Tror ni att ni kommer hitta kärleken?

Nej.

Inte efter att ha blivit bedragen till att efter flera år våga lita på någon igen och på nytt bli bedragen.

Ger mig inte in i det igen när det krävs så lite att förstöra något som byggts upp så länge...

Man kan alltid prova med nätdejting, men ännu bättre är det att försöka via fritidsaktiviteter. Prova med att engagera dig i olika saker. Det kan vara ett politiskt parti eller annat. Om du kan engagera dig i något meningsfullt - där finns det många kvinnor med ideal som blir snabbt imponerade av sånt. Mycket bättre än idrottsaktiviteter eller kurser - där får man inte så lätt personlig kontakt.

En viktigt orsak till att det är så svårt numera är att man inte gör så mycket tillsammans med andra människor i vardagen numera. Så du får försöka söka dig till dem aktiviteter som finns. Och det gör intryck på kvinnor - t.ex. om en man engagerar sig för något som barn eller djur, sånt borde egentligen vara den optimala idén. Men, du måste naturligtvis ha ett verkligt intresse, annars är det bara på låtsas och det lär ju märkas.

Nej. Känns rätt osannolikt att jag ska träffa någon nu.

Vore roligt om det hände,men har ettbra liv oavsett.

Varför? Hur gammal är du? Jag frågar för attdu får det att låta att du inte har så mycket tid kvar?

40 plus. Föehoppningsvis har jag mycket tid kvar i livet. Har varit singel i många år och inte varit i närheten av att träffa någon. Är sällan i sammanhang där jag ens träffar singelmän, har haft ungefär samma umgänge i många år och träffar inte så mycket nytt folk. Har ett liv med heltidsjobb och barn med extra behov osv, så känns inte så aktuellt. Men det är klart att möjligheten finns, men inget som jag tänker på som nåt jag eftersträvar. Har som sagt ett liv jag trivs med ändå.

Kärlek känner jag för all möjligt och inte bara en partner.

När det gäller livslång kärlekspartner så tror jag inte.
Jag vet.
Den finns i allra högsta grad.
Och jag är tacksam att jag har det.

Kontaktannonser och dejtingappar tror jag däremot inte på.
Det är bara desperata som söker andra desperata, som gjort sig både blinda och döva inför alla små tecken säger att de inte passar ihop.

Fattar inte hur folk orkar hålla på och byta fru. Måste bli oerhört mycket jobb och kostnader helt i onödan.

Parrelationen är det bästa sättet att leva.

Min förra sambo gjorde det. Drog en massa lögner och bytte rakt av. Ljög för sina vänner och familj med. Då hade vi inte bott ihop så länge för den delen. Jag tog vara på vårt och verkligen uppskattade minsta lilla. Det gjorde visst inte hon.

Så ja, onödigt och jobbigt. Kostnaden ska vi inte prata om men är det lilla i sammanhanget när det handlar om känslor.

Jag tror att de flesta hittar kärleken till slut, men det är så klart jobbigt att få nobben. Om det aldrig fungerar med dem du träffar kanske du ska försöka prova andra jaktmarker eller en annan typ av personer än du tidigare gjort och se om det kanske kan bli något av det.

Att våga är viktigt också, bjud hem, var på och våga misslyckas. Satsar du inget kan du aldrig vinna.

Jag var 43 när jag träffade rätt partner. Var då singel i tre år efter skilsmässa. Men då gick jag ut på helgerna och dejtade, försökte träffa folk, var med på dejting-sidor. Det krävs ju lite insats, fler tillfällen helt enkelt. Om du vet att det är ganska svårt att träffa rätt person, så bör du ju satsa på att skapa fler möjligheter. Eller så tycker du inte det är värd det. Det kan man förstås tycka.