• Eveyn

    Pappas fru tror att hon är inbjuden!

    Min pappa är omgift sedan en massa år med en kvinna som alltid ogillat hans barn, mig, min syster och bror. Pappa flyttade till hennes stad när jag var omkring 15 år och därefter glesades vår kontakt ut. De var ofta "upptagna" de helger vi skulle komma, och när vi kom så var nya frun otrevlig och snorkig mot oss. Vi var aldrig medbjudna på resor och annat som de gjorde. Hon var alltid noga med att poängtera att vi inte tillhörde hennes familj.

    Nu i vuxen ålder har jag mycket sparsam kontakt med både pappa och hans nya fru. Pappa och frun har ofta varit upprörda över det, tyckt att vi är bortskämda, att vi borde hälsa på dem och uppföra oss. De vill utåt hålla bilden av den lyckliga familjen och att pappa och frun är så förträffliga. På trettonhelgen har de alltid en bjudning dit vi förväntas komma, och d¨å också förväntas spela med i charaden om att vi är en familj. Hela tillställningen är väldigt obehaglig, men vi syskon brukar åka dit, hålla god min och sen ses vi knappt mer under resten av året. Eftersom alla vi syskon har det rätt bra i livet med fina jobb och bra karriärer har det blivit lite mer intressant för pappas fru att ha oss i familjen, så hon kan glida lite på vår framgång. Men vi är mindre än måttlig intresserade tillbaka. 

    I år fyller i alla fall jag och syrran (tvillingar) jämnt och har planerat att hyra ett stort hus i Sydfrankrike och bjuda familjen dit i två veckor i sommar. Det blir min, syrrans och brorsans familjer och mamma och mammas man. Mammas man har alltid gillat oss och sett oss som sin familj, vi alla syskon har en egen relation med honom oavsett mamma, och jag skulle helt klart umgås med honom även om han och mamma inte skulle vara gifta. 

    Jag och syrran pratade lite om det här under pappas trettondgagsgrej, inte högt till alla, utan mellan oss. Men pappa hörde och började fråga om det. Så vi nämnde att vi skulle hyra hus och bjuda in till våran födelsedag. Jamen så kul, säger pappa då! Det tackar vi väl ja till direkt!! Och så vänder han sig till sin fru som står strax bredvid och berättar att de är bjudna till vår födelsedag i Sydfrankrike i sommar! Att viska hyra stort hus och allt.

    Jag och syrran blev helt stumma först, stirrade på varann. Jag kunde inte tro att det var sant. Hur kunde de tro att de var inbjudna? Att vi skulle vilja fira vår födelsedag med hans fru som alltid behandlat oss som skit. Som knappt ens brukar gratulera oss på födelsedagen, knappt svarar på tilltal när vi ses. Men nu passar det?

    Fan, nu måste vi komma på nåt sätt att säga att pappa och frun inte är medbjudna. Kanske pappa, men absolut inte frun. Det skulle bli så otrevligt om de kom, jag kan inte tänka mig ett värre scenario. Ska hon gå där och vara snorkig mot oss och mamma i två veckor på vår resa? Och att vi skulle bjuda henne på boende och allt? Jag står ut med henne max två timmar åt gången, max några gånger per år. Två veckor är helt otänkbart. Hjälp!

  • Svar på tråden Pappas fru tror att hon är inbjuden!
  • Anonym (Eviyn)
    Anonym (Fy) skrev 2018-01-16 16:21:30 följande:
    Tycker inte heller att det är nåt konstigt! Tycker ts och syskon kan bjuda till mer än vad de gör, resan nej okej, men bjuda till till ett mycket bättre liv, friskare. Slitsamma vad styvmor sa när de var tonåringar, nu är en ny tid. Acceptera läget, bjud ut pappan på lunch? Bjud hem till barnbarn. Bjud till för sina barns skull? Men acceptera att det är så här, deras tjurighet (väljer att byta ord då det tydligen är viktigt vilka ord vi beskriver saker) får inte pappan dem närmre. Den äter upp. Men tror inte de vill ta in detta. Man måste kunna så som du gör umgås för ett par timmar.
    Men pappa kommer inte på nån lunch med oss. Han kommer inte för att hälsa på barnbarnen. Och om vi föreslår en träff så har de aldrig tid.

    Alla vi syskon har i perioder försökt få till nåt slags relation med pappa i vuxen ålder. Särskilt när vi fick barn, jag och syrran, trodde vi ju att pappa skulle vilja träffa dem och finnas i deras liv. Men nej, all deras tid ägnas åt hennes barn och barnbarn och allt annat som hon bestämmer att de ska göra.

    Men sen förväntas vi alltid komma på den där trettondagsgrejen, för då ska fina familjen visas upp så att de ser lyckade och framgångsrika ut med sin storfamilj. Och när vi väl ses, de där få gångerna per år, så är pappas fru både snorkig och otrevlig. Det var inte bara då, när vi var tonåringar Det är nu, pågående, alltid när vi ses. Lite subtilt, så det inte går att ta riktigt på, men likaväl omöjligt att missa för den som varit med ett tag. 
  • Anonym (Fy)
    Anonym (Eviyn) skrev 2018-01-16 16:29:45 följande:

    Men pappa kommer inte på nån lunch med oss. Han kommer inte för att hälsa på barnbarnen. Och om vi föreslår en träff så har de aldrig tid.

    Alla vi syskon har i perioder försökt få till nåt slags relation med pappa i vuxen ålder. Särskilt när vi fick barn, jag och syrran, trodde vi ju att pappa skulle vilja träffa dem och finnas i deras liv. Men nej, all deras tid ägnas åt hennes barn och barnbarn och allt annat som hon bestämmer att de ska göra.

    Men sen förväntas vi alltid komma på den där trettondagsgrejen, för då ska fina familjen visas upp så att de ser lyckade och framgångsrika ut med sin storfamilj. Och när vi väl ses, de där få gångerna per år, så är pappas fru både snorkig och otrevlig. Det var inte bara då, när vi var tonåringar Det är nu, pågående, alltid när vi ses. Lite subtilt, så det inte går att ta riktigt på, men likaväl omöjligt att missa för den som varit med ett tag. 


    Fast du sa ju att hon fjäskar för er på vuxna dagar? Pga era karriärer och att ni inte köper det. Hur ska du ha det? Ts, du verkar ändra lite under skrivandets gång..
  • Anonym (Eviyn)
    Anonym (Fy) skrev 2018-01-16 16:35:59 följande:
    Fast du sa ju att hon fjäskar för er på vuxna dagar? Pga era karriärer och att ni inte köper det. Hur ska du ha det? Ts, du verkar ändra lite under skrivandets gång..
    Subtilt är det. När vi växte upp ville hon ju få det till att vi var så misslyckade att det inte skulle bli nåt av nån av oss. Nu kom ju det på skam eftersom vi har bra utbildningar och jobb. Hon vill gärna glida med lite på våra framgångar, prata om fina jobbet som ffa syrrans man har, låta som att hon har förtjänst i våra liv.

    Men samtidigt små eller stora elaka stick här och där, kommentarer om barnen, kommentarer om ens utseende, val i livet. Hon gillar syrrans och min man väldigt mycket, och iaf min man tyckte i början att min pappa och hans fru var så trevliga, men nu ser även han hur det egentligen är. 

    Hon fjäskar oftast inför andra och hugger sen när man är i enrum. Men så har det alltid varit, både då och nu. 
  • uteliveeee

    Jag tror nu TS att du gör rätt i att lämna tråden. Nu har du fått alla välgivande råd och du har själv gjort ett åstadkommande, ser inte att du har mer att hämta här nu.
    Tråden fylls alltmer av just dessa fl styvmammor som sliter sig i håret för att de inte var deras mans förstakälek och att han redan skaffat barn innan dem. De finns i alla trådar och det spelar ingen roll vad en styvmorsa än gör, så försöker de vända det till att hon är offret. 

  • Anonym (Tyra)
    Anonym (Fy) skrev 2018-01-16 16:35:59 följande:
    Fast du sa ju att hon fjäskar för er på vuxna dagar? Pga era karriärer och att ni inte köper det. Hur ska du ha det? Ts, du verkar ändra lite under skrivandets gång..
    Du borde nog fokusera på dina barns uppfostran och försöka ha som mål att slutligen bli en bra förälder åt dem istället (då det var det med att de käftar mot din man och du misslyckats med uppfostran). Kanske borde du lägga tid på det istället för att fantisera idéer om hur ts pappas fru är. Vi alla lever här en gång på jorden - välj att lägga ditt fokus på rätt saker, (dina barns uppfostran) så ska du nog se att de lyder din man och vad han nu gör mot dem kanske bakom din rygg. ;) 
  • molly50
    Anonym (Fy) skrev 2018-01-16 12:57:13 följande:
    Är alla verkligen olika värda i dina ögon? Den "kärringen" är någons kärlek! Hur har du det?
    Men är det någon här som har skrivit att pappan borde lämna sin fru?
    Inte vad jag har kunnat se.
    Bara att pappan borde prata med sin fru om dte här så hon kanske kan förstå och backa litegrann.

    När jag var 10 år dog min pappa. C:a 1 år senare träffade min mamma en ny man.
    En man som senare visade sig ha en sambo.
    Han utnyttjade alltså min mamma som var svag av sorg.
    Var det då fel av mig och min syster att försöka förmå vår mamma att göra slut med den här mannen?
    Mamma insåg till slut sitt misstag och gjorde själv slut,utan vår påverkan,ska sägas.
    Men tycker du att vi gjorde fel som försökte påverka henne till det?
    Carpe Diem
  • Anonym (Fy)
    Anonym (Eviyn) skrev 2018-01-16 17:04:45 följande:

    Subtilt är det. När vi växte upp ville hon ju få det till att vi var så misslyckade att det inte skulle bli nåt av nån av oss. Nu kom ju det på skam eftersom vi har bra utbildningar och jobb. Hon vill gärna glida med lite på våra framgångar, prata om fina jobbet som ffa syrrans man har, låta som att hon har förtjänst i våra liv.

    Men samtidigt små eller stora elaka stick här och där, kommentarer om barnen, kommentarer om ens utseende, val i livet. Hon gillar syrrans och min man väldigt mycket, och iaf min man tyckte i början att min pappa och hans fru var så trevliga, men nu ser även han hur det egentligen är. 

    Hon fjäskar oftast inför andra och hugger sen när man är i enrum. Men så har det alltid varit, både då och nu. 


    Inget du säger hänger ihop. Hoppas du hittar din inre frid. Låt frid vara med dig. Har du provat att gå i kyrkan? Där kan du hitta ett och annat lugnande medel. Kanske hittar du förlåtande.
  • molly50
    Anonym (Fy) skrev 2018-01-16 15:49:07 följande:
    Det talar för sig självt. Bitterheten har ätit upp dig, är hon verkligen värd det?

    Är TS bittter bara för att hon inte vill bjuda en människa hon ogillar på sin resa och födelsedagsfirande?
    Handen på hjärtat,hade du bjudit en sådan person på en resa eller en fest?


    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Fy) skrev 2018-01-16 16:21:02 följande:
    Tycker inte heller att det är nåt konstigt! Tycker ts och syskon kan bjuda till mer än vad de gör, resan nej okej, men bjuda till till ett mycket bättre liv, friskare. Slitsamma vad styvmor sa när de var tonåringar, nu är en ny tid. Acceptera läget, bjud ut pappan på lunch? Bjud hem till barnbarn. Bjud till för sina barns skull? Men acceptera att det är så här, deras tjurighet (väljer att byta ord då det tydligen är viktigt vilka ord vi beskriver saker) får inte pappan dem närmre. Den äter upp. Men tror inte de vill ta in detta. Man måste kunna så som du gör umgås för ett par timmar.
    Och TS kan väl umgås med dem i några timmar.
    Det har hon ju bevisat i och med trettondagsbjudningen.
    Men för att de ska kunna få en relation med sin pappa cå måste han också bjuda till. 
    Han är en vuxen man och det är hans ansvar lika mycket som TS och syskonens. Minst!
    Han måste också visa intresse för att vilja umgås med sina barn och barnbarn.
    Det ligger inte bara på TS och hennes syskon.
    När det gäller pappans fru så har de inga som helst skyldigheter gentemot henne.
    Hon har klart och tydligt visat var hon står och vad hon tycker om dem.
    Så varför ge henne fler chanser?
    Det finns det ingen anledning att göra.
    Hon verkar inte vara beredd att ge TS och hennes syskon och familjer en chans.
    Så varför ska hon få någon?
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Fy) skrev 2018-01-16 17:37:11 följande:
    Inget du säger hänger ihop. Hoppas du hittar din inre frid. Låt frid vara med dig. Har du provat att gå i kyrkan? Där kan du hitta ett och annat lugnande medel. Kanske hittar du förlåtande.
    Varför vill du så gärna få TS att framstå som syndabocken?
    Kan inte en förälder/styvförälder göra fel i dina ögon?
    Carpe Diem
Svar på tråden Pappas fru tror att hon är inbjuden!