När den ena får men inte den andre..

Jag och min sambo har varit tillsammans i 4 år och bott ihop i 2. Vi har två barn i lägre skolåldern, lika gamla, som är varandras bästa vänner numera.

Mitt barn har haft ett intresse sedan hen var väldigt liten och det har hängt med år efter år. Jag och exet har alltid varit överens om att barnet ska få börja med detta på fritiden, först bestämde vi i samband med skolstart.

Bonusen har med tiden snappat upp mitt barns intresse. De leker konstant lekar som har med detta att göra. Denna hobby är DYR och inget jag och min sambo har råd att ge barnen på egen hand, utan kostnaden måste delas med respektive förälder. För ett tag sedan kom jag och exet fram till att vårt barn ska få börja nu. Det är inte rätt mot vårt barn att hen aldrig får börja pga nya familjer. Jag och sambon erbjuder samma till alla barnen dock. Vi betalar hälften och ställer upp och kör och är med på aktiviteten.

Men så tog mamman själv upp att barnet frågat en del och att hon funderar på att låta barnet börja. Barnen stod bredvid och har varit så inställda på att de ska få gå tillsammans sedan dess. För några dagar sedan så skrev hon att hon ångrat sig.

Jag känner mig nu helt förtvivlad. Vi har inte råd att lägga ut hela summan för barnet själva och hen kommer bli så fruktansvärt ledsen. Hur ska man berätta? Sambon tycker att vi ska berätta som det är, att vi inte har råd att betala allt själv och att mamman inte vill betala resten. Jag vill inte att barnet ska känna sig sviken av sin mamma. Men det innebär ju någonstans att vi sviker, eftersom vi ger det ena barnet möjligheten men inte det andra. Jag vet att barnet kommer att fråga mig om detta och tjata på mig om det och nu kan jag inte tänka på något annat. Vad ska vi säga? Hur ska vi tänka? Hur ska vi göra det så bra som möjligt?