Inlägg från: Anonym (Anonym3) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Anonym3)

    När krisade ni som värst efter otrohet

    Ensombryrsig skrev 2018-02-15 11:23:32 följande:
    Det kan säkert vara ett alternativ för många. Testa att leva isär ett tag, känna hur det känns. Lite "vet inte vad man saknar förrän man förlorat det"-tänk.

    För min/vår skull, tror jag tyvärr att det inte kommer hjälpa alls.
    I och med att hon gjort detta två gånger nu (vad jag vet), med samma man, och så beräknande och länge, vet jag inte vad bo i sär skulle göra för oss.
    Hon har flera ggr skrivit till honom att hon visste vad hon riskerade och hur det kunde sluta. Men hon tyckte att det var värt det. Och hon visar ju det genom att gå tillbaka till honom en andra gång. Och i 3,5 år. Hur ska bo isär hjälpa då?
    Jag tror tyvärr att jag måste inse att han står högre i kurs än vad jag gör, även om hon lever med mig fortfarande. Och samma sak här; jag kommer aldrig att veta varför hon gör det. Är det för att hon verkligen älskar mig på det sättet och vill leva med mig? eller är jag bra att ha, tills hennes ex lämnar sin fru? Är det för tryggheten och det praktiska?   Jag kommer aldrig känna att jag vet vilket. Jag kan bara välja att tro på det ena eller det andra. Och efter det hon gjort, är där inte så många alternativ.

    Nu är inte detta min tråd, så jag ber om ursäkt för att jag skriver så mycket om min egen situation.
    Jag hoppas bara att min öppenhet kring den, kan hjälpa någon i liknande situation.
    Min fru och älskaren, skrev totalt runt 30 000 mail till varandra, nu den andra rundan. Och då har vi inte räknat med alla Messenger-meddelanden, samtal, chats, osv.
    Innehållet var blandat. Ofta med väldigt mycket känslor.
    Texten nedan skrev min fru till honom en dag när de diskuterade huruvida de var otrogna eller inte. Hon tyckte att han visade för lite känslor och "bara" var intresserad av sex. En av alla texter som ligger till grund för att jag inte tror att bo i sär kommer hjälpa något.

    "Det känns som ett slag i magen när du skriver att du förnekar att vi är otrogna. Jag är i allra högsta grad otrogen mot min man och är en dålig förebild för mina barn. Men det är ett val jag gjorde tillsammans med dig innan allt blev fel. Och när vi tog det beslutet så hoppade jag rätt ut i känslohavet. Och nu är jag ensam där... För du förnekar och väljer annat... (hans fru, menar hon här)
    Och här är jag. Otrogen och glad över mitt beslut att vara det. För det är det som gör mig lycklig. Du är värd det. För mig är du viktigare än allt det där andra."

    Tankar kring det?
    Är där någon som inte förstår att jag känner att vi inte kan vara rätt för varandra?
    Och detta är bara en text av 1000-tals med liknande kärleks- och känsloutfall.
    Men min fru gav mig historien att det aldrig var några känslor inblandade.

    Ni skulle bara se vad hon skrev i sina egna anteckningar...
    Har polletten äntligen börjat ramla ner i dig?...Efter alla hundratals råd att lämna eller konfrontera.

    Ja, jag har följt din tråd både här och på andra platser, och du har konsekvent vägrat/inte varit mogen, att följa andras råd.
    Folk som haft sympatier för din situation, har till slut tröttnat på din obeslutsamhet och besviket slutat skriva/svara.

    Det är bara att gratulera om du börjar komma till ett beslut. Jag har full förståelse för din obeslutsamhet, för det är oftast inget lätt beslut att ta. Men nån gång måste bara koppen rinna över.

    Men... Jag skulle inte avsluta med att bara "rinna ut genom dörren", utan en MEGA KONFRONTATION !!!
    Hon är faktiskt skyldig dig en förklaring till allt svek. 
  • Anonym (Anonym3)
    Ensombryrsig skrev 2018-02-15 14:12:09 följande:
    Jag vet inte vem du är. Men tack snälla, för att du följt mig genom alla forum och alla trådar. Som jag skrivit så ofta, så vet jag hur tröstlöst velig jag har varit och är. Men jag lovar att inga råd eller tips, har gått mig förbi. Inte överhuvudtaget.
    Men jag har befunnit mig i en väldigt djup och mörk förnekelse. Det gör jag fortfarande men saker går upp för mig mer och mer. Tack och lov!
    Under tiden, kan jag kanske berätta denna historia för andra, för att de ska veta vad som kan hända om man låter handligsförlamningen gå för långt.

    Jag får se hur det slutar. Jag är inte mycket för att bråka. Ett uppbrott kommer att ske dels för vad hon har gjort. Men också för hennes känslor, som uppenbarligen får henne till att göra idiot-saker. Vi behöver inte bråka eller konfronteras om det. Det kommer hon att förstå ändå. Men känner jag min fru rätt, så kommer det ta hus i helvetet.
    Då får vi bara hoppas att jag är stark nog att stå emot...

    Tack för att du fortfarande följer mig
    Jo man väntar ju med spänning på om du skall ta mod till dig och göra slag i saken. Även om man stundtals tröttnat på din ovilja att ställa din fru mot väggen.

    Så många olika tips vet jag inte heller om du fått. I stort sett bara två...Lämna eller konfrontera.
    Jag har all förståelse för att det är svårt att agera. Speciellt efter ett så långt förhållande som ert. Dessutom med två barn att ta hänsyn till. Men...Jag tycker i ditt fall, är inte konfrontera att bråka.

    För att kunna gå vidare utan att ha detta i tankarna hela tiden, kan du inte bara bygga upp egna fantasier om vad som hänt, och vad breven du nämner har betytt. Du måste ha fram fakta. Sen... När du är nöjd  med den informationen du fått. Då kan du jobba med hur du känner, och vad du vill med resten av livet.
    Skit i om hon går i taket. Du vet vad du vet, och hon är faktiskt skyldig dig ärliga svar.
  • Anonym (Anonym3)
    Sayyesorno skrev 2018-05-21 16:39:21 följande:

    Hej

    Tråkigt o höra.

    Du kommer tyvärr aldrig komma över det.

    Enda som stoppar dig är ert barn nu.

    Sitter i ungefär samma sits som dig. Fick veta att min sambo hade en annan vid sidan av i ca 6 månader och detta fick ja veta för ca 1 år sen.

    Det hände för ca 15 år sen och ja fick veta det för ca 1 år sen. Är helt knäckt men försöker hålla ihop pga av våra barn. Men inser nog snart att det inte går.

    För kan de ljuga om sånt så kan sånna as ljuga om allt möjligt.

    Så. Mitt råd spring så fort du kan ifrån din sambo.

    En gång otrogen alltid otrogen. Tyvärr


    Hur fick du reda på det efter så lång tid ??
  • Anonym (Anonym3)
    Sayyesorno skrev 2018-05-23 13:41:11 följande:
    Ja du lång historia, kan ta det över meddelande om du vill veta.

    Säger så här man ska inte lita på någon i dagens samhälle tyvärr. Oavsett vem det är så. Ser alla till att tjäna på en och utnyttja en till max.
    Ja, du får gärna ta det över meddelande, men det hade säkert varit nyttigt för alla som tror att det aldrig kommer fram att höra..
  • Anonym (Anonym3)
    Sayyesorno skrev 2018-05-23 15:04:47 följande:
    Yes men då kanske de listar ut vem vi är.

    Du är annonym så kan ej skicka till dig.
    Är inte du anonym?
    Vem skulle kunna lista ut vem ni är?
    F.ö. vet jag inte hur jag skall göra för att du skall kunna skicka meddelande till mig.
  • Anonym (Anonym3)
    Sayyesorno skrev 2018-05-23 17:53:32 följande:
    Ja är ju anonym så sätt. Men skulle ja lägg upp allt hur det gått till så kanske är det någon som läser o fattar att det är vi. För en hel del vänner vet om detta.

    Har du ett konton så ska du kunna skicka det privat till mig här. Men förresten varför vill du veta hur ja fick reda på det?
    Nja..dels ett rent allmänt intresse, men också en lärdom som man kan få nytta av om man skulle hamna i en sådan situation.
    Sen är det lite speciellt att få reda på en sådan sak 14 år efter att det hänt. Jag menar...Har man kunnat ha det hemligt i 14 år, varför kan man då inte hålla det hemligt i all evighet. Du avslutar också ditt inlägg med , "en gång otrogen, alltid otrogen. Jag kan bara erinra mig om ett fall här på FL som liknar det. Därför blev jag intresserad om ni kanske var samma par.
    Jag har alltså inget egenintresse i din historia så om du inte vill skriva förstår jag det.
  • Anonym (Anonym3)
    Sayyesorno skrev 2018-05-23 18:32:55 följande:
    Ok förstår hur du menar får fundera. Hm intresserat kan du länka. Till det? Du menar att person skrev att Hen varit otrogen mot sin partner o erkänt det efter så många år? O du har läst det här?
    Nej, personen har blivit bedragen av sin fru för 15-17 år sedan. Den hon bedrog honom med var hans bästa kompis.
    Nu har det tydligen hänt igen med hennes chef och dom ligger i skilsmässa.
    Vet inte om det är schysst att outa denna tråden. Du kan säkert hitta den själv. Uppdateringen är bara ett par veckor gammal.
  • Anonym (Anonym3)
    Sayyesorno skrev 2018-05-23 20:13:30 följande:
    Ok, vi är inte gifta så det gäller inte oss denna tråden.

    Ja är också killen i förhållandet som den mannen.

    Känns som att vi killar är mer förlåtande o vill få det o funka än vad kvinnorna är. Kanske har ja fel. Läser man här på familjeliv så ser det ut så.

    Hur och varför hon erkänt otroheten efter så många år så är det bara hon som vet egentliga svaret. Men har kommit fram nya saker efter det som ja inte så gärna skriver här av olika anledningar.
    Svårt att föra ett samtal när du inte kan tala öppet. Missförstå mig inte, jag förstår att du inte vill outa dig här.

    Jag tror också att vi killar...kanske inte är mer förlåtande, men mera rädda att förlora tryggheten i att vara en familj och ha en, kalla det en soal mate, som vi kan vara oss själva tillsammans med... känslosamma, utan skal.
    Vi män har ju sällan den förmågan att vara öppna och tala om våra problem till skillnad från kvinnorna. Kvinnor har oftast även ett mycket större nätverk medans vi män oftast blir väldigt ensamma med våra tankar, åtminstånde när man kommer upp i medelåldern.
    Visst vi kan ut och ta en öl med kompisar, men vi talar inte gärna om tunga saker.

    Får jag fråga...Har ni barn tillsammans? Det är enligt min åsikt ännu en sak som kvinnor har en fördel av. Oftast...säger inte alltid...står barnen mamman närmare än pappan. Kanske av naturliga orsaker, och säkert inget fel i det, men pappan har oftast en brantare uppförsbacke i relationen till barnen än mamman.

    Du har alltså vetat om din frus eskapader för 14 år sedan i ett år, men det verkar inte som ni haft ett riktigt snack om detta, utan det har kommit fram nya saker...
    Det ligger mycket i det (Älskarinna 08) ovan skriver.
  • Anonym (Anonym3)
    Sayyesorno skrev 2018-05-24 01:17:23 följande:
    Ja du, vi har barn.

    Ja kan prata känslor med mina riktiga vänner och det har jag gjort efter detta som hänt.

    Alla jag pratat med har sagt dumpa henne. Hon är inte värd dig. Kan man dölja en sån sak så länge ja vad mer finns?

    Ja vet inte oavsett vad mer finns så skulle ja inte dumpa henne pga av otrohet även om det skulle hända imorgon. Sex är en sak o kärlek något helt annat.

    Vi har har pratat ut en hel om allt som hänt men inte riktigt helt om du förstår hur jag menar.

    Det som gör mest ont är att hon dolt det så länge o erkänner det sen. Hade heller velat vara utan den sanningen. Är nog rädd att det ska komma mer o att detta är en lätt version på vad som komma skall.

    Tror vi killar tänker på förhållande på ett helt annat sätt än tjejer gör faktiskt. Alla är inte likadan men så känns det för mig och efter alla ihop med min tjej så skulle ja som sagt inte dumpa henne pga av otrohet.

    Men skulle hon säga ja älskar dig inte mer då har man förlorat henne för alltid kännslor är en sak som sagt o sex är en annan sak.
    Skickat meddelande.
Svar på tråden När krisade ni som värst efter otrohet