• Anonym (Hur ska jag göra)

    Skaffa barn själv

    Jag börjar närma mig 35 och Mr right har inte dykt upp. Jag har haft flera långa förhållanden och även om jag har trott att det har varit rätt så har det alltid slutat med svek på olika sätt.

    Jag är ganska trött på män och har svårt att se mig i en relation med en man igen. Dock har jag en barnlängtan som får mig att gråta varje kväll och jag längtar verkligen efter ett barn.

    Jag är välutbildad och har ett bra jobb, ett socialt nätverk omkring mig och ett bra boende. Jag har varit inne på att resa till Danmark och insemineras men slås av tankarna att det är orättvist mot barnet att tvingas att växa upp utan pappa. Jag är rådvill...

  • Svar på tråden Skaffa barn själv
  • Anonym (KBK)

    Äsch! Allt löser sig! KBK - Kör bara kör!

    Vill du ha barn, gör allt för att få ett.

  • Anonymamamma

    Kör! :) Klart att du ska skaffa barn!

    Ditt barn kommer förstå ditt val och förstå hur älskad hen är. Bekymra dig inte om det nu.

  • Anonym (Blev ensamstående av mitt val)

    Hej!

    Jag var i samma situation som dig, 35 år utan barn. Hade då tillfälligt sex med en man på 40 år och jag blev gravid på första försöket med honom. Vi hade inget förhållande och jag värderade att insemineras i Danmark.

    Kör på! Försök bara att bli gravid, resten löser sig. Jag fick ensam vårdnad.

  • Anonym (Kvinna 35 år)
    Anonym (Hur ska jag göra) skrev 2018-04-15 12:29:17 följande:

    Jag börjar närma mig 35 och Mr right har inte dykt upp. Jag har haft flera långa förhållanden och även om jag har trott att det har varit rätt så har det alltid slutat med svek på olika sätt.

    Jag är ganska trött på män och har svårt att se mig i en relation med en man igen. Dock har jag en barnlängtan som får mig att gråta varje kväll och jag längtar verkligen efter ett barn.

    Jag är välutbildad och har ett bra jobb, ett socialt nätverk omkring mig och ett bra boende. Jag har varit inne på att resa till Danmark och insemineras men slås av tankarna att det är orättvist mot barnet att tvingas att växa upp utan pappa. Jag är rådvill...


    Jag är som dig. Jag vägrar leva ensam utan barn.

    Jag har både kollat insemination i Danmark och adoption i Polen. Lyckas jag inte insemineras ska jag försöka adoptera från Polen.
  • Anonym (en av varje)

    Jag har ett barn från ett (kraschat) förhållande och ett barn från klinik i Danmark.
    Att förklara för mitt andra barn varför h*n inte har en pappa när syskonet har det har i perioder varit tufft, men jag står på mig och fokuserar på två saker:
    1. H*n är mitt alldeles eget önskebarn. Jag VILLE så gärna ha ett barn till och anledningen till h*ns existens är min kärlek.
    2. H*n har halvsyskon som inte syskonet har. Jag har hittat syskon via FB och via SeedSiblings som vi har kontakt med. De är för små ännu för att ha egen kontakt, men vi mammor ser till så att de lär känna varandra.

    Det är viktigt (tror jag) att ha manliga förebilder i barnets närhet, i mitt fall är det framför allt en av mina bröder och mitt äldre barns pappa som finns där för h*n i alla lägen.  

  • Anonym (Gullan)

    Jag har ett donatorbarn och försöker skaffa flera. Det är det bästa beslut jag fattat, "egna barn".

    "Angels come from heaven so does children with a little help"

  • Anonym (F)

    Jag kan tycka det mest rättvisa mot ett barn är att försöka ha två föräldrar i sitt liv. Men det är jag nog ganska hemsk person för att tycka.

Svar på tråden Skaffa barn själv