Hej! 21 år gammal (blir 22 i år) sambon blir 24, vi har äntligen börjat försöka! Jag har längtat i många år nu!
Och ovanstående kommentarer, varför ska man sitta och planera utifrån vad man tror man kommer känna om 20 år? Jag vill ha barn NU, jag har längtat i fleeera år, och det behöver verkligen inte va så att "livet tar slut" eller "livet pausas" när man får barn. För mig är barn meningen med livet så jag ser det som att när jag får barn, DÅ börjar livet. Jag missar ingenting, jag prioriterar.
Jag sitter mycket hellre som 40 år och är stolt över att jag gjorde som jag ville, och nöjd över att mina barn då redan är hyfsat gamla själv och att jag får många extra år med dem.
Man kan plugga med barn, man kan resa med barn, man kan göra vad man vill, finns inga hinder.