Jag hade svårt att sluta med barn 1, men drog ner kraftigt (från 1,5 p om dagen till ca 3-4cigg/dygn och halvvägs in sluta jag helt) jag fick igångsättning på bf+13. Pojken är nu 13 år och har vart helt frisk och stabil.
MEN min syster rökte som vanligt under sina tre graviditeter.
barn 1 föddes på bf+2, till synes frisk men det konstaterades att han hade förkylningsastma / barnastma som liten och nu är han 12 år och har "vanlig astma".
barn 2: Född kring beräknad dag, till synes frisk. Men vid 6 års ålder började misstankar om adhd och han är nu 10 år och har fått sin diagnos ADHD. Han har konsentrationssvårigheter och hyperaktiv.
Barn 3: född en vecka tidig, till synes frisk. Hon verkar vara frisk men hon är bara fem år gammal.
Just ovannämnda diagnoser är mer vanligt förekommande bland rökande mammor. Om det är slumpen/genetik eller rökningen som orsakat det kan jag inte uttala mig om. Men frågan är om man är beredd på att ta risken? Alla dessa utredningar, sjukhusbesök och energi hon lagt ner på sina söner kanske hon hade kunnat slippa? I dessa coronatider känns det än viktigare att ha bra syresättning för båda mamma och barn, och tänk pengarna man kan spara på att fimpa. Det är kämpigt som fasen när man har ett inbitet beroende och framför allt vanan, men nikotinbegäret försvinner på mindre än en vecka. Vad är ca 4-5 dagars kämpande i det stora hela? Det finsn mycket hjälpmedel at ta till och även laserbehandling som ska funka väldigt bra. Det är aldrig för sent att fimpa för gott.