Unga mammor (ni som fött i tonåren): hur är er relation till ert/era barn?

Det snackas en del om hur tonårsmammor ekonomiskt, psykiskt och tidsmässigt ska klara av att sköta om sitt/sina barn samt huruvida de får stöd och sympati av omgivningen.

Något jag länge varit nyfiken på dock: anta att barnet fyllt ett antal år (5+) och att ni lyckats skaffa er en stabil och någorlunda harmonisk tillvaro. Hurdan blir då er relation konkret till ert/era barn.

En person jag frågat hävdar att unga mammors förhållande till sina barn tenderar att avvika från övriga (varken positivt eller negativt, utan helt enkelt vara annorlunda) medan en annan menar att skillnaden är närmast försumbar i verkligheten.

Vore kul att läsa om era erfarenheter.