Vi ska gifta oss i hemlighet!

Jag skulle nog säga att hälften av de jag känner har gift sig utan gäster, hälften har gjort det med gäster och samtliga har kunnat behålla sina relationer.
Vi fick reda på att brorsan gift sig med ett mail med en bild. Det var bara dom två och vittnena.
Om en relation tar skada på grund att någon gifter sig utan fest, då är det nog ingen relation att bygga vidare på.
Misstänker att de flesta som gör detta gör det för det juridiska, dvs för paret som så är det ingen jättegrej

Fast det var exakt vad t.ex min bror gjorde, min svåger gjorde exakt samma sak. Svärmor gifte sig också utan att någon fick reda på det.
Nej, jag ser inte det som en stor grej att inte tala om det. För dom som ser bröllopet/vigseln som en stor sak, de kommer också se till att tala om det för de berörda.
De som inte gör det, det ser det inte alls på samma sätt som t.ex du. De kanske tycker det är privat, de kanske inte ens ser det mer än "ett måste för det juridiska".
Om det blir dåliga relationer efter något sådant, så skulle jag nog säga att problemet ligger hos de som inte accepterar parets vilja.

Men ärligt sagt, vad har andra med det att göra? Inte ett smack faktiskt. För mig t.ex är äktenskapet en juridisk instituton (även om jag älskar att gå på bröllop). Jag har all respekt för de som verkligen vill fira detta, men lika mycket respekt för de som anser att det är en privatsak som endast berör de inblandade personerna.
Nej, ärligt sagt, det är faktiskt ingenting som han har rätt att bli sur på.

Självklart inte bestämmer jag inte över andras känslor, men jag kan inte rå för det att jag tycker det är mer pinsamt hos den som tar illa vid sig för att inte få all information om andra och anser sig ha rätten att förstöra relationen.
Men å andra sidan, om jag hade en sådan person i min närhet, så hade jag mer varit glad att personen försvann från mitt liv.

Sedan om relationer kräver kompromisser, det beror på. Nära relationer (när man lever ihop) då kan man absolut behöva jämka. Men annars så anser jag att relationer bygger på frivillighet, så nej, jag kompromissar inte om mitt privatliv (som jag faktiskt anser att äktenskapet, att köpa hus, skaffa barn etc) med folk som inte berörs av mina beslut när det gäller mitt privatliv.

Ett äktenskap berörs endast av de två (och eventuella barn) som ingår i detta. Hur man väljer att ingå i detta behöver man inte kompromissa med utomstående om, varken syskon, föräldrar eller andra släktingar, vänner etc berörs av detta.
För en del är det en stor sak som man delar vidare av, för andra är det en privatsak som de föredrar att hantera mellan endast de berörda.

För övrigt så berättade vi först efter halva graviditeten att vi skulle ha barn för mamma, svärmor och svärfar, ingen som tog illa vid sig där inte

Angående äktenskapet så tycker jag ingenting, men däremot har jag noll problem med hur andra hantera detta. Vill de ha en stor fest, göra det till en jättegrej, så är jag OK med det. Vill de inte berätta något och vill göra det som en privat sak, så har jag inga problem med det heller. Jag respektar deras önskan och finns inte i min värld att varken sura eller ställa till med scener för att de inte sagt något.

Det är deras val och jag skulle aldrig se det som att kompromissa att köra över andras gränser och kräva/förvänta mig att de ska tala om vad de gör för beslut, varken stora eller små.

Mina vänner berättar precis hur mycket/lite de vill för mig och jag förblir deras vänner ändå.
Däremot skulle jag fasa ut en vän som ställde krav på mig för att vara min vän, min vänskap med mina vänner är väldigt kravlösa (men så har jag vänner sedan över 40 år tillbaka)