Det mest värdelösa sexliv

Så här, även om det är det mest osexiga tipset, men ni måste börja prata med varandra om sex-och samliv, och ert sex-och samliv.

Du skriver "det mest värdelösa sexliv"... men allt du hakar upp dig på är ett slaknande stånd (eller risken för), och "uthålligheten" gällande den penetrerande biten.

Samt så nämner du att ni hade inledningsvis sex ca 1-2ggr per vecka, och nu har ni sex en gång per månad, som dessutom bara föder din frustration och kanske även gör dig "avtänd".

Ert problem är ju så mycket större än huruvida din sambo kanske kommer att slakna, eller huruvida han kommer kunna hålla sig i 30 sekunder eller 1 minut, eller kanske 2 minuter.

Du skriver att du har kommit med förslag, men vad är det för förslag du kommit med? Det är väldigt avgörande skulle jag säga.

Jag kan inte avgöra om din sambo lider av "kuk-komplex", men troligtvis så tycker även han att ert sexliv är "trist", och kanske tycker han det är "jobbigt" att inte kunna prestera. Lägg därtill att du har verbalt uttryckt din frustration, och att du vill ha sex på "riktigt". Grattis, där har ni just ett sex-och samlivsproblem på halsen. Det spelar ingen roll att det har gått ett antal år. Sånt skit kan sitta i...

Alternativt så drar han sig för att initiera sex, för han känner prestationsångest. "äsch, jag kommer säkert slakna", "hon kommer att bli ledsen och besviken". "Jag skiter i det, jag har ju iaf diskat och hängt tvätten". "Sex är ju inte allt i en relation, eller...". Kallas för hjärnspöken, och det kan ställa till det rejält i en relation och i sex-och samlivet...

Tror ni behöver hitta en avslappnad attityd till "sex" och börja våga prata om det på ett avslappnat sätt, utan krav på prestation. Men sätta ord på vad "sex" är och vad det kan vara och vad man vill att det ska vara. Och vad händer när "sex" uteblir, eller när "riktigt" sex inte "uppstår"?

Har en ganska enkel tes, och den brukar många andra vittna om. Sex föder sex. Tror att ni måste börja se på sex ur ett lite större perspektiv. Närhet, nakenhet, kyssar och smek. Det är där åtrån och "kåtheten" lättare kan födas.

Nu låter det som att ni, bägge, är väldigt "stressade" och ni får möjligen till ett taffligt knull en gång per månad men som bara leder till mer frustration (hos dig).

Leksaker, hjälpmedel, eller rent av läkemedel. Absolut, det kan säkerligen vara något att utforska. MEN jag anser att ni måste börja prata med varandra först. Tror inte att lösningen för ert gemensamma  sexliv är att du stolpar iväg och köper hem ett gäng med dildos... Eller att du uppmanar din sambo att kolla upp sin potens hos närmaste vårdcentral...

Gör detta till en gemensam sak!

Känns lite som att du borde släppa lite fokus på din sambos stånd. Just nu så verkar "allt" vara fokuserat på det... Både positiva (han får stånd om vi hånglar i sovrummet, men barnen är vakna så det blir inget "sex", dvs inte ett "skarpt läge"), sen det negativa - får han inte stånd så kopplar du ihop det med att han inte är tänd, du använder t o m ord som "avtänd", och att det gör dig "avtänd"...

Vill inte vara den som är den, men bara det att du använder ord som "avtänd" när du beskriver din sexuella känsla, låter både lite märkligt och konstigt (!). Avtändande för mig är saker som är riktigt, riktigt illa, typ att man beter sig osmakligt eller är rent av elak, eller fäller elaka kommentarer i tid och otid. Så jag begriper inte riktigt varför en avsaknad av erektion när man inleder/initierar till sex skulle vara "avtändande".

Att en begynnande erektion kan vara "tändande" när man lever i en relation med någon man älskar, absolut, det förstår jag. Men jag tycker inte att tvärtom är "avtändande".

Så här, jag är man, förvisso äldre än dig TS och sin sambo. När jag och min sambo initierar till sex så är jag sällan "stenhård" från start. Utan snarare så byggs den "känslan" upp utifrån att vi börjar hångla, kyssas, smeka varandra. Visst, ibland så är jag "stenhård" och det i sig blir tecknet till min sambo att jag är sugen på sex. Och vice versa tänker jag gäller för min sambo. Jag förväntar mig inte att hon går runt och är "plaskblöt" mellan benen så fort hon får syn på mig, eller att hon blir "plaskblöt" så fort jag rör vid henne. Snarare så är det ju något jag vill känna att jag kan framkalla genom att trycka på de rätta "knapparna" hos min sambo. Ibland så är hon "plaskblöt" från start, men inte alltid.

Jag gillar oralsex t ex. Både att ge och att få. När jag utför oralsex (det lät kliniskt! sorry!) på min sambo så ligger jag inte hela tiden med ett stenhårt praktstånd. Det stör inte mig, och det verkar inte störa min sambo. Tvärtom så koncenterar jag mig på hennes njutning (och min!) och hon verkar njuta, fullkomligt.

Det är ju bra att ni försöker prata, men ni får nog fortsätta försöka, ge inte upp helt enkelt. Jag och min sambo har varit tillsammans i +15år. Det händer att vi "kör ner i diket" ibland när det gäller sex-och samliv. Då får man lätta sitt hjärta och ta tjuren vid hornen och prata.

En annan viktigt sak är positiv förstärkning. Någon ovan var inne på det. Sex är för mig en träningssak. Visst, man kan ha "talang", men i grund och botten så bygger sex på erfarenheter, lära känna sig själv, lära känna sin egen kropp, och sin partners kropp. Därmed så blir det en träningssak. Ju mer man tränar desto bättre blir man, och kan man förstärka det positiva så brukar det ha en positiv effekt. Sen får det inte bli "teater" av det hela, men lite positiv uppmuntran är aldrig fel...

Sen tror jag att ni bör få till mer av "vardags-sex". Ni är unga, ni har två barn (som i sig kan vara ett "hinder"), men jag tycker nog att ni borde försöka få till det lite oftare, utan att det behöver betyda "penetrations-sex" alla gånger. Just nu tror jag att den låga frekvensen inte gynnar någon av er. Det byggs upp för stor anspänning kring sexet. Shit, nu har det gått 3 veckor, shit, måtte den inte slakna. I ditt fall så byggs frustrationen upp, och därefter besvikelsen att det blev "för kort". Försök ha någon form av "sex" oftare så tror jag att ni bägge kommer att bli mer avslappnade.

Det innebär nog att även din sambo fokuserar väldigt mycket på sitt stånd, sin erektionsförmåga och sin prestationsförmåga (uthållighet, komma för snabbt etc).

Det här behöver ni adressera! Gemensamt!

Ni måste sudda bort alla dessa (negativa) tankar om "praktståndet", hur ju jäkla viktigt det är för att ha ett fungerande sexliv. Din sambo kan uppenbart få stånd. Bra. Din sambo kan uppenbart ge dig oralsex som ger dig en orgasm. Bra.

Förstärk det positiva och fortsätta vara öppna med varandra och bedyra er kärlek till varandra så kan säkerligen den här "knuten" lösa sig. Låt det ta lite tid. Fortsätt att "träna" under tiden (se mitt inlägg ovan!).

Jag förstår det, och jag köper det. Även om jag håller med New Dawn och Steffe i deras resonemang.

Men poängen som blir väldigt tydlig i ditt och din sambos fall är att det är en enorm skillnad när penetration är viktigt och när det blir för viktigt... och hur det påverkar ert sex-och samliv.

Det gör att ert fokus blir oerhört smalt, samt att det skapar en låsning. Du kan inte hänge dig åt sex, för du oroar dig över din sambos stånd. Din sambo kan inte avslappnat ge dig oralsex för han oroar sig över att han måste bli hård så att han kan penetrera dig. Du oroar dig för att han kommer "komma" efter blott någon minut...  Din sambo oroar sig säkert över det också, då han tidigare fått höra att du känner dig missnöjd. Så till den milda grad att han "bryter ihop" under sexet. Då har det blir för viktigt enligt mig.

Det här behöver ni ju reda ut, och göra det under positiva förtecken.

Tycker nog inte att det varit en nedsättande ton i denna tråd, möjligen att den tagit lite fart och dragit iväg lite i tangentens riktning och "vi" ska visa varandra vad TS skrivit eller hur vi alla tolkar det som skrivs olika.

För mig, och andra (!?) så är det uppenbart att detta är ett gemensamt problem. Hela inledningen av tråden handlar ju om erektion, att få stånd, att bibehålla ståndet, att inte komma "för fort", och vad ståndet "står" för. Och det är tämligen uppenbart att frågeställningarna och hur TS ser på detta har skapat en rejäl låsning i deras sex-och samliv, för bägge, inte bara för TS eller för hennes sambo.

TS vill inte initiera till sex för hon är rädd att hennes sambo inte kommer att bli hård, blir han inte hård så blir hon dessutom "avtänd", och därmed kanske även börjar ifrågasätta sin egen attraktionskraft.

TS sambo vågar knappt (förutom nu senaste dagarna) initiera till att utföra oralsex, för han är rädd att han kanske inte kommer att bli hård och därmed inte kommer att kunna penetrera TS - som hon har uttryckt en tydlig önskan om att då är det "sex på riktigt".

Ser ingen anledning att välja sida i detta fall, tycker det framgår med rimlig tydlighet att både TS och hennes sambo är öppna för att försöka hitta lösningar. Alla kanske inte faller i god jord, men somliga testar man. Allt kanske inte funkar. Ok, testa något annat. Men att de har bägge ett ansvar i att fortsätta försöka hitta vägar framåt.

Sex och kritik kan vara knepiga saker. Det finns nog få människor, oavsett man eller kvinna som uppskattar att få kritik när det handlar om sex. Ingen vill nog höra att man är dålig i sängen, eller att man suger dåligt, eller att man inte kan hålla på länge nog, eller jämföras med tidigare partners (han gjorde si, hon gjorde så) etc.

Och som alltid det är skillnad på kritik och "feedback", och det är skillnad på när?var?hur? den framförs. Apropå detta med kommunikation...

Det finns en laddning kring sex som man inte skall underskatta. Det behöver inte spela någon roll att man levt länge tillsammans, att man älskar varandra. Om och när kritiken kommer så kan den sätta ännu större käppar i hjulet, och det kan leda till ytterligare en "dip" innan man kanske hittar tillbaka eller hittar lösningar.

Jag upplever, eller upplevde det inte som en dragkamp, förens du tog upp det spåret lite tidigare.

Jag har från starten sagt att TS och hennes sambo bör se detta som ett gemensamt problem. Urtypen av dessa frågeställningar brukar alltid hamna i läget att den ena eller den andra parten skall lösa sitt "skit". Tycker dock att denna tråd har hållit en rimligt "god nivå", och vi slipper iaf läsa om att det säkerligen är TS fel att hennes sambo inte klarar av att bibehålla sitt stånd en längre stund, att hon skall erbjuda en annan typ av sex, gå ner i vikt och annat "dravvel" eller "flåshurtiga" förslag som brukar infektera denna typ av frågeställningar.

Jag säger inte att någons känslor skall vara överordnade här. Det jag dock säger är att sex-och samliv är ofta ett laddat område när man lever i en relation. Att det är skillnad på kritik och feedback, när?var?hur? den levereras. T o m TS medger ju att en del av kritiken eller önskningen om "riktigt sex" kanske levererades i frustration. Var det ett felaktigt agerande? Tja, kanske. Men säkerligen fullt förståeligt, och det är säkerligen inte irreparabelt. Men det krävs ju att de kommer samman och kan prata avslappnat kring deras sex-liv och önskemål och "målsättningar".

Ja, jag står för att jag tycker att TS syn på erektion har skapat en låsning. En låsning som de gemensamt måste prata om och sätta känslor på. Varför tycker jag det? Jo, för att det begränsar även TS sexliv. Hon kan inte ta emot oralsex på ett avslappnat sätt för hon ligger och tänker på sin sambos stånd (vara, eller icke-vara). Hon vill inte initiera till sex för hon oroas över sin sambos stånd.

Det för mig är ett tecken på att man hamnat i en låsning.

TS syn bygger ju på hennes (tidigare) erfarenheter. Om jag som man "slickar" min kvinna så ska jag under tiden ligga och ha ett praktstånd. Har jag inte det så är jag antingen i) inte tänd ii) utför det under protest. Nu är vi några som försöker ge TS en annan vinkling kring detta med "stånd" att det inte behöver vara det enda "tecknet" på att man är "tänd" eller njuter...

Jag håller med dig om att säkerligen handlar det mycket kring rädslor, från bägge håll. Dock ser jag inte poängen med att de skall "fronta" dessa på varsitt håll. Jag ser hellre att de vågar prata om dessa gemensamt, ta udden av dessa (negativa) känslor, bekräfta varandra istället och hitta ett mer avslappnat sätt att se på sex.

Jag skrev tidigare att de skulle behöva ha mer sex, oftare, mer av "vardagssex". Varför? Jo för att just nu är deras sex "forcerat", det inträffar (för) sällan, det finns alldeles för mycket negativa känslor (hos bägge!) som omgärdar deras gemensamma sexliv.

Jag ser heller inte att TS sambo fullständigt ignorerar de förslag som TS lagt fram, vissa, ja, men långt ifrån alla. Men även här så gäller det ju att "träna". Start-stop tekniken lär man ju sig inte på en vecka eller två, och är det dessutom så att de får till ett halvkasst samlag en gång per månad.... tja, det är inte mycket till "träning"...

mvh

Vet inte om du är känsligare än mig, nödvändigtvis.... Just i detta fall så kan även jag känna igen mig bitvis. Framförallt gällande detta med frustration kring sex och när?var?hur? kritik eller feedback förs fram och hur den kan uppfattas, och hur den kan påverka situationen. 

Att/om TS har lämnat tråden, eller diskussionen, det säger mig inte så mycket. Tycker snarare att det är vanligt (på FL) att "TS" ibland lämnar tråden... tyvärr...

Det är inte fel att leverera "feedback" men just när det gäller sex-och samliv så kan det vara klokt att tänka igenom det man vill säga både en och två gånger, även om man anser att relationen är bra i stort, även om man levt tillsammans länge, även om man anser att man "känner varandra utan-och-innan".

 Det kan förvisso vara klokt att ibland "slå näven i bordet", om man känner att saker och ting inte tas på allvar, eller om förslag ignoreras i tid och otid, eller om det inte uppstår en dialog eller ett "samtal". Men saker som sägs i frustration kan ofta uppfattas som "negativ" feedback/kritik, och kan då initialt leda till att saker och ting inte blir bättre, utan snarare sämre, innan man kan bottna i "hur ska vi ta oss vidare?".

Jag har inte upplevt att TS skall skämmas, inte någonstans. Att/om hon går igång på att hennes man är hård så är ju det bra. MEN det som TS säger är ju att hon snarare blir "avtänd" om han inte blir hård, och om han inte lyckas hålla sitt stånd en längre stund,  att hon tvivlar på sig själv, OCH det tycker jag är lite "hårt" (no pun intended!). Dels är det hårt mot henne själv (!) men säkerligen är det hårt för TS sambo att höra att det sex de "försöker" ha inte är på "riktigt" (vilket givetvis kan tolkas oerhört negativt, och i sin tur skapa ännu fler "låsningar", om inte fysiskt så i "skallen").

Jag läser det som att TS sambo har testat vissa saker, start-och-stop, kondomer med bedövningssalva etc. Men vissa saker har inte haft effekt. Min tes här är att de kanske måste testa fler gånger (Rom byggdes inte på en dag). Gällande Viagra så kan väl jag också tycka att det kan vara värt att ge det ett försök. Det finns ju skribenter i tråden som vittnar om dessa pillers förträfflighet. Jag tror säkert att det kan hjälpa, men jag tror säkert också att det funkar bättre om man är "öppen" för det. Viagra är inte nödvändigtvis ett "mirakelpiller", det finns folk som säger att "XXX" funkar bättre för mig, precis som somliga föredrar Ipren framför Alvedon. Men det vet man kanske inte förens man har testat... Men även här så handlar det ju om hur ett förslag läggs fram, hur det presenteras. Att bara be ens partner att stolpa iväg till VC och, eller, ta ett piller kan för somliga kanske kännas "knepigt" (eller utelämnande).

Samtal med proffs. Kan säkert också det vara bra, men, även där är det ofta en tröskel man måste ta sig över. Jag har gått i familjesamtal med min hustru (hennes initiativ!). Jag var inte överförtjust i idéen inledningsvis, tvärtom lite motsträvig, men gick tillslut med på det. Nu verkar de ha sökt efter ett proffs-proffs, men jag kan nog tro att det kan räcka med ett vanligt "proffs". Ibland kan det räcka med att det sitter med en "moderator" när saker har gått i "baklås".

mvh