Är jag okänslig?

Känner likadant. Att suga ut en tidig graviditet är inte värre än att döda några hudceller när jag kliar mig, rent känslomässigt. Betydligt värre fysiskt dock.

Värst är det ju när de sitter och ylar om "änglabarn" eller "jag har dödat mitt barn"

Vilket jävla dramatiskt trams. Om de VERKLIGEN hade sett graviditeten som sitt älskade barn hade de aldrig ens övervägt abort lika lite som man funderar på att avliva sin 4 åring för att det inte passar med arbetstiderna eller för att man gjort slut.

Fast ge dig. Seriöst. Du fick ta ut ett DÖTT och önskat foster vilket är jävligt dumt att jämföra med en abort som man väljer att göra för att man inte vill behålla graviditeten.

Jag har gjort abort en gång, och kände precis som du TS.

Ursäkta  mig, var står det att jag har genomgått en abort?

Du har tydligen svårt att förstå att andra inte delar dina åsikter, och det är fine, men hoppa inte på folk för det.

Oförsvarligt beteende för mig som faktiskt har förlorat ett barn.

Jag har gjort en tidig abort (vecka 6 eller 7, minns inte) och jag tyckte att det var jobbigt. Det var jobbigt eftersom vi redan hade 3 barn i huset (en bonus och två gemensamma) och vi var relativt gamla (39 och 51) och jag är rätt säker på att jag hade behållt barnet om vi hade varit 10 år yngre. Jag tänkte på mina två existerande barn och kände att fostret, om det fick ligga kvar, skulle bli ännu en lika fantastisk person som de två jag redan har. Det var inte bara ett foster utan ett frö till en människa som jag vet att jag hade älskat lika mycket som de andra. 

Men, med 6 sömnlösa år innanför bältet, en otroligt mammig och orolig 3-åring och vår relativt höga ålder så såg jag inte hur vi skulle orka med ett 4:e barn. En 4:e spädbarnsperiod. Ännu några år utan sömn. Osv. 

Allt är inte svart eller vitt. Och jo, hormoner gör definitivt sitt för känslolivet...

Hormoner gör kvinnor moderliga. Moder naturs sätt att få honorna att skydda sina ofödda avkommor

Förlåt du skrev uppenbarligen inte att DU gjort det, men kontentan är ändå detsamma att NÅGON tvingas ta bort ett dött önskat fosteri vecka 18 när man velat att det skulle stanna kvar och utvecklas till ett barn är liksom inte jämförbart med att man väljer att avsluta en graviditet för att man av någon anledning inte VILL låta fostret bli ett barn.

Extremt stötande faktiskt.