10-åring tar inte ansvar
Snälla hjälp mig med 10-åriga dottern. För att göra en lång historia kort, dottern precis fyllt 10, har ett jäkla humör och vill visa sig tuff. Det senaste året har jag försökt få henne att ta ansvar för läxor, veta vilken dag det är idrott i skolan och packa gympapåsen, vill att hon städar sitt rum en gång i veckan (ser hemskt ut, ingen ordningskänsla och bryr sig inte vilket är rena motsatsen till mig som mår dåligt av stök och smuts), kläder slängs på vardagsrumsbordet vid ombyte till träningskläder, jag tjatar om tider HELA tiden för att hon ska komma i tid till skolan och aktiviteter. Att jag själv skapat detta är jag införstådd med då jag alltid fixat och ordnat men har alltid pratat om vikten att ta egetansvar.
Läxorna är gjorda under bråk och skrik då det är omöjligt att hjälpa utan att hon tar det som kritik. Det slutar med skrik och gap att jag "skiter i dig och du får väl lämna in läxan med fel". Opedaggogiskt av mig säkert men det finns en gräns på hur mycket man får ta emot som förälder.
Hon bråkar konstsnt med lillasyster, försöker hea tiden påpeka systerns brister och tjallar till mig så fort det är något.
Hon har några kompisar men inte direkt en bästis men jag är glad över att hon ändå har några som hon kan leka med.
Igår när hon skulle iväg på träning och skulle bli upphämtad av en kompis och det var bråttom högg jag tag j hennes arm för att dra med henne till väggklockan för att påvisa tiden (hon kan klockan någorlunda), det var inte i ilska utan mer för uppmärksamhet. Då började hon slå på min underarm det hårdaste hon kunde. Tror jag blev så chockad så jag sa knappt nåt utan gick därifrån. Det blev röda märken på min arm och det gjorde ont! Därefter bestämde jag att hon har mobilförbud i 1 mån. Något måste göras här hemma innan vi blir tokiga allihop. Det tjatas om ALLT! Läggtid, dusch, ta sin tallrik, hjälpa till att duka, osv osv. Nu när jag skriver detta så är det ingenting hon gör utan tjat.
Säger jag gå och duscha nu så går hon upp till övervåningen men stannar i sitt rum istället. När vi har vänner över är hon gängledare och bestämmer över alla och skapar bråk.
Hon är allmänt otrevlig hela hela tiden. Hon har givetvis en fin sida också men den kommer fram så sällan. Jag o mannen har så olika meningar om varför det blivit såhär. Jag menar fullt ut att det är vårt eget fel men han verkar inte tro på det utan tycker att hon själv måste fatta hur man uppför sig.
Mannen är sällan hemma då han veckpendlar så jag får ta allt detta själv. Snälla kom med tips och hur gör man gällande "straff"? Att bara prata biter inte på henne utan det krävs något mer.