Min 17-åriga dotter har ingen kompis

Men va. Följeslagare och sådant är väl till för människor med typ funktionsvariationer, tidigare t.ex. missbruk, eller djupa svårigheter att ta hand om sig själv främst kanske i det sociala. INTE väl för nån som råkar vara utan vänner p.g.a. tidigare mobbing. Eller? Enda människorna jag känner som har det, har andra "problem"/"fel" i sitt liv än att de inte har några vänner.

Det är ju inte direkt en playdate heller... Se på det som att tjejens mamma hjälper henne att hitta kompisar på nätet. Inte mer än så. Fast visst, tror också mer på att hon, dottern, tar tag i det själv. Helst inte via nätet, för även om jag tycker tonen är lite skum hos vissa i tråden stämmer det att man ska vara lite försiktigt, såklart. :)

Till TS: har dottern nåt intresse? Har ni någon egen hund t.ex.? Pusha henne att gå på kurser och träningar med hunden. Börja rida kanske, även där får hon ju kontakt med både människor och djur. Eller någon sport, behöver inte vara fotboll liksom utan kan lika gärna vara nåt mindre "atletiskt".

Annars är mitt number one tips att engagera sig ideellt.

Brukar finnas många "tidigare vän-lösa" i föreningar som sökt sig till dessa just av den anledningen (om det sen är lokala Priderörelsen eller en 4H-gård är saksamma). Har stött på många trevliga människor via föreningar, och faktum är att många av dem har haft t.ex. mobbing eller trist uppväxt bakom sig som kanske förstört lite för deras sociala liv (dåligt självförtroende, ingen god kontakt med egen familj t.ex.) som gjort att de har svårt att skaffa vänner, men som inom föreningen vuxit jättemycket som personer.

Även om man inte blir bästisar, så får man ett socialt sammanhang och får känna att man behövs lite. Och kan genom det få dels självförtroende och dels kontakter (men även meriter man faktiskt kan använda i ett CV senare). Behöver inte vara en ungdomsförening! Eller nåt "avancerat" eller ens särskilt tidskrävande (man väljer ju själv hur mycket tid man lägger ner).

När jag själv flyttade från min hemstad, 26 år gammal, kände jag inte en kotte. Kastade mig in i nåt ideellt bara för att få nåt att göra. Träffade därifrån människor jag sen hade bowlingkvällar, tacosmiddag, pizzaluncher m.m. med. Vi hade jätteroligt. Är inte längre medlem men fick "gratis" ett gäng kontakter i stan, och träffade under tiden mina bästa vänner - lättare att träffa vänner om man inte utstrålar "ensam och desperat". ;) Upplever jag det i alla fall som.