• Anonym (ts)

    Är jag okänslig?

    Jag har aldrig varit gravid/gjort abort men om jag i framtiden skulle behöva råka ut för en abort så skulle jag bara se fostret som just ett foster. Har läst att man ibland begraver eller ger det ett namn, men jag känner att det skulle vara som att begrava och namnge sin utopererade njure typ. Isådana fall så skulle man också behöva känna nåt för alla ca 500000 eventuella personer som man har i äggstockarna. 

    Är det fler som känner såhär, att fostret liksom inte är någon person än, även om den har ett hjärta, rör på sig osv? Eller kommer det en känslostorm automatiskt orsakad av hormoner när man genomgår abort, som man inte kan styra över? 

    Ibland känner jag mig lite kall och okänslig, men samtidigt så ser jag inte hur jag skulle kunna hysa några speciella känslor för ett foster. Man känner ju inte den blivande personen än och har inte ens sett den. Det kunde lika gärna ha blivit en annan kombination av könsceller, finns ju flera miljoner eventuella kombinationer. 

  • Svar på tråden Är jag okänslig?
  • Anonym (Va)
    Anonym (qwerty) skrev 2018-01-05 19:35:30 följande:

    Jag har gjort en tidig abort (vecka 6 eller 7, minns inte) och jag tyckte att det var jobbigt. Det var jobbigt eftersom vi redan hade 3 barn i huset (en bonus och två gemensamma) och vi var relativt gamla (39 och 51) och jag är rätt säker på att jag hade behållt barnet om vi hade varit 10 år yngre. Jag tänkte på mina två existerande barn och kände att fostret, om det fick ligga kvar, skulle bli ännu en lika fantastisk person som de två jag redan har. Det var inte bara ett foster utan ett frö till en människa som jag vet att jag hade älskat lika mycket som de andra. 

    Men, med 6 sömnlösa år innanför bältet, en otroligt mammig och orolig 3-åring och vår relativt höga ålder så såg jag inte hur vi skulle orka med ett 4:e barn. En 4:e spädbarnsperiod. Ännu några år utan sömn. Osv. 

    Allt är inte svart eller vitt. Och jo, hormoner gör definitivt sitt för känslolivet...


    Du skriver det själv, Du "minns inte" i vilken vecka du gjorde aborten.
  • Anonym (qwerty)
    Anonym (Va) skrev 2018-01-05 20:03:15 följande:
    Du skriver det själv, Du "minns inte" i vilken vecka du gjorde aborten.
    Och? Det var jobbigt att gå igenom aborten. Nu är det snart 2 år sedan och jag mår inte dåligt längre och detaljerna börjar blekna. Du menar att om man inte minnns varenda detalj så kan man omöjligt ha brytt sig speciellt mycket? 
  • Anonym (Va)
    Anonym (qwerty) skrev 2018-01-06 09:06:26 följande:

    Och? Det var jobbigt att gå igenom aborten. Nu är det snart 2 år sedan och jag mår inte dåligt längre och detaljerna börjar blekna. Du menar att om man inte minnns varenda detalj så kan man omöjligt ha brytt sig speciellt mycket? 


    Ja, det menar jag.
  • Anonym (Mia)

    Jag tänkte också så innan jag fick mitt första barn. Då var det så abstrakt och oförståeligt att en liten klump med celler skulle kunna bli ett barn. Men nu när jag vet och har upplevt vad den där cellklumpen kan utvecklas till skulle jag ha mycket svårare för att göra en abort.

  • Anonym (r)

    Jag tycker inte att du är okänslig. Samtidigt kan det vara bra att hålla i bakhuvudet det här som många skriver om att det KAN bli annorlunda när man själv är gravid. Jag har varit gravid en gång och gjorde abort (ville och vill inte ha barn) och trots att jag bara var i vecka 9 kände jag faktiskt en stark "omhändertagande"-känsla. Själva aborten var dock inte traumatisk och jag har aldrig ångrat mig,

  • Anonym (qwerty)
    Anonym (Va) skrev 2018-01-06 09:37:18 följande:
    Ja, det menar jag.
    Tack och lov är det inte upp til dig att avgöra hur man ska må innan, under och efter en abort. Är du måttstocken för hur andras upplevelser ska mätas? Du vet inte hur jag har mått. Du har inte en aning. 
  • Anonym (selma)

    Det är lätt för dig att säga nu.... 

    Innan jag fick barn så var jag helt okej med att jag skulle kunna göra en abort om jag kände att det var bäst. Efter att jag fått barn skulle jag bara kunna avsluta en graviditet om det vore bättre för barnet. För det är en människa från första stund enligt mig. Jag har mist ett barn i vecka nio och jag kan säga att det inte bara var en cellklump. Jag såg precis vad det var, en människa. Mitt barn, min bebis som kom ut alldeles blodig och tillmosad. 

    Jag är inte anti abort. Jag är däremot för något stängare regler. I den bästa av världar skulle jag kanske vara mot abort, men som det är så känns det som att det är ett värre alternativ att förbjuda abort eller kraftigt inskränka på aborträtten.

  • Anonym (selma)
    nevermind skrev 2018-01-05 18:27:06 följande:
    När jag blev gravid kändes det som att jag fått ett cancerbesked... Eller en tre veckor lång våldtäkt i väntan på abort. Slå det du...
    Vad är det med folk idag?
  • Anonym (selma)
    Korv med mos skrev 2018-01-05 19:38:26 följande:
    Hormoner gör kvinnor moderliga. Moder naturs sätt att få honorna att skydda sina ofödda avkommor
    Jag undrar vad som hänt med det idag?
  • Anonym (Va)
    Anonym (qwerty) skrev 2018-01-07 08:48:06 följande:

    Tack och lov är det inte upp til dig att avgöra hur man ska må innan, under och efter en abort. Är du måttstocken för hur andras upplevelser ska mätas? Du vet inte hur jag har mått. Du har inte en aning. 


    Nej, men jag har absolut ingen sympati för någon som gör abort och som sedan sitter och gråter över det. Ditt väl, inget du av en händelse råkade ut för.
Svar på tråden Är jag okänslig?