphetsad och flåsar säger hon till mig att sluta flåsa! Hon låter däremot när hon kommer. Försöker jag kyssa henne så skyller hon på att hon har dålig andedräkt just då eller tvärtom.

Jag och min fru har varit gifta över 30 år och har ett underbart sexliv. Vi är öppna med allt och då menar jag allt. Vi kan sitta en hel kväll och prata sex om hur det var förr och hur det är nu.

TS här. Tänkte jag skulle uppdatera tråden, kanske av intresse för alla andra i liknande situation.

Vår situation har inte förändrats drastiskt, vi har fortfarande sex varje eller varannan vecka när vi är ensamma hemma, och jag är fortfarande frustrerad av att det inte blir oftare och bristen på passion från hennes sida (särskilt att hon inte gillar att kyssas). Saker har inte blivit bättre av att hon har kommit i klimakteriet på allvar och säger att hon har mycket mindre sexlust, men i ärlighetens namn märker jag ingen större skillnad mot förut. Vi har båda haft diverse problem med sjukdomar och värk som har varit jobbiga, så det har satt sina spår på bådas lust, men det börjar ljusna nu. Det som är positivt är att jag har försökt få till nytändning i sexlivet, jag har fått henne intresserad av sexleksaker och det gillar hon verkligen, inte minst att jag då och då köper en ny leksak eller att det alltid är jag som väljer leksak så det blir en överraskning för henne. Det har definitivt förbättrat vårt sexliv (förutom frekvensen), hon vågar njuta och ta för sig mer, och jag tycker det är sexigt att se henne leka med en dildo som förspel. Mycket glidmedel har också gjort mindre underverk! Jag skulle förstås vilja att hon var mer passionerad och visade mer åtrå för mig men har accepterat att hon helt enkelt inte har så mycket lust och kan vi bara få upp frekvensen lite mer så skulle jag nog vara nöjd. Vi har börjat åka bort bara vi två ibland på en hotellweekend och då brukar vi ha mer passionerad sex, helt klart är stress på jobb i kombination med klimakteriet en riktig lustdödare.

Så det är en blandad kompott men jag är något mindre frustrerad än jag var för två år sen. Förhoppningsvis går det åt rätt håll...

Tack för din uppdatering, skönt att det blivit bättre även om det inte är perfekt.

Sitter i en liknande sits själv sedan många år tillbaks. Varit gifta i över 16år och sexlivet är under all kritik. Barn på 8 och 10år, vi har båda krävande högavlönade arbeten med mycket ansvar, övertid och resor i tjänsten. Äktenskapet känns som en överenskommelse för ekonomisk trygghet och uppfostran av barn, inget annat.

Sex har vi max en gång i veckan men ofta går det två veckor mellan gångerna. Hon tar aldrig initiativ och även om hon gillar det när vi väl har sex så känns det ändå som att hon har det för min skull. Tar inte jag initiativ så skulle vi ha sex max 4-5ggr/år.

Sexlsaker finns men ändrar inte situationen eller hennes intresse. Hon har haft mycket svårare att komma efter att vårt sista barn föddes för 8år sedan. Vill gärna fokusera på henne när vi har sex så att hon får komma men det vill hon inte för då känner hon sig pressad.

Känner tyvärr att mina känslor för henne påverkas allt mer och istället för att vara kvinna och man i ett förhållande blir vi bara ett team som ska lösa ekonomi, vardagssysslor och barnuppfostran. Vi är ett bra team, men vi ska ju vara mer än så...

Hon är 35år och jag är 40, blir ledsen vid tanken på att leva så här resten av livet.

Hon är inte lätt att prata med om sånt här, blir bara ledsen och känner sig pressad. Tror inte hon vill skiljas men tror inte heller att hon är lycklig och nöjd. Eftersom det inte går att prata med henne om det så känns det mer och mer som att leva ihop med en främling när det gäller den sexuella biten.

Övertygad om att hon skulle knulla som en kanin om vi skiljdes och hon träffade en ny, men den vetskapen hjälper knappast mig i vårt förhållande.

Hade vi inte haft barn hade jag kanske föreslagit att vi skulle ta en paus för att sedan se om vi hittade tillbaks till varandra. Men nu har vi barn och ett fint familjeliv bortsett från sexbiten, skulle kännas vansinnigt egoistiskt att bryta upp deras trygghet på grund av detta.

Helt normalt. Men detta förstår inte dagens kicksökande människa sorgligt nog.

Jo, förstår att problemet i grunden knappast är rent sexrelaterat utan att detta är resultatet av att vi inte vårdat vår relation tillräckligt bra.

Överväger att lyfta det med henne, inte nämna sex utan berätta att jag tycker vi glidit ifrån varandra och blivit mer som kompisar. Får detta fortsätta kommer vi att vara så långt ifrån varandra när barnen flyttar hemifrån att separationen är oundviklig när dom inte "håller ihop oss" längre.