Det mest värdelösa sexliv

Jag kan relatera ganska mycket till det du skriver och är i en liknande sits sen min man blev sjuk och erektionen började utebli. Det blir en ond cirkel där allt fokus hamnar på det där jäkla ståndet och rädslan för att känna sig misslyckad ( både jag och han). Det ökar inte lusten direkt, inte heller att ständigt känna sig otillfredsställd eller oattraktiv (för så känner man ju till slut).

Jag lyckades också klämma ur mig några mindre väl valda ord men det ledde å andra sidan till att vi kunde prata om problemet ( han har stark sjukdomsförnekelse och det spillde liksom även över på det här). Kan du prata med honom om det här? Kan du ta upp det med honom vid ett mindre laddat tillfälle istället för i sängkammaren? Han kanske kan få medicinsk hjälp? Kanske kan ni tagga ner kraven ( penetrerande sex) ett tag? På så vis kanske ni kan hitta tillbaks till lusten igen?

TS tycker den här tråden har fått en väldigt obehaglig ton och slagsida där folk sätter sig till doms över både dig och din partner. Det är det sista du behöver nu, för om jag tror rätt så badar du redan upp till öronen i rådvillhet och skuldkänslor. Det är supersvårt att ge råd för varje relation är unik beroende på hur parterna agerar och reagerar. Vi som skanderar att du borde gjort mer eller si eller så är helt enkelt inte där. Jag vet bara hur det har varit för mig att leva med en person som väljer strutsbeteende. Det är inte lätt och man går som på minor för man vet inte riktigt hur man ska adressera problemet samtidigt som man äts sönder inifrån av längtan blandat med oro och rädsla, oro att misslyckas, rädsla att såra, att vilja vara till lags men inte veta hur.

Ibland är det dumt att ifrågasätta, t.ex. när man ifrågasätter och är hård för ifrågasättandets skull och hittar på en tolkning som man sedan driver en tes utifrån som du gör här i tråden. TS har förklarat för oss och för sin man att hon gillar penetrerande sex. Hon har föreslagit metoder de kan testa för att göra det bättre för dem båda. (Det är nog ett rimligt antagande att mannen inte är nöjd han heller). Hon säger tidigt i trådstarten (faktiskt innan du ens börjar svara) att hon är medveten om att det är ett problem som ligger hos henne att hon tycker att stånd är så viktigt men att hon inte vet hur hon ska tackla det. TS skriver heller inte att penetrerande sex är det enda sex hon kan tänka sig men p.g.a. svårigheterna har det förstört andra typer av sex och det är här din och min tolkning isär. Hon skriver att hon inte klarar av att slappna av vid oralsex när hon upplever att han inte är tänd. Hon blir nervös av att han slaknar och klarar då inte av att suga. Jag tänker att det lika gärna kan vara FÖR mycket inkänning som är problemet, att ligga där med ont i magen över att han kanske mår dåligt eller känna sig osäker på om han verkligen vill är det som gör henne avtänd inte avsaknandet av stånd i sig. Det är väl av alldeles uppenbart att TS även pratar om sina egna problem när hon talar om att gå till en terapeut kring självförtroende i sängen eftersom hon skriver: ?Jag blir ledsen efter varje dåligt ligg. Jag vågar inte ta någon som helst initiativ och har helt tappat mitt "jag" i sängen efter allt som varit.? 

Jag tänker också att TS och hennes man måste omvärdera sin inställning till sex för att kunna bryta den här spiralen men på det viset du väljer att ge råd kan nog fler hjärnspöken skapas. Hur skulle det t.ex. kännas om jag skrev att din man skulle få färre koleriska utbrott om han levde med en mindre beskäftig kvinna som inte ständigt krävde att han visar sin dominans att ryta när någon säger mot hans dam? Han kanske skulle bli lugn, trevlig civiliserad om han inte hade de kraven på sig. Inte så okeer hur? Eftersom vi inte känner varann alls.

Självklart har båda en roll i det här och båda påverkas rimligen av den andre. De behöver hitta en bättre kommunikation kring det här och det behöver de nog hjälp utifrån med. 

Även om jag är övertygad om att sex och upphetsning till största delen börjar i hjärnan så är vi ändå biologiska varelser. Jag tycker inte det är jättekonstigt att man kan tappa lusten eller påverkas negativt av att en av de tydligaste signalerna att mannen är redo för sex uteblir. Jag tycker inte heller att det är något konstigt med att han inte ligger med praktstånd under oralsex heller utan det kan handla om att han är fokuserad på uppgiften och njuter av det på ett annat vis. Men är man präglad av andra erfarenheter och känner sig lite osäker redan innan blir det antagligen en större grej och det är väl det de båda behöver sätta ord på? Det jobbet tror jag sköts bäst av TS, hennes sambo och förslagsvis en terapeut. Här i tråden är vi flera som talar om att TS behöver byta inställning men det vet hon ju redan. Hon behöver få veta hur. Båda två är stressade och de behöver båda bekräftelse. Han behöver kunna förmedla sin upphetsning till henne så att hon känner sig som en sexuell varelse, han behöver få bekräftat att han duger till även om ståndet inte alltid gör det.

Vad gäller dig och Anton känner jag ingen oro alls utan ville mer belysa det problematiska i att dra långtgående slutsatser om någons personlighet och agerande utifrån ett fåtal rader i ett forum. Kanske är det inte enbart trevligt eftersom du kände dig nödgad att förklara vilken underbar person han är ?

Jag provoceras inte av hur du debatterar utan snarare av att du debatterar. Debatt för man när man vill övertyga någon om att deras ståndpunkt är felaktig och slå sönder motståndarens argument, diskussion för man om man vill delge andra kunskap och ge råd i en dialog. För mig känns det lite absurt att debattera andras sexliv men erkänner samtidigt skamset att jag själv drogs in i den. Förlåt TS!

Jag har i och för sig inte påstått något sådant, det är din tolkning. Sex och upphetsning sitter till stor del i hjärnan och kan visas på många sätt men för de flesta människor är dock sex, upphetsning och erektion tätt förknippade. Även män är generellt ganska förtjusta i stånd är min erfarenhet och det återspeglas både i mainstreamporrens fascination för stora kukar för att inte tala om alla dickpics som sänds?

I övrigt betackar jag mig dina sarkasmer och tillsägelser om vad jag behöver eller inte.  

Jag kanske är känsligare än dig ( reagerar förmodligen mer emotionellt för att jag känner igen mig bitvis) men det jag egentligen vände mig emot var att diskussionen övergick till någon sorts debatt som jag upplevde det (bidrog själv negativt). Är helt med dig om att kritik/feedback är mycket beroende på när, var, hur och av vem den levereras och tänkvärt i det sammanhanget är att TS själv verkar ha lämnat den här tråden. 

Jag upplevde det nästan som att TS ska skämmas för att hon går igång på att hennes man är hård fastän det väl egentligen är rätt naturligt? Nu går det dock inte ihop med deras nuvarande verklighet för paret så de behöver,som du säger,göra något åt det ihop. Fast de kanske ändå måste börja i egen ända för att komma dit? Att testa exempelvis viagra eller något av TS förslag skulle vara ett sätt för mannen att visa att han är beredd att försöka något nytt för dem gemensamt. För TS del skulle det kanske kunna vara att bara ge oralsex om så bara för vardagssexets skull som du skriver om. Det blir ju dock lite problematiskt att bekräfta och bli bekräftad själv när det har gått så långt som att partnern inte vill att man ska ta initiativ eller om han bryter ihop psykiskt som den gång hon faktiskt slappnade av. Den spiralen tror jag kanske att de behöver komma ur med hjälp av någon professionell .