Bli gravid efter missfall följas åt

Jag fick missfall i vecka 6, vi hade hunnit sväva på moln några dagar mellan positivt graviditetstest till att det började komma brunt blod som sedan övergick till rött. Redan dagen efter blödningarna startade visade testen negativt igen. Jag kände mig redo att bli gravid direkt. På något sätt ville jag väl skaka av mig missfallet "det är ju så vanligt med tidiga missfall" och jag ville ha revansch!

Blev gravid direkt utan att hinna få mens. Något som vi inte trodde skulle hände eftersom det hade dröjt över ett år innan vi fick plus vid graviditeten som blev missfall i vecka 6.

När vi passerade vecka 6 med den nya graviditeten började vi slappna av lite, och hoppas. Men ändå inte bli allt för glada. Jag hade små symptom i början men sen nästan inget. I vecka 9 började bruna blödningar, de gick sedan över till rött denna gång också. Inte mer än mensvärk så hoppades på något vis ändå att det inte var någon fara. Vågade inte fara på ultraljud då jag inte ville se ett pickande hjärta ifall den ändå inte kunde stanna. Så vi väntade.. efter 1,5 veckas blödningar gled hinnsäcken med den lilla kvar i ut från mig. Villen chock det blev ändå..

En del av mig ångrar att jag inte gjorde ett ultraljud ändå, då kanske jag hade fått någon ledtråd till varför vi fått 2 missfall. För nu har jag verkligen ingen aning.

Trodde inte jag skulle ta missfall så hårt innan jag var med om mitt andra. Och jag verkar inte kunna släppa det helt enkelt. Vi har väntat in en mens denna gång så jag inte kände mig redo direkt efter. Har ägglossning nu i helgen men vi har besök av släkt, så tror inte vi kommer få tillfälle att försöka göra ny bebis, vilket gör mig ledsen. Vill så gärna få ett syskon till 2 åringen här hemma.

Jag är så rädd för att få ett tredje missfall då jag väl blir gravid igen. Jag har som ingen att prata med heller då vi inte berättat om våra missfall. De få jag berättade för bor dessutom i en annan stad.

Jag hoppas verkligen att ni här i tråden blir gravida igen och får behålla graviditeten. Det är så tråkigt att läsa om era MF och MA.

Hej. Var så glad för vi hade fått plus på stickan i juli. Men så i söndags började jag blöda och åkte in till akuten o de konstaterades att jag fått ett väldigt tidigt MA. Inte ens ett foster kunde synas. Utan en tom liten hinnsäck. Och jag var i vecka 12. Fick bli skrapning till slut.

Konstigt nog känner jag mig redo för att bli gravid igen.

Hade vart skönt att följas åt och se andra som vart med om liknande.

Inget kul att npgon någonsin ska behöva uppleva något sånt här. Men kanske kan va skönt att höra andra som vart med om samma och som sedan blir gravida igen och att de då blir lyckat. Man är ju lite rädd att man ska få ett MA Eller MF igen. Kram till er alla

Jag har haft 3 missfall under 17/18, med det sista missfallet i början av februari, sedan dess har det inte gått för oss heller, vill ju så gärna att det ska ta sig igen!

Fina du känner så med dig och det gör ont i mig men jag vet att det kommer bli er tur snart, likaså min och min sambos.

Jag fick min mens igår. Jag var beredd på det men kändes som en kniv i hjärtat igen precis som missfallet. Känns som jag aldrig kommer få bli gravid, få bli mamma.

Jag är med så rädd. Men man får tänka att det händer många och att det är vår tur snart. Men ja vet knappt om jag tror på det, jag vågar inte tro och hoppas. Ja vet, detta är "bara" vårt andra försök och de kan ta tid men man blir ju orolig att de är något som är fel....

Startar denna tråden för att vi som drabbats av missfall kan följas åt och stötta varandra fram till en lyckad graviditet.

Vår första graviditet slutade tyvärr i missfall i v 7 för några veckor sedan. Man känner sig ensam och klart orolig även om man i efterhand förstår att det är ganska vanligt. Vi blev gravida relativt snabbt (andra "riktiga" försöket) så får vara glada för det. Vi hann aldrig berätta för någon och nu känns det inte aktuellt så känns bättre att skriva av sig här. Nu inväntar vi nästa Äl och hoppas på att bli gravida snart igen.

Under min graviditet upplevde jag nästan inga symtom förutom molvärk, trötthet och metallsmak. Trodde tidigt att något inte stämde eftersom cb med veckoindikatorn visade en vecka för lite redan från start plus avsaknanden av illamående. Jag tempar med NC och nu har äntligen tempen varit nere på normala temperaturer i 5 dagar. När borde Äl komma igång igen?

Finns det fler som är i samma sits? Känns så stressande att man inte vet om det kommer fungera nästa gång och känns som att alla runtomkring en blir gravida direkt, oplanerat jag och utan problem. Livet känns orättvist.

Finns det fler som försöker bli gravida efter missfall och kanske nån som drabbades i sin första graviditet? Nån med erfarenhet där det gått bra efter missfall? All stöttning är välkommen!

Har en dotter och efter det 3 missfall.

Är nu gravid i vecka 17 men är ständigt rädd för missfall trots bra resultat på kub. Tror oron inte går över..,tyvärr.

Grattis till graviditeten! Vecka 17 är en bra bit på vägen. I vilka veckor fick du dina missfall?

Min brors tjej berättade att oron minskade efter rul och efter hon kunde känna barnet röra på sig dagligen. Hon hade ett missfall innan vad jag vet.

Får hoppas oron stillas lite ju längre in i graviditeten du går.

Missfallen var vecka 5-7.

Beklagar dina missfall, måste ha varit jobbigt med 3 stycken. Fick ni en utredning och något sådant?

Jag har haft 3 missfall under 17/18, med det sista missfallet i början av februari, sedan dess har det inte gått för oss heller, vill ju så gärna att det ska ta sig igen!