Mitt ex vägrar ge en förklaring

Jag tycker du låter farlig. Jag önskar ingen bli hjälpt av dig.

Om vi nu säger att det finns en hård sanning, så är det ingen naturlag att man hjälper genom att säga den i alla lägen. Innan man börjar gapa, behöver man t.ex. fundera på vilket tillstånd personen man vill hjälpa befinner sig i, hur mycket hen kan bära och fundera över troliga konsekvenser av sitt uttalande.

Oftast är det bästa att vänta in personen tills den själv förstår. Ibland kanske man behöver vara mer direkt, men man får aldrig lägga empatin och ödmjukheten åt sidan. "Dr Phil" är inte ett ideal, utan mer ett skräckexempel.

Den här jag-har-svaret-ideologin och man-blir-frisk-genom-att-rycka-upp-sig-filosofin låter som en dålig gör det själv-bok. Du skapar ingen allians genom att köra din tuffa-typ strategi och därför är den kass.

Hoppas att du hittar en väg mot ödmjukhet!

Till TS!

Jag är ledsen för att detta har hänt dig, och jag hoppas att du kan orka stå ut med allt det jobbiga du gått igenom. Jag kan bara hålla med i de råden du fått att acceptera det som är så svårt att acceptera, att din kille har valt att vända dig ryggen så brutalt, och som det verkar, till synes oförklarligt.

Förklaringen som han inte vill ge är givetvis, att hans kärlek till dig har försvunnit, men det är inte moraliskt ok att bara gå, utan förklaring. Hade han åtminstone träffat dig en gång och berättat varför det blev såhär, hade du fått möjlighet att förstå och bearbeta alltihop mer. Nu får du helt enkelt hitta din egen förklaring.

Jag har några möjliga förslag som delförklarar hans beteende, att fly fältet utan att ens säga yxskaft.
1. Han är konflikträdd, och vill glassa igenom livet utan att ta itu med jobbiga saker. Om detta är fallet, kommer han i slutänden missa många tillfällen att utvecklas och förlora många vänner och partner i onödan. Bra i så fall att du sluppit honom, för hade ni t.ex. fått barn, hade livet blivit ett riktigt helvete.

2. Han har en närhetsproblematik. Han kanske har problem med att komma någon tillräckligt nära, och när det sker får han kalla handen och agerar i panik och sticker iväg som en skållad råtta. Kanske kände han att ni i er relation hade kommit varandra så nära att hans rädsla för intimitet slog till. Synd om honom i så fall, för utan att ta itu med hans problem kommer han få relationsproblem och tomhet i sitt fortsatta liv.

3. Han har hittat någon annan. Förvånansvärt många agerar som tuvhoppare och ser relationer som en trappa där man hoppar till ena trappsteget för att sedan hoppa till ett annat. Hans dåliga samvete gör att han lägger locket på, och allt som du säger och gör påminner honom om vilket ruttet beteende han har haft mot dig. Det är inte omöjligt att han kommer fortsätta hoppa vidare på detta sätt och såra andra. Eller också är detta den enda gången och att han kommer bilda en längre relation med den nya. I vilket fall är det så svårt att du inte kan göra något åt det, och att du behöver hitta en väg ur din mardröm.

Mitt råd är tvärtemot många andras råd här, d.v.s. lev ut din sorg. Om det innebär att du dyker upp på hans jobb och ställer till en scen, eller pratar med alla du träffar om vilken dålig människa han är, så gör det. Sätt dig själv och dina behov i första rummet, och strunta i honom.Jag råder dig till att hellre vara arg än ledsen för ilskan är ändå mer konstruktiv som jag ser det.

Även om få av oss har haft ett så kallt avsked, så har många av oss varit i din belägenhet (att blivit lämnad) och vi vet vilken chock och smärta det innebär.

Ta hand om dig, och prata dig ur det!

Nja... Ts skrev ju såhär i ett inlägg: (vilket väl tyder på att TS inte är en stalker...)

Du resonerar som en flodhäst som vill bada i ett fågelbad.

Alternativt har du inte satt dig in i tråden och inte läst de väsentliga delarna av TS version, eller så har du en förvriden syn på hur man behandlar andra människor.

1. TS och exet hade varit ihop i FEM år. Älskat, varit förtroliga, och haft framtidsdrömmar tillsammans kan man antaga.
2. En dag (såvitt vi förstår från TS vittnesmål) tar exets utan synbar anledning och packar ihop sitt pick och pack och lämnar relationen utan någon förklaring till varför.
3. TS försöker givetvis kontakta denna kuf genom ett (i situationen kan jag tycka adekvat) antal sms och telefonsamtal som inte besvaras (förutom ett där han hotar med polisanmälan).

Det är en ganska extrem avståndsyttring som exet gör, så som man skulle behandla någon som mördat en nära släkting eller sparkat ens barn el. liknande. 

Det är enkelt att anta ett individualistiskt synsätt i en individualistiskt samhälle. Men faktum är att världen skulle bli betydligt sämre om alla strikt följde sina egna egoistiska behov, utan att bry sig om vad andra tyckte, tänkte eller kände.

Våldtäkter skulle öka, t.ex. utan moralisk kompass. Vi skulle sluta uppfostra andras barn, och det i sig skulle ge konsekvenser längre fram. Man skulle inte kunna fråga någon efter vägen, eftersom ingen skulle ha något att vinna på att svara. En sårad pojke i rännstenen skulle blöda till döds eftersom ingen skulle ringa efter ambulans. 

Min poäng är givetvis att vi har ett samvete, eller altruistiskt jag, eller på en kollektiv nivå moraliska regler i vårt samhälle. Vi tar därför hand om andra, åtminstone om det inte kostar oss själva särskilt mycket. Det är inte mycket begärt att man följer principen att inte ställa till för mycket djävulskap för andra om man kan undvika det. Om du tänker tillbaka på ett ögonblick i ditt liv när en annan människa utförde en altruistisk handling gentemot dig, förstår du säkert vad jag menar.

Det hade tagit TS ex 5 minuter att ge en förklaring i ett mail, sms, eller varför inte över en fika till varför han kommit fram till det vägval han valt. Du tycker att han agerat öppet och ärligt. Snarare som en böldsmittad råtta, lömskt och hänsynslöst.

Det går kanske inte att göra slut på ett sätt som upplevs som lustfyllt. Men det går att göra slut utan att skapa onödiga trauman i andra människors liv. Har man gått in i en relation har man ett moraliskt ansvar att avsluta relationen någorlunda anständigt, anser jag. Det tjänar vi alla på.

Man kan kräva en förklaring, för det är inte olagligt att kräva t.ex. anständighet av andra människor. Men däremot finns det ingen juridisk skyldighet för exet att uppfylla TS ev. krav ang. detta.

Det samma gäller väl (?) om någon håller på att förblöda till döds. Man har inte en juridisk skyldighet att hjälpa personen, även om den moraliska skyldigheten säger oss att vi ska det. 

Jag tänker att TS ska göra det som hon mår bäst av. Jag tänker att fortsatta konfrontationer med hennes ex, inte gör henne gott. Av den anledningen tycker jag hon ska släppa sina kontaktförsök med den pellejönsen, och koncentrera sig på att bearbeta hennes förlust, t.ex. med vänner och bekanta. Motionera och aktivera sig på alla tänkbara sätt brukar också vara hälsosamt.

Det finns kanske något gott som kan komma ur detta, nämligen en visdom om livet, relationer och människor. Jag tror säkert att TS kommer kunna förstå varför han lämnade, men det kommer hon att lista ut genom att bearbeta och analysera deras relation.

När hon sedan kommer ur detta kommer hon stå betydligt starkare, redo och fylld av livsvisdom. 

Pellejönsen kommer däremot fortfarande vara lika sorgligt konflikt- och empatilös som den lurk han tycks vara redan nu.