När krisade ni som värst efter otrohet

Denna fråga har vi ju brottats med hur länge som helst. Jag tycker personligen logiken är enkel.

1. Om man har gått över gränsen en gång, har man visat att spärrarna inte finns och ett okejande om fortsättning är därmed också ett okejande om att gå över gränsen igen. Det var nämligen ingen rocket science att man inte skulle vara otrogen första gången.

2. Det krävs nog en enormt stark människa för att bevara tilliten tillräckligt mycket efter ett svek. Att aldrig vara misstänksam? Att ha kvar samma känslor eller tillräckligt starka. Otrohet är en typ av psykisk misshandel som sätter spår som jag tror aldrig kan läka.

3. Av vilken anledning skulle fylleligget vara mer ok än det med känslor? Man går över gränser i båda fallen. Och om man inte kan låta bli att gå över gränser när man dricker alkohol ska man inte dricka alkohol. Det lär man sig första gångerna man är full i 20-årsåldern. Och att komma med såna ursäkter när man är 30 eller äldre är ju bara tecken på extrem omognad och får ännu fler varningsklockor att ringa.

4. Att stanna för barnens skull? Det finns inga vetenskapliga belägg för att barn mår bättre för att man stannar för deras skull, i ett dysfunktionellt förhållande. Tvärtom finns det forskarrapporter som visar att det ENDA som är bättre än att barn blir skilsmässobarn är att de lever med föräldrar som är lyckliga tillsammans och också kan ge dem en bra förebild om hur ett förhållande ska fungera. 

5. Så... om man pratar igenom denna del av förhållandet direkt man träffas vet man ju vad som gäller. Det krävs ganska mycket för att man ska gå hela vägen att bli otrogen fysiskt och även bara "i sinnet". Det går att lära sig se en partners bästa sidor, glädjas av det man en gång fick ha vid sin sida och som man till största delen alltid kommer att ha om man håller ihop. Om det inte passar och man vill ha något fräschare, mer spännande eller roligare, kan man väl ta sitt vuxenansvar och gå innan man misshandlar sin livspartner psykiskt och skapar sår som kan ta flera år att läka. Eller?

Ledsen men det lär inte fungera i längden, för är det två saker som inte hör ihop så är det "kärlek och rädsla". Ni drar er undan sanningen, är rädda för att gräva i den. Och så kommer kärleken stå kvar utanför dörren, och det kommer era barn märka. Varje dag.