• Anonym (Bonusmamma)

    När den ena får men inte den andre..

    Jag och min sambo har varit tillsammans i 4 år och bott ihop i 2. Vi har två barn i lägre skolåldern, lika gamla, som är varandras bästa vänner numera.

    Mitt barn har haft ett intresse sedan hen var väldigt liten och det har hängt med år efter år. Jag och exet har alltid varit överens om att barnet ska få börja med detta på fritiden, först bestämde vi i samband med skolstart.

    Bonusen har med tiden snappat upp mitt barns intresse. De leker konstant lekar som har med detta att göra. Denna hobby är DYR och inget jag och min sambo har råd att ge barnen på egen hand, utan kostnaden måste delas med respektive förälder. För ett tag sedan kom jag och exet fram till att vårt barn ska få börja nu. Det är inte rätt mot vårt barn att hen aldrig får börja pga nya familjer. Jag och sambon erbjuder samma till alla barnen dock. Vi betalar hälften och ställer upp och kör och är med på aktiviteten.

    Men så tog mamman själv upp att barnet frågat en del och att hon funderar på att låta barnet börja. Barnen stod bredvid och har varit så inställda på att de ska få gå tillsammans sedan dess. För några dagar sedan så skrev hon att hon ångrat sig.

    Jag känner mig nu helt förtvivlad. Vi har inte råd att lägga ut hela summan för barnet själva och hen kommer bli så fruktansvärt ledsen. Hur ska man berätta? Sambon tycker att vi ska berätta som det är, att vi inte har råd att betala allt själv och att mamman inte vill betala resten. Jag vill inte att barnet ska känna sig sviken av sin mamma. Men det innebär ju någonstans att vi sviker, eftersom vi ger det ena barnet möjligheten men inte det andra. Jag vet att barnet kommer att fråga mig om detta och tjata på mig om det och nu kan jag inte tänka på något annat. Vad ska vi säga? Hur ska vi tänka? Hur ska vi göra det så bra som möjligt?

  • Svar på tråden När den ena får men inte den andre..
  • Ess

    Barnen har som sagt olika föräldrar och olika förutsättningar, deras tillvaro kommer aldrig någonsin att va totalt lika.
    Jag tycker ts barn ska börja på den utlovade aktiviteten och det andra barnets mamma får själv förklara varför hon tagit tillbaka sitt löfte.

  • Anonym (Bonusmamma)

    Hade barnen bott heltid hos oss hade båda givetvis fått börja. Ingen tvekan. Men det gör dem inte. De bor varannan vecka, med delad vårdnad och en förälder säger nej. Hon tycker att sporten är meningslös. 

    Jag vill poängtera att vi aldrig gör skillnad på barnen i andra sammanhang. De får exakt lika mycket julklappar för samma summa. Åker vi på semester följer ALLA med. Vi har valt att inte skaffa gemensamma barn heller, utan alla lever under samma villkor. De har exakt samma ekonomiska standard hos oss. Vi betalar hälften för båda, inte mer. De har tidigare gått på en aktivitet tillsammans där vi betalade bådas terminsavgifter helt och hållet. Mamman följde inte med och såg sitt barn en endaste gång och barnet valde då att sluta istället. 

    Återigen. Mamman HAR råd. Hon sa INFÖR BARNEN att hon tyckte att det var en idé att de börjar. Varför är jag den onda skurken i detta? Jag vill att barnen ska få börja, båda två. Vad ska jag göra åt att mamman säger nej?

    Ska jag lämna min sambo? Vi kommer aldrig kunna bestämma gemensamt över barnen, de är inte våra. 

  • Anonym (Bonusmamma)
    Anonym (?) skrev 2018-03-28 15:12:52 följande:

    Ni får helt enkelt betala för båda eller så får ingen börja. Om ni ligger så precis på gränsen att ni bara har råd med en skulle det nog vara bättre att båda barnen börjar på en billigare aktivitet i alla fall. Vi hade inte heller råd med dyra aktiviteter när jag var barn, och det gick bra ändå. Mycket värre om bara ett barn får göra en aktivitet de båda vill gå på. 


    Hade det varit ett ekonomiskt problem för mammans del så hade vi kunnat lägga ut lite extra för bonus för att det skulle gå ihop. Men det är inte ekonomin som är problemet här från mammans sida. Ska mitt barn aldrig få gå på sin drömsport på grund av en människa barnet aldrig träffat?
  • Anonym (kl)
    Bjoer skrev 2018-03-28 14:54:47 följande:
    Nej, men så är ju inte fallet nu, eller hur? Problemet kommer ju i att barnet, som jag förstod det, har blivit lovat något innan den här familjesituationen uppstod och den ekonomiska uppbackningen för det barnet finns fortfarande möjlig. Sen kommer en ny familj och då får barnet inte längre vad det har blivit lovat och drömt om i flera år. Pga. den nya familjen. Du tror inte det kommer skapa stora problem? Den nya delen av familjen kommer ju ses som de som stoppade barnet från att få göra vad den drömde om.

    Jag förstår att det inte är optimalt att bara ge enda barnet i en familj något men det handlar ju ändå om barn med olika föräldrar.

    Det är lite "damned if you do, damned if you don't". :/
    Nja, jag förstår vad du skriver, men jag vet inte. På ett sätt är de ju en ny familj nu, och då tycker jag inte att man ska skilja på vad barnen får göra. Å andra sidan förstår jag hur du tänker, eftersom barnen har en annan familj också, och där kan det skilja sig åt.
  • Anonym (Hmmm)

    Vad gäller det för onödig dyr aktivitet?

  • Anonym (kl)
    Anonym (Hmmm) skrev 2018-03-28 15:27:11 följande:

    Vad gäller det för onödig dyr aktivitet?


    Ridning, antagligen.
  • LFF
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2018-03-28 15:14:46 följande:

    Hade barnen bott heltid hos oss hade båda givetvis fått börja. Ingen tvekan. Men det gör dem inte. De bor varannan vecka, med delad vårdnad och en förälder säger nej. Hon tycker att sporten är meningslös. 

    Jag vill poängtera att vi aldrig gör skillnad på barnen i andra sammanhang. De får exakt lika mycket julklappar för samma summa. Åker vi på semester följer ALLA med. Vi har valt att inte skaffa gemensamma barn heller, utan alla lever under samma villkor. De har exakt samma ekonomiska standard hos oss. Vi betalar hälften för båda, inte mer. De har tidigare gått på en aktivitet tillsammans där vi betalade bådas terminsavgifter helt och hållet. Mamman följde inte med och såg sitt barn en endaste gång och barnet valde då att sluta istället. 

    Återigen. Mamman HAR råd. Hon sa INFÖR BARNEN att hon tyckte att det var en idé att de börjar. Varför är jag den onda skurken i detta? Jag vill att barnen ska få börja, båda två. Vad ska jag göra åt att mamman säger nej?

    Ska jag lämna min sambo? Vi kommer aldrig kunna bestämma gemensamt över barnen, de är inte våra. 


    Du är inte skurken i det hela. Ditt barn ska självklart få gå och det är bonusens mamma som ska förklara varför hennes barn inte får gå. Tycker lite grann att din sambo har rätt i att säga att barnet inte får gå för att mamma inte vill det (men det betyder inte att ni ska säga det). Så förklara för mamman att HON och ingen annan ska förklara för sitt barn varför hon ändrat sig.
  • LFF
    Anonym (kl) skrev 2018-03-28 15:31:00 följande:
    Ridning, antagligen.
    Eller motorsport.
  • Anonym (Hmmm)
    Anonym (kl) skrev 2018-03-28 15:31:00 följande:

    Ridning, antagligen.


    Misstänker också det och i så fall tycker jag verkligen att ts och mannen får se till att båda eller ingen får börja!
  • Anonym (kl)
    LFF skrev 2018-03-28 15:33:15 följande:
    Eller motorsport.
    Fick för mig att det var flickor det gällde, men nu när jag läser TS inlägg igen som nämns inte könen. Och även om det är flickor så kan de vara intresserade av motorsport, det är bara mina fördomar som spelar in, flickor=ridning.
Svar på tråden När den ena får men inte den andre..