Hur många syskon

En sex år yngre bror. Jag hade gärna haft ett till syskon. Jag är mer som en extramamma till min bror eftersom han har flera funktionshinder.

Mina flickor är det drygt tre år mellan. Jag tror att de kommer att få roligt ihop när lillasyster börjar prata.

Nej, det handlar det inte om. Hade jag inte skaffat ett enda barn hade det ändå inte blivit några efter 22, inte för henne heller.

Så ni hamnar i klimakteriet när ni fyller 22 ???

Kort och gott, ja.

Har en helbror som är 5 år yngre, vi har alltid stått varann nära. Har tre äldre halvsyskon (6 och 3 år äldre än mig) vi brukade träffas varannan helg och varje lov.

Har även tre yngre halvsyskon (19, 23 och 32 år yngre än mig) samt ett till på väg, men de är alla yngre än mina egna barn så har aldrig haft någon syskonrelation med dem.

Låter hemskt

Nej, ökad risk för allt möjligt från bröstcancer till benskörhet är inte skoj, men att det upptäcktes i tid har ändå gjort att jag fått två (biologiska) barn.

Har 8 syskon och blev aldrig sedd av mina föräldrar som barn(vi har ingen bra kontakt idag heller). Vissa av syskonen har jag bättre kontakt med än de andra.

Vi är pojke född 92, flicka född 94, flicka född 96(jag), pojke född 00, pojke född 00, pojke född 08, flicka född 12, pojke född 15. och en pojke som föddes december 17. Förstår inte hur man kan vara så självisk och skaffa så många barn när man inte tar hand om barnen man har ordentligt.

Har ett syskon som är ett år yngre än mig och som jag växte upp med. Vi hade glädje av varandra som barn och lekte mycket tillsammans, men nu som vuxna får detta syskon mig mest att må dåligt pga sitt oengagemang. Har även tre småsyskon som är 16-20 år yngre än mig. Särskilt den äldsta och jag står varandra nära när vi väl ses och jag hoppas att min relation till alla tre kommer bli bättre ju äldre de blir och när de också är vuxna.

Just nu trivs jag med den mängd syskon jag har, men det var jobbigt särskilt när de två yngsta kom eftersom jag pga det kände mig bortprioriterad.

Tusen tack för svar!

Två äldre bröder och en yngre. 1 år mellan de äldsta, sedan 2 år till mig och 4 år till den yngste. Vi tre äldsta som kom ganska tätt, vi gjorde mycket tillsammans i barndomen men inte i tonåren (då tyckte de jag var en barnunge). Glappet till den yngste däremot var lite för stort, så han hamnade lite utanför och var alltid "för liten".

Jag gillade att ha tre syskon, men jag slutade aldrig tjata om att få en lillasyster också. Ville inte vara ensam tjej bland pojkarna.

Jag är ensambarn, när jag var yngre saknade jag inte syskon men nu i vuxen ålder när jag själv har barn så saknar jag det. Hade hemskt gärna velat bli faster eller moster och ha ett syskon eller två.
Tycker det är jättetråkigt att inte ha det idag, men jag vet ju att det är rena miraklet att jag själv blev till då min mamma rent medicinskt sätt inte ens skulle kunna bli gravid, så jag är glad över det jag har.