Mitt ex vägrar ge en förklaring

Och det kanske inte ens finns något enkelt svar.

Han har nog inga problem, troligen är han mest irriterad och kommer gå vidare utan problem. TS kommer komma över det, inte helt omöjligt att han inte står högt i kurs hos henne, men problemet ligger hos ts.

För mig är det helt främmande att över huvud taget göra så som ts gör. Jag har insett att det är slut och faktiskt accepterat den biten, även om jag varit förtvivlad, ledsen arg etc. Men att avkräva en förklaring har jag inte ens tanke på att göra.

Nu kunde man inte blocka när jag bröt sist, men han var en sådan som skulle ha förklaring (och förklaringarna dög inte heller, det räckte inte med att säga det enklaste att känslorna var slut utan det skulle vara varför etc).

Nåväl, hade jag kunnat blocka så hade jag gjort det, för det är förbaskat jobbigt att ha ett ex hängande efter.

Men svaret är väldigt uppenbart, han vill inte ha någon relation längre, nästa steg är att känslorna är slut, för det mesta räcker det inte om man hanterar personer som ts. För ofta vill de vetat varför, vad de gjort för fel.

Hade ts inte varit den typen, då hade det kanske räckt med ett sms, "när vi fått lite distans så skulle jag vilja träffa dig och få lite feedback om det är något jag gjort fel eller om det bara var känslorna som försvann"

Konflikträdsla är ett mänskligt drag och inget nationellt drag. Jag är rätt säker på att detta förekommer i alla länder, på alla kontinenter och alla kulturer. Och man har nog lika svårt att lösa problem oavsett om man är på savannen i Afrika, stäppen i Asien eller i Amazonas djungler (och krig hade inte funnits)

Kan vara konflikträdsla, det kan också vara att han helt enkelt är brutalt ärlig och skiter i hur hon mår. Hennes mående är ointressant.

Men oavsett som, ts ex kommer troligen inte agera annorlunda utifrån vad vi skriver här i tråden. Ts har två val, gå vidare och lägga honom åt sidan eller fortsätta älta och förvänta sig svar hon inte kommer få.

Hennes sorg är äkta och den behöver hon hantera, hon får vara arg och ledsen och de känslorna ska hon inte vara rädd för. En sak är säkert, är hon som är sund, så kommer hon gå vidare och släppa honom och må väldigt bra i framtiden.

Lyssna nu ordentligt; om någon timme efter timme, dag efter dag ringer, smsar och försöker ta kontakt med någon som INTE vill ha kontakt och som faktiskt mer eller mitt bett personen dra åt helvete så är det stalking! Oavsett om det är en vecka, några dagar eller ett halvår!

Var står det att ts skulle dra åt helvete, du påstår ju också saker som inte framkommer någonstans

Det enda svaret som kommit var ju följande

"Det är ditt bekymmer att du inte kommer över mig, lös det på egen hand"

Han har gjort slutt, du fortsätter att ta kontakt med honom genom att sms och ringa (stalker varning?) Och han ber det mer eller mindre dra åt helvete. Ge upp och gå vidare. Du kommer aldrig få något svar om varför han gjorde slut.

Jag klandrar inte TS för hennes sorg, däremot så försöker jag få henne att förstå att alla kan inte eller vill inte eller har inte förklaringar. Jag har också skrivit att jag har när den andra gjort slut, varit förtvivlad, ledsen arg etc. Men aldrig behövt någon förklaring, jag har väl accepterat att det var slut, även om mina känslor inte var där.

Det finns inte alltid förklaringar varför man vill avsluta en relation. Och det jag har förstått av de som kräver förklaringar, så har de ofta inte nöjt sig med en förklaring.

Förvarningar finns så gott som alltid, men man väljer ofta att blunda för dom.

Fast hur du än vrider på det, jag är rätt säker på att de allra flesta som får massor av sms och telefonsamtal från en person man bett inte ta kontakt upplever det obehagligt och ja, rent krasst, att förfölja en person på det sättet är en typ av stalking (sedan finns det värre sätt, absolut).

Att hon är förtvivlad och ledsen ger faktiskt inte henne "rättigheten" att envist ta kontakt med en person. Det var en som varit med om samma, som skrev att hon satt på händerna, för hon förstod att det var helt fel sätt att hantera det.

Vissa i den här tråden verkar inbilla sig att ett värdigt avslut på en relation är en rättighet. Det är det inte. Hur kasst det än är av TS ex att inte vilja kommunicera så är det inte OK att TS pushar med att försöka starta/upprätthålla en kommunikation.

Dessutom kanske TS bör fundera på vad hon skulle få ut av an förklaring. Vill TS verkligen höra att hennes avsugningar är så dåliga att han helt tappat sexlusten, att efter att ha lärt känna TS och hennes familj kommit fram till att han inte vill ha de generna i sina barn, att han helt enkelt har träffat en yngre bättre modell, att hon dödar all glädje och livslust med sitt eviga ältande och gnällande, att han inte tål att gafflarna ligger i det facket i besticklådan, eller vad det nu är som finns i botten?

Jag har utgått från att TS är mer eller mindre normalbegåvad. Men om hon som du verkar vilja påvisa har begränsningar i sin mentala förmåga så kan jag visst hjälpa...

1) Ring inte.

2) SMSa inte

3) maila inte

4) messa inte på FB, snap, insta, m. fl. andra kanaler.

För det första skrev jag inte det är normalt, det jag skrev var att en annan i tråden har varit i den situationen och satt på händerna.

Nej, jag anser inte det är normalt att bombarderar en med samtal och sms, jag har inte gjort det (och har jag ringt ofta då har det varit väldigt viktig information som ska fram).

Vad ts ska göra, andas, andas och åter andas. ta hand om sig själv, sörja och gå vidare.

Jag förstår att det känns hårt, men kanske är de sanna skälen ännu hårdare att höra? Om han inte orkar ljuga ihop något trams om" det är inte dej det är fel på" eller " jag är inte redo för en så fin tjej " så väljer han att tiga. Så det är bara att bita ihop och gå vidare hur jobbigt det än känns. Folk har olika lätt att prata känslor och i det här fallet skulle det troligen bli väldigt känsloladdat och anklagande från båda håll.