Tror ni att ni kommer hitta kärleken?

Var hittade du din partner?

Det är inte alls onödigt! Jag hade aldrig hittat så bra partner till slut om jag inte hade gjort så många misstag först. Det är ju så man lär sig, vad man ska leta efter, vad man ska undvika. Det är snarare lite bortslösat att bara uppleva det negativa och sedan inte våga hitta någon bättre.

T.ex. en person som ljuger - det märker man ju relativt tidigt. Kanske inte till dig, men du märkte säkert att hon ljög för andra? Det gäller bara att välja en ÄRLIG person nästa gång.

Lustigt nog inte genom dejtingsidorna utan genom gemensamt intresse och en träff i samband med det.

Ja, känner att kag inte har tiden just nu för att träffa nytt folk pch det engagemang som jag håller med dig om att krävs. Har andra saker i livet som jag prioriterar. Så nu krävs det mer eller mindre att jag skulle snubbla över nån intressant för att det skulle kunna bli nåt, och det känns som sagt väldigt osannolikt.

Men det är klart att det kan bli annorlunda i framtiden.

Nej det tror jag inte. Inte vid detta laget.

Jag tror inte det, inte snart i alla fall. Vet inte var jag skulle träffa honom, och tror inte det finns så många där ute som jag vill ha. Alltså någon som passar ihop med mig, och som också vill ha något som håller.

Till vardags träffar jag inte några singelmän, och som nätdejting fungerar verkar det bara fruktansvärt desperat och inget jag tänker syssla med. Jag har ett bra liv och gör ingenting för att träffa någon. Skulle väl kunna träffa någon om jag ansträngde mig, men har inte så stor motivation. 

Nej tror inte det. Träffar aldrig folk förutom på jobbet och på nätet ståt mammor väldigt lågt i kurs.

Jag har hittat kärleken sen flera år tillbaka. En som är bra för mig och jag verkligen kan lita på alltså.

Hittade den innan också fast då inte lika bra matchningar.

Det var förresten kärlek vid första ögonkastet också!

Tror man måste ha en bra självkännedom för att hitta rätt och ha jobbat en del med sig själv för att lyckas. Istället för att bara jaga och jaga efter den rätta. Jobba med dig själv, gå i terapi, utmana dina mönster, dina tankar, ditt sätt att hantera dina känslor. Det är där skon klämmer, inte på alla kvinnor därute.

Jag jagade inte, detta bara hände. Inte varit så aktiv på dejtmarknaden på länge. Och jag vågade, tog första steget. Kändes skönt efter, att jag i alla fall fått det ur mig, nu vet jag, trots att jag fick nej.

Jag har många i min närhet som har hittat en ny när de varit gamla, typ 50, 60+, men för min egen del så lär det nog aldrig hända.
Min sista var när jag var 21, var aldrig ens kär i honom. Den enda jag har känt något för var en kille i tonåren, jag är 33 nu.