Vi har inga papper och ingen överenskommelse om umgänge och jag anser att 13-åringen själv borde få bestämma om och när hen vill ha umgänge, många gånger vill nämligen inte hen trots att vi tidigare kommit överens om en helg?
Varför vill inte barnet träffa sin andre förälder?
Så jag ska tvinga iväg hen mot hens vilja till en förälder som jag själv anser är en ytterst dålig förebild?
Fram till barnet är 18 år bestämmer föräldrarna. Kan inte föräldrarna komma överrens får tingsrätten avgöra. Tingsrätten kommer hänsyn till barnets önskemål bla baserat på ålder.
Nej, en 13-åring kan inte förstå konsekvenserna av sådana val. Att lämpa över sådant ansvar på ett barn är riktigt dåligt föräldraskap.
Den andra förälderna kan stämma, blir en dyr och energikrävande vårdnadstvist och ett fastställt umgänge
Den andra föräldrena kanske inte är riktigt så dålig som TS tycker och barnet förlorar kontakten med en i alla fall godkännd förälder
Den andra föräldern blir arg och sen blir det en massa bråk och konflikter
13-åringens beslut kanske är lite impulsivt pga av någon kortsiktig fördel. Genom att understödja kommer barnets förhållande med den andra förälderna blir sämre.
Nu tro jag inte det är så i detta fall men sett ett antal fall när en förälder mer eller mindre mutar barnet inför umgänge med allt från roliga aktivteter till prylar. Allt för att få barnet att säga "Jag vill inte till mamma/pappa denna helg" och därefter ställa in umgänget och skylla på barnet.
Jag tycker att bestämmandet bör ligga hos föräldern men att föräldern ska lyssna på sitt barn. Varför vill hen inte åka? Orsaken spelar också in tycker jag.
Vill hen inte åka för att man inte vill städa sitt rum hos den andre? Vill hen inte åka för att hen hellre vill spela datorspel hemma? Det är orsaker jag inte tycker är giltiga.
Men om hen inte vill åka för att hen känner sig sviken av den andre föräldern eller inte känner sig trygg med denne? Då bör man lyssna och prata, men beslutet ska vara förälderns.
13-åringen har i sms berättat för pappan att hen inte är intresserad av umgänge för tillfället men han tror hen inte. Detta var barnets eget initiativ då han inte lyssnar på mig ett dugg utan påstår att jag ljuger om att hen inte vill dit. Pappan har upprepade gånget dragit upp ett tillfälle som inträffade för länge sedan då barnet varit surt på mig och sagt att hen inte vill bo hos mig och detta har han hakat upp sig på och kläcker upprepade gånger ur dig att hen visst vill till honom och att hen inte ens vill bo hos mig. Det har till och med gått så långt att pappan misstror 13-åringen att vara jag som blandar mig i och ljuger. 13-åringen har varit alldeles uppriven över att gång på gång bli misstrodd och vände sig till farmorn för att be henne förklara för pappan samt för att be henne om att be honom att sluta att bråka med/misstro mig om allt varpå hon gjorde exakt likadant som pappan dvs anklagade mig.
Nu sitter vi här båda två och är alldeles upprivna och tonåringen kan inte förstå varför inte budskapet når fram och känner allt mer att hen inte vill ha någonting med någon i den släkten att göra någonsin igen och jag har bara lust att blockera hans nummer för all framtid.
Pappan visar på alla sätt att han varken vill eller ens är kapabel till en normal kommunikation och ett samarbete kring att få till någon typ av umgänge. Allting jag säger/föreslår är det fel på och han ska alltid ha sista ordet. Och så det här med att han nu misstror allting som tonåringen säger, det var liksom droppen, det är inte han som har rätt till umgänge men han verkar glömma det hela tiden. Är det ens en sund relation för tonåringen att ha, en där hen hela tiden misstros och det pumpas information om det är jag som ligger bakom beslut som hen tar? Jag mår dåligt bara av att tänka på hur dåligt mitt barn måste må över det här.
Låt tiden gå bara. 13-årigen lär fortsätta undvika pappa och pappan kan ju egentligen inget göra.
Som sagt, skulle pappan få för sig att gå till rätten så får han ju göra det, men låter inte så troligt utan det är nog mest "skällande hund" så sluta försöka ena dessa två, stötta ditt barn.