Skulle du kunna ligga med mig och vem är du?

Nu har jag kommit till den punkten att jag måste ha en älskare!!

Jag har en sambo och vi är ihop av bekvämlighetsskäl.

Men jag saknar kärlek, passion och åtrå. Har inte kysst en man på 6 år!! Har 6 med min sambo utan att kyssa honom!! Lång historia! Men nu börjar jag känna igen.

Jag är 35 år, glad och ser ok ut. Har bra arbete och inkomst. Är en vettig person men haft lite otur.

Skulle du kunna ha ett förhållande med en sån som jag?

Menar nog inte förhållande utan mer kk.

De flesta i min ålder har barn liksom jag och jag är inte ett dugg intresserad av att involvera mig i andras barn eller att någon blir involverad i mina barns liv.

När barnen flyttat hemifrån och har egna liv kommer jag kunna ta andra beslut.

Men Varför försvinner respekten för mig som några av er säger? Finns det inte förståelse för att livet ibland inte blev som man tänkt sig?

Men om vi vänder på det hela...du träffar inte någon som har låga tankar om sig själv utan någon som vill ge barnen den trygghet det innebär att växa upp med två föräldrar som är goda vänner och lever ett bra liv.

Du träffar inte någon som inte bryr sig om sitt mående utan bryr sig mer om barnens mående.

Gubben hemma har inte riktigt kommit dit än att han vill att vi delar på oss. Jag har inte hjärta att såra honom utan vill att ett uppbrott ska vara i samförstånd. Påkommen otrohet skulle också såra såklart..

Min förhoppning är att han också ska vilja att vi går skilda vägar.

Men håller ni inte med om att detta med barn gör saken värre??

Vad är värst?? Att följa sina lustar och jaga sin lycka eller att barnen får växa upp med två närvarande föräldrar? Vi är inte så kärlekslösa tänker jag. Mest vänskapliga bara.

Jag har diskuterat ett öppet förhållande och han har sagt nej till det.

Jag är rädd för att bli ensam ja. Rädd för att inte hitta någon som jag blir kör i och som blir kär i mig. Rädd för att inte leva lika bra på en inkomst och rädd för vad alla andra ska tycka.

Finns det ingen möjlighet att man träffar en man på fel sätt men som slutar på rätt sätt?

Min situation liknar din, även om det för vår del har gått betydligt längre. Vi har inte ens sex längre, sedan många år tillbaka och våra barn börjar bli stora. 
Jag har full förståelse för dina tankar och känslor. Jag har valt att inte vara otrogen. För en man är det rätt enkelt eftersom kvinnor sällan tar ordentliga initiativ. Så länge inte vi själva tar de avgörande stegen så händer inget. Men risken att jag skulle ge efter om tillfälle bjöds är stor. Och jag skulle inte ha det minsta dåliga samvete för det. 
Varför ska jag bekymra mig över att jag ägnar mig åt en aktivitet som min fru inte är det minsta intresserad av? 

I sådana här trådar dyker det alltid upp en kör som hävdar att saken är enkel; antingen lämnar du eller så finner du dig i att inte ha ett (tillfredsställande) sexliv.
Jag skräms ibland av insikten att jag troligen aldrig mer kommer att ha sex i mitt liv om jag inte lämnar min fru eller är otrogen. Men den känslan kommer kören av moralister aldrig att ens försöka förstå. Den part som inte bryr sig om din längtan efter närhet och kyssar kommer aldrig att få kritik av denna kör. Men du kommer att sablas ned för att de tankar du tänker. Dessa människor lever i en svartvit värld där saker är enkla och okomplicerade och det enklaste de kan tänka sig är att bryta ett förhållande. Att det finns barn med i bilden, eller att det kanske till och med finns känslor för den parten som är ointresserad av sex, är inget som passar i körens ekvation.

Vi som har hamnat i den här typen situation vet att det inte är fullt så enkelt som kören av moralister vill få det till.

På frågan om jag skulle kunna ligga med dig svarar jag: Om jag skulle söka sex utanför mitt sexlösa äktenskap så skulle det vara med en som du, som är i en situation liknande min egen och förstår läget. Till syvende og sidst skulle dock frågan avgöras av vem du är som person. Även om det handlar om en affär vid sidan av, vill jag att det ska vara med en person som jag finner attraktiv, även när det gäller personligheten.