Mannen måste sova i samma rum som bonusbarnet

Om vi tre ska sova i samma säng blir det trångt:/ och barnet vill alltid sova i mitten. Jag känner att min man och jag har knappt tid för varandra så att få det här typen av närhet är viktigt. Vi har fått kämpa med att lära bonusbarnet att sova i sin egen säng. Vill inte att vi ska hamna på ruta 1 igen.

Bonusbarnets trygghet är viktigare än ditt behov av att knulla din man.

Barnen välbefinnande är ALLTID viktigare än någon vuxens behov att "skratta tillsammans, planera nästa dag, diskutera problem eller gosa, eller ha sex, eller pusta ut".  Har de vuxna inte fattat att barn/bebisar kräver mycket och att de förmodligen inte kommer ha tid eller energi eller möjlighet att sova, duscha eller gå på toa ifred under minst ett år så är det föräldrarnas problem, inte barnets.

De(n) vuxnas behov av "återhämtning" får aldrig gå ut över barnets behov av trygghet. Är TS m. fl. inte kapabla att ge existerande barn trygghet så får de kontakta soc och få hjälp med hur de ska hantera sin(a) roll(er) som förälder. Hade förmodligen varit bättre för barnet på lång sikt att bli förflyttad till en familj som faktiskt älskar barnet och vill barnets bästa oavsett allt, och som inte förskjuter barnet för en "ny glittrande liten bebis" skull.

Så där ja. Där fick "eliten" luft i lungorna. Klart du måste mästras till tystnad. "Barnen är alltid viktigast". För det visste du ju inte redan, du är ju bara en elak styvmor, bara måste vara det. Klart du låter ett barn gråta ensam medan du och pappan har hett sex. (För på nåt sätt kan du säkert förvränga pappan att gå med på det.) Idioter!

Jag har tyvärr inga bra råd till dig men jag förstår dilemmat du har. Kanske handlar det bara om en kort period i och med den stora förändringen. Vad är hen rädd för? Hur lyckades ni förra gången? Vilka andra stunder kan du och mannen ha närhet?

Fast trygghet handlar väl om en helhet och inte om att sova i egen säng eller ej.
Har man grundtryggheten så är sova i egen säng i eget rum inga problem.
Nu blir det en grej av att inte somna och sova själv i eget rum och helt ärligt så håller jag med en gammal granne som sa att barn är små djävlar med horn som testar sina föräldrar till bristningsgränsen.
Och det är trygga barn som testar till bristningsgränsen där de känner sig älskade och vet att en motgång inte gör dem oälskade.
Självklart testar bonusbarnet och eftersom pappan viker sig så fortsätter barnet. Om man lär barnet att det inte är farligt så känner barnet trygghet i det och klarar av att sova själv.