10-åring tar inte ansvar

Förresten: Undvik straff, jobba med positiva förstärkningar istället. Och ta inte i henne i konfliktsituationer. Det är då det lätt kan urarta.

Något som jag körde med angående städa rummet - jag sa till barnen att jag kommer att dammsuga och våttorka i rummen så då måste allt vara uppplockat från golven (om det ändå inte funkar, får man hjälpa till, bara viljan finns). Och sedan fick dem veckopengen först när det var gjort. Koppla veckopeng till det kan vara en bra idé, men då måste man verkligen göra det smidigt, inte utmanande på något sätt. Annars kan det bli maktkamp.

Ni har hamnat i en nedåtgående spiral verkar det som, ta ett djup andetag och tänk igenom..VAD är det som är absolut viktigast för dig/er som föärldrar ? Vilka saker är det NI anser som absoluta och vad kan man " släppa " på? Välj dina strider till det som är det " absoluta" under en period, tex strunta i hur det ser ut i hennes rum - stäng dörren så slipper du se det och må dåligt av det Hon är på väg in om inte inne i förpuberteten med hormoner som spökar på alla de sätt och precis som när de är små så vet barn hur de ska få oss föräldrar att reagera - vilka " knappar" de ska trycka på..med små barn är det ofta maten och att bajsa som är "knapparna" med äldre barn är det olika saker..även om städning eller rättare sagt bristen på städning ofta är en gemensam nämnare Sen lite lästips...sök på "låg affektivt bemötande " LAB - ett förhållningsätt sommofta används för barn inom NPF-spektrat men som med alla de andra anpassningar som görs för dessa barn gynnar ALLA barn lika mycket! Sedan finns det en skolpsykolog som heter Alf B Svensson som skrivit många bra böcker tex " hjälp vi har fått en tonåring" och " våga vara förälder" Böcker som är lättlästa och humoristiska men samtidigt ger en många tankar och funderingar på varför det ör som det är och hur man kan tänka ( att lyssna på hans föreläsningar ger motion för både hjärna och skrattmuskler )

Håller med om det många skrivit ovan om att ni båda verkar ha fastnat i dåliga beteenden. Du har fått några lästips redan men jag lägger till Petra Krantz-Lindgrens bok ?Med känsla för barns självkänsla?.

Första steget är inte att försöka ändra på dottern utan på dig själv. Sedan kan ni tillsammans hitta en bättre relation.

Varför tvinga ett barn till att ta ansvar när barnet uppenbarligen inte är mogen för det än?

Hur mycket skärmtid har hon? Obegränsat?

Har en son på snart 12 som har snudd på samma beteende. Min konsekvens av utebliven gjord uppgift som städa rum, bädda, tömma diskmaskinen eller göra läxor blir konfiskerad dator. Rabiata utbrott, svordomar och ibland våld. PcKnarkare. Här är alltså skärmtid orsaken till beteendet så har tidsbegränsat det. Och det har blivit lite bättre redan även om det är lång väg kvar till sunt beteende.

Har ni funderat på det omvända strategin, tjäna in skärmtid.

Vi har aldrig kopplat städa rum, bädda (här bäddas sängarna endast när vi får gäster och byter sängkläder), tömma diskmaskinen till vare sig veckopeng eller datortid. Nu har vi inte haft några större problem med skärmtid, även om det hänt att vi begränsat den enstaka tillfällen.

Kan väl tillägga att den typen av problem som ts beskriver har funnits långt innan datorn var vanligt (och även innan dess).
Jag kan vara rätt säker på att min mamma hade beskrivit mig exakt samma sätt. Då hade vi ändå regler att bädda sängen varje dag (inget som jag tagit med mig), storstäda varje vecka (inget jag tagit med mig), äta gemensam middag varje kväll (inget jag tagit med mig) etc etc.

Jag hade försökt sluta med alla strider.

Läxorna: låt henne sköta dem själv. Om hon lämnar in läxorna med fel är det faktiskt bara BRA, för då ser hennes lärare vad hon behöver öva mer på. Så strunta i om de blir fel, eller om hon någon gång glömmer göra en läxa, konsekvensen blir ju bara att hon säkert får hem den en gång till tills den är gjord.

Städningen: Stäng dörren så slipper du se det. Säg till henne att en gång i veckan kommer du att dammsuga och om det då inte är upplockat så kan det hända att du råkar dammsuga upp något hon egentligen vill behålla.
Eller säg att då städar du, men att du då bestämmer vad som kommer rensas bort. Så gjorde jag i mina barns rum, de hade så mycket saker, ville inte städa. Jag sa OK. Jag städar. Vill ni hjälpa till så får ni göra det, för jag kommer rensa bort saker i de här lådorna och ställa i förrådet. De var ok med det, saker rensades, de har aldrig frågat efter dem igen och rummen blev mycket mer lättskötta.

Dusch/hygien. Ja det är svårt. Det är ju ett måste.

Gympapåse: packa den inte. Eller gör det. Men inget att bråka om, hur lång tid tar det, 5 min? Jag kanske är för snäll men jag packar mina barns gympapåsar.

Varje kväll när hon ska sova ha lite mamma-dotter tid, sitt i hennes säng och prata bara bra saker! Då får ni inte prata ansvar, läxor, städning, något alls, utan bara om saker som gör er glada. Prata om vad som varit bra just denna dagen. Prata om vad som ni ska göra som är bra imorgon. Planera något roligt som ni ska göra till helgen. Och denna aktivitet får aldrig någonsin tas bort, oavsett beteende, för det ska inte "straffas bort" utan användas för att bygga upp er relation. Ni kanske kan välja varannan helg? Hon varannan och du varannan?

Som flera har skrivit, backa och börja om. 

Kanske behöver din man byta arbete så att du får tid att vara med ett barn i taget ibland. 
Den äldsta kanske har tvingats bli stor för snabbt? 

Mitt förslag är att du: 

Backar och tar ett snack med din dotter om hur ni har det hemma. Gör det när din man är hemma och kan ta lillasyster så ni får vara ostörda. Bäst är om de går och är någon annanstans ett par tre timmar. 

Gör det mysigt, fika eller ät något gott, säg att du älskar din dotter och att du inte vill att ni ska ha det så här jobbigt på dagarna. 

Fråga henne vad hon tycker. Försök att gemensamt komma överens om hur ni vill ha det men räkna inte med att det löser sig direkt. 

Gör ett schema som ni båda en tid följer och kollar på, gärna tillsammans, kanske på kvällen när ni har lite egentid bara ni två. Tex; Torsdagar ska hon dammsuga sitt rum (eller att du gör det då, men då måste hon ha plockat i ordning så inget hon vill spara försvinner) Vilka dagar ska hon duscha? Skriv in det på schemat och låt henne göra det innan ni tittar på schemat för att se vad som ska ske dagen därpå. Påminn henne om duschen och att ni sen ska ha er egentid. Kanske behöver schemat också ha klockslag angivna för när saker och ting ska ske, kolla upp vilken typ av klocka hon gillar bäst, analog eller digital och använd den. 

Ser ni sen att hon har gympa dagen därpå, prata om vad som behövs, ute eller innegympa? Vattenflaska? och packa gemensamt de första gångerna sedan får hon packa själv. 

Prata också om vad som varit bra med dagen och vad ni hoppas ska vara bra nästa dag, då skapar ni tillsammans ett positivt avslut på dagen och skapar en positiv början. 
Fixa så det är lätt för henne att sköta det hon ska sköta, en tvättkorg i sitt rum kanske som hon kan lägga kläder i när hon byter om. 

Fråga henne hur hon tycker det ska vara om hon inte gjort det hon ska? Tänk på att påpeka att ni börjar smått, inför en sak i taget och lägg sedan på ytterligare en sak tills ni är framme vid målet, att hon själv tar ansvar för läxan, gympan, hygienen och sitt rum. 

Du behöver nog också egentid emellanåt, bara för dig själv. Det är tufft att ta hela lasset själv alla vardagar. Det är dock inte ok att ta ut det på sitt barn, även om jag förstår att du blir frustrerad och arg ibland. 

Visst tar allt detta tid, men du behöver ge ditt barn tid just nu för även om hon har en lillasyster är hon fortfarande rätt liten. Att du dessutom inte har stöd vardagligen av din man gör ju sitt till det också. 

Jag känner verkligen igen mig! Är ensamstående mamma och orken tryter rätt ofta. Läxorna är inga problem men allt annat med städning är katastrof. Och då är det inte bara i hennes rum hon stöka ner, utan även i kök, badrum, hall mm. Så energikrävande. Hon är slarvig och glömmer ofta saker i skolan också. Nästan alla våra bråk handlar om städning och hennes attityd.

Mina föräldrar tar henne till aktiviteter oxh allt om jag jobbar sent men hon är inte så tacksam utan har bara en dryg attityd. Emellanåt går det bättre men sen faller hon tillbaka igen. Jag antar att jag har varit alldeles för dålig för att ställa krav på henne och att hon därför beter sig så även om en del nog ligger lite i åldern också.

Bra tips med schema, kanske skulle prova det.hon får inte ta hem kompisar om här inte är städat (och då menar jag verkligen inte pedantiskt utan en rimlig nivå). Jag är själv inte alls pedantisk.