• EIJ90

    Bli gravid efter missfall följas åt

    Startar denna tråden för att vi som drabbats av missfall kan följas åt och stötta varandra fram till en lyckad graviditet.

    Vår första graviditet slutade tyvärr i missfall i v 7 för några veckor sedan. Man känner sig ensam och klart orolig även om man i efterhand förstår att det är ganska vanligt. Vi blev gravida relativt snabbt (andra "riktiga" försöket) så får vara glada för det. Vi hann aldrig berätta för någon och nu känns det inte aktuellt så känns bättre att skriva av sig här. Nu inväntar vi nästa Äl och hoppas på att bli gravida snart igen.

    Under min graviditet upplevde jag nästan inga symtom förutom molvärk, trötthet och metallsmak. Trodde tidigt att något inte stämde eftersom cb med veckoindikatorn visade en vecka för lite redan från start plus avsaknanden av illamående. Jag tempar med NC och nu har äntligen tempen varit nere på normala temperaturer i 5 dagar. När borde Äl komma igång igen?

    Finns det fler som är i samma sits? Känns så stressande att man inte vet om det kommer fungera nästa gång och känns som att alla runtomkring en blir gravida direkt, oplanerat jag och utan problem. Livet känns orättvist.

    Finns det fler som försöker bli gravida efter missfall och kanske nån som drabbades i sin första graviditet? Nån med erfarenhet där det gått bra efter missfall? All stöttning är välkommen!

  • Svar på tråden Bli gravid efter missfall följas åt
  • moroten91
    Anonym (2 missfall) skrev 2018-09-18 21:48:11 följande:

    Kan tänka mig att det tar bort glädjen.. :( Kommer läkarna kunna veta om det är ett hjärtfel eller liknande i ett senare ultraljud alltså?

    Ifall du gör abort nu innan du vet mer, kan det ju visa sig att det inte var något fel på barnet. Eller att det gick att operera. Hur skulle du känna inför det?


    Har inte frågat mig för så mycket men dom kan ju se mycket på ultraljud, dock inte allt. Det jag vet är att jag kommer få extra många och noggranna kontroller om jag fortsätter graviditeten.

    Skulle känna fruktansvärt att ta bort om det visade sig inte vara något fel eller så. Men min största rädsla är att fortsätta och allt ser bra ut men sen är det något fel ändå som man inte sett eller att fostret dör. Hur som helst ska jag vänta två veckor till. Tror dom kan göra någon noggrannare kontroll då.
  • Malmeri
    moroten91 skrev 2018-09-18 17:45:49 följande:

    Hoppar in här för inte fått några svar på min tråd...Hoppas det är ok.

    Jag har under det senaste året fått två MA som upptäckts först vid ultraljud. Därför lyckats tigga till mig extra ultraljud nu när jag är gravid igen för att se att fostret lever. I vecka 9+2 såg allt fint ut. Vecka 12+4 blev jag så glad för fostret hade vuxit så mycket och rörde sig så fint. Allt såg bra ut, hjärtat lät bra MEN så hade det en nackspalt på typ 9(!)mm. Vet inte vad jag ska ta mig till. Tagit moderkaksprov som var normalt, ingen kromosomförändring. Men läkaren menade att nackspalten även kan betyda hjärtfel. Känns fel att abortera ett foster innan jag vet att det inte kommer klara sig. Men samtidigt vill jag inte hinna fästa mig vid det för mycket för att sedan bli tvungen till en sen abort:(

    Vad hade ni gjort?


    Jag avråder dig starkt från att göra ett förhastat beslut. Vid vår första graviditet fick vi 1/2 på kuben för sannolikhet på dawnsyndrom och 1/6 på Edwardsyndrom. Chock och tårar som följd. Genom gick moderkaksprov som visade att inga kromosomavvikelser fanns. Då var risken kvar för ev hjärtfel...fortsatt oror. Vid rutinultraljudet kollade man extra på hjärtat (men då kan man inte se små avvikelser endast stora) och det såg bra ut. Senare var vi inne och gjorde en till koll specifikt på hjärta som såg ok ut. Inför förlossningen var vi tvungna att föda på BB där det fanns barnläkare på plats som kunde vara med och vi fick ligga kvar i 3 dagar. När vår son var ca en månad gjordes ytterligare en sista koll hos specialistläkare och när även denna var ok så släppte man risken för ev hjärtfel och vår skatt är nu snart tre år och vår stora glädje i livet<3
  • moroten91
    Malmeri skrev 2018-09-19 00:29:35 följande:

    Jag avråder dig starkt från att göra ett förhastat beslut. Vid vår första graviditet fick vi 1/2 på kuben för sannolikhet på dawnsyndrom och 1/6 på Edwardsyndrom. Chock och tårar som följd. Genom gick moderkaksprov som visade att inga kromosomavvikelser fanns. Då var risken kvar för ev hjärtfel...fortsatt oror. Vid rutinultraljudet kollade man extra på hjärtat (men då kan man inte se små avvikelser endast stora) och det såg bra ut. Senare var vi inne och gjorde en till koll specifikt på hjärta som såg ok ut. Inför förlossningen var vi tvungna att föda på BB där det fanns barnläkare på plats som kunde vara med och vi fick ligga kvar i 3 dagar. När vår son var ca en månad gjordes ytterligare en sista koll hos specialistläkare och när även denna var ok så släppte man risken för ev hjärtfel och vår skatt är nu snart tre år och vår stora glädje i livet<3


    Åh vad din historia värmer mig! Nu får man lite hopp och jag är så glad för din skull :)
  • Wictoria90
    Lestina skrev 2018-09-18 17:06:31 följande:

    Jag beklagar! Fan vad jobbigt.

    Idag känner jag mig lite positivare och det är skönt men det är galet uttömmande att gå igenom ett MF och kroppen tar mer stryk än vad man tror, känner mig matt och trött i både kroppen och huvudet men det blir ju lite bättre för varje dag, det vet jag ju.

    Hoppas de hittar anledningen till vrf det inte blir nåt eller mycket hellre att ni snart får ett plus på stickan!


    Ja det har varit ett tungt 1,5 år som vi gått genom.. är glad över att mitt jobb ger mig mycket glädje och att jag och min sambo har det så fint tillsammans??

    Jag har ÄL i dagarna så hoppas på att det tar sig denna gången, spolade äggledarna förra veckan och önskar inget hellre än ett + för oss snart!

    Hoppas att ni med får en gåva snart och är starka
  • Mickaela_med_ck

    Vi fick missfall i v 13 i December 2017. Vi åkte in på ett tidigt ultraljud och där såg man att bebis hjärta slutat slå. Vår värld föll samman där och då. Vi har försökt sedan dess men inget händer. Kanske någon mental spärr som sätter stopp. Frustrerande och oerhört jobbigt.

  • louisejohansson
    Mickaela_med_ck skrev 2018-09-19 17:01:41 följande:

    Vi fick missfall i v 13 i December 2017. Vi åkte in på ett tidigt ultraljud och där såg man att bebis hjärta slutat slå. Vår värld föll samman där och då. Vi har försökt sedan dess men inget händer. Kanske någon mental spärr som sätter stopp. Frustrerande och oerhört jobbigt.


    Usch stackare :( beklagar! Hade det dött några veckor innan?
  • AngelicaB
    Mickaela_med_ck skrev 2018-09-19 17:01:41 följande:

    Vi fick missfall i v 13 i December 2017. Vi åkte in på ett tidigt ultraljud och där såg man att bebis hjärta slutat slå. Vår värld föll samman där och då. Vi har försökt sedan dess men inget händer. Kanske någon mental spärr som sätter stopp. Frustrerande och oerhört jobbigt.


    Varit i exakt samma situation som du, fick veta att jag fått ett MA genom ett ultraljud i v12. Sen dess har ingenting hänt. Detta är fruktansvärt jobbigt. Har du haft någon kontakt med MVC? Funderar på att tjata mig till ett möte och försöka få hormoner eller dylikt men vet ej hur det fungerar alls. Jag hoppas både du och jag får ett plus på den där förbannades stickan snart. Kram
  • Wictoria90
    Mickaela_med_ck skrev 2018-09-19 17:01:41 följande:

    Vi fick missfall i v 13 i December 2017. Vi åkte in på ett tidigt ultraljud och där såg man att bebis hjärta slutat slå. Vår värld föll samman där och då. Vi har försökt sedan dess men inget händer. Kanske någon mental spärr som sätter stopp. Frustrerande och oerhört jobbigt.


    Jag har haft 3 missfall under 17/18, med det sista missfallet i början av februari, sedan dess har det inte gått för oss heller, vill ju så gärna att det ska ta sig igen!
  • MammaTilltvå27

    Hej. Var så glad för vi hade fått plus på stickan i juli. Men så i söndags började jag blöda och åkte in till akuten o de konstaterades att jag fått ett väldigt tidigt MA. Inte ens ett foster kunde synas. Utan en tom liten hinnsäck. Och jag var i vecka 12. Fick bli skrapning till slut.

    Konstigt nog känner jag mig redo för att bli gravid igen.

    Hade vart skönt att följas åt och se andra som vart med om liknande.

    Inget kul att npgon någonsin ska behöva uppleva något sånt här. Men kanske kan va skönt att höra andra som vart med om samma och som sedan blir gravida igen och att de då blir lyckat. Man är ju lite rädd att man ska få ett MA Eller MF igen. Kram till er alla

  • Anonym (2 missfall)

    Jag fick missfall i vecka 6, vi hade hunnit sväva på moln några dagar mellan positivt graviditetstest till att det började komma brunt blod som sedan övergick till rött. Redan dagen efter blödningarna startade visade testen negativt igen. Jag kände mig redo att bli gravid direkt. På något sätt ville jag väl skaka av mig missfallet "det är ju så vanligt med tidiga missfall" och jag ville ha revansch!

    Blev gravid direkt utan att hinna få mens. Något som vi inte trodde skulle hände eftersom det hade dröjt över ett år innan vi fick plus vid graviditeten som blev missfall i vecka 6.

    När vi passerade vecka 6 med den nya graviditeten började vi slappna av lite, och hoppas. Men ändå inte bli allt för glada. Jag hade små symptom i början men sen nästan inget. I vecka 9 började bruna blödningar, de gick sedan över till rött denna gång också. Inte mer än mensvärk så hoppades på något vis ändå att det inte var någon fara. Vågade inte fara på ultraljud då jag inte ville se ett pickande hjärta ifall den ändå inte kunde stanna. Så vi väntade.. efter 1,5 veckas blödningar gled hinnsäcken med den lilla kvar i ut från mig. Villen chock det blev ändå..

    En del av mig ångrar att jag inte gjorde ett ultraljud ändå, då kanske jag hade fått någon ledtråd till varför vi fått 2 missfall. För nu har jag verkligen ingen aning.

    Trodde inte jag skulle ta missfall så hårt innan jag var med om mitt andra. Och jag verkar inte kunna släppa det helt enkelt. Vi har väntat in en mens denna gång så jag inte kände mig redo direkt efter. Har ägglossning nu i helgen men vi har besök av släkt, så tror inte vi kommer få tillfälle att försöka göra ny bebis, vilket gör mig ledsen. Vill så gärna få ett syskon till 2 åringen här hemma.

    Jag är så rädd för att få ett tredje missfall då jag väl blir gravid igen. Jag har som ingen att prata med heller då vi inte berättat om våra missfall. De få jag berättade för bor dessutom i en annan stad.

    Jag hoppas verkligen att ni här i tråden blir gravida igen och får behålla graviditeten. Det är så tråkigt att läsa om era MF och MA.

Svar på tråden Bli gravid efter missfall följas åt