Ni som lämnat någon med starka narcissistiska drag, vilka skador upplever ni att ni fått av detta?

Jag har nog aldrig varit med någon riktigt narcissistisk människa förhållandevis.

Men min mamma är.

När jag var liten lånade hon ut mig till sin dåvarande pojkvän för sexuellt umgänge.

Hon tog min oskuld med att köra upp sina vassa fingrar i mig i början.

Under åren som gick så fick jag leva med hur "hemsk" jag var. Det slutade med att jag fick börja gå hos en psykolog när jag var 7år. Hon ljög för socialen om hur våldsam jag var hemna och ljög om massa skeva saker som att jag jagat mina bröder med kniv och sånt.

Hon drack ofta och när jag blev äldre och konfronterade henne kring massa saker så gjorde hon sig själv offret inför alla andra.

Hon är en sån person som hittade på olika saker som inte var sant. Att hon var bästa vän med Robert Broberg, att hon ska åka på diverse olika resor, att hon känner e-type och massa andra kändisar.

Många av hennes pojkvänner (vissa har faktisk varit helt okej) har grinat och berättat om hur sjuka saker hon gjort med dom. En gång skallade hon sig själv och skyllde på att hon blivit misshandlad av killen hon var med då - vilket inte alls stämde för att han var iväg med sin familj och då blev hon avundsjuk. Ingen av hennes killar har fått ha kontakt med sina mammor och jag har själv blivit hotad/slagen av henne för att hon fått för sig att jag ska ta hennes män ifrån henne.

Sista gången hon slog mig var jag 15år.

Jag fick en blackout av alla dessa 15år av hat, misshandel, övergrepp och misär - så jag flög på henne. Jag slog och slog.

Hade inte min bror varit i huset så hade jag slagit ihjäl henne.

Då bröt jag mig fri och har idag ingen kontakt med henne. Hon fick en till dotter senare och jag hoppas ofta innerligt att pappan har ensam vårdnad.

Efter kronisk ptsd och 20år av terapi så sitter jag här med en egen, fin, omtänksam, kärleksfull och varm familj. Jag hoppas att hon lider varje dag av sitt liv. Jag kommer sprätta champagne den dagen hon dör.

Man ska inte hata sin mamma egentligen. Men det är faktiskt hon som får bära det på sitt samvete - om hon har något. Det tvivlar jag på. Narcissister har inget samvete.

Mitt ex hade dra av narcissism sa han iaf , och kan tänka mig att de va sant! Han kunde va världen gulligaste o verkligen bry sig om mig till tusen sekunden efter hatade han mig o jagade mig med kniv och höll på att strypa mig, för att han fick för sig att jag hade varit otrogen tex. De är inte förens efteråt man fattar hur rädd man var, men levde då i en bubbla nästan. Försökte lämna honom flera ggr men antingen övertalade han mig tbx eller hotade mig att komma tbx. Lämnade jag honom skulle han döda mig o min familj men så fort jag gjorde nått " fel" enligt honom så var jag inte ens värd smutsen under hans skor och ingen skulle vilja ha mig, dagen efter var jag den bästa tjejen man kunde ha. Man blev rätt störd pga de där, kan säga att jag inte har blivit av med honom än iaf.
Finns så sjuka jävla människor, o om du e i en liknande situationen så säga jag bara lämna direkt i ansök om besöka förbud, har slösat bort 3 år av mitt liv pga av den människan.

Skadorna jag har fått är att jag är rädd för i princip alla män o väldigt svårt att lita på folk.
Pratar vi om skador under tiden så har de varit sönder slagna läppar huvud dunkad i betong vägg osv, som tur är skadades inte jag mer än att jag fick grova blåmärken o sår.
O de psykiska är de första jag skrev! O de kommer nog sitta kvar läääänge

det finns några trådar med fler som varit i liknande situationer.
www.familjeliv.se/forum/thread/63767898-stodgrupp-for-partner-till-narcissistisk-personlighetsstorning
www.familjeliv.se/forum/thread/78540125-borjar-misstanka-att-min-pappa-ar-narcissist-vad-ska-jag-gora

finns fler klipp i den tråden
www.familjeliv.se/forum/thread/78461432-harmas-narcissisten/1/nick/78467997

Som en beskrivning av min mamma.

Tyvärr går det inte att kaoa banden eftersom hon behövs ibland. Men jag försöker uppfostra henne. Det är som att gå uppför en brant backe med is.

Är det ens möjligt att ändra en med dessa drag? Jag har hört att noll-kontakt är enda vägen om man ska få någon ro alls.

Vad ledsen jag blev att läsa vad du fått uppleva! Vad bra att du har det bra nu!

Min mamma och syster har också narsissistiska drag men jämfört med din uppväxt är vad jag upplevt inget i jämförelse. <3

Hittills har det inte lyckats.

Går inte att ändra på dem... Aldrig.

Tar tid att bryta sig loss. Mår dock bättre när man äntligen lyckas. En känsla av att kunna andas. Misstänksamheten mot andra är stor innan man släpper in dom i sitt liv.

Ja, så känner jag också. Misstänksamheten blev min största skada, det berodde på otroheten (som jag i efterhand förstått nästan är obligatorisk i en parrelation md en äkta narcissist). Innan jag fick uppleva denna hemska relation var jag en person som litade på människor och trodde de flesta om gott men en rätt normal misstänksamhet.

Jag har nu levt med en man i 7 år som är väldigt normal, ärlig och godhjärtad men jag har fortfarande kvar en del skador om inte syns. En är i form av att jag inte klarar vissa saker som påminner om lögnerna och bedrägerierna kring otroheten. Det kan vara en så enkel sak att jag inte vet direkt varför min nuvarande har kontakt med en viss kvinna, vilket i 10 fall av 10 visar sig vara en helt normal kollegerelation (han är så mån om att inget ska uppröra de här sidorna jag har, så det händer inte ofta att sådana situationer uppstår). Han är mån om att alla hans telefoner ligger öppna, inga koder finns och att jag får konkreta svar på alla frågor jag ställer, om jag drabbas av det här jobbiga. Det är en fantastiskt gest för att han vill visa att han förstår mig.

Det är ändå väldigt jobbigt när misstänksamheten sköljer över en, det går inte att stoppa och hela kroppen tänker att "nu händer det igen", som en reaktion vid fobier typ.

Tappat tilliten till det goda hos människor, ja. Dålig självkänsla.

Jpbbar på det med EMDR, vilket är bra mot de där känslomässiga minnena som triggas. Men fan vad jobbigt det är. Och tar tid.

Har noll självkänsla, svårt att lita på min nya partner, kan inte ta emot komplimanger. Ber om ursäkt fast det inte är jag som gjort fel.

Har knappt vänner kvar. Ont i kroppen, deprimerad mm mm

Men kan även känna att jag anammar vissa drag själv mot min nya partner. Varje gång jag kommit på mig med att behandla honom en uns som jag blev behandlad så känns d som att sticka en kniv i bröstet. Det sätter djupa spår och d är fruktansvärt att leva med en narcissist. Jag gjorde det i 12 år

Jag har svårt att lita på människor. Är misstänksam. Försöker känna in människor nu, om de är snälla eller bara utnyttjande. Jag aktar mig för att berätta saker som hänt, då jag fått det vänt emot mig.

Träffar jag någon man, tror jag att han är likadan. Misshandelstyp eller vill våldta. Män kan jag inte alls lita på längre.

Jag har blivit mycket mer reserverad. Vågar inte umgås med folk, för jag vet inte vem som är falsk. Fått själslig skada av allt...